Twingly statistik

fredag 11 maj 2007

Att pinka inför publik är passé

En kvinna som pinkar offentligt och kallar det performancekonst har visat denna sin konst inför en hänförd(?) publik på Norrlandsoperan i Umeå.
Sådana här tillställningar drar ju bara ett löjets skimmer över konsten i stort och jag kan berätta att den här pinkande kvinnan inte på något vis är först med detta grepp.
1989, när Berlinmuren var på väg att falla, tog jag och ett rätt stort gäng arbetskamrater (och någon sambo) en helgtur till Berlin.
Vi bodde i väst, men tog naturligtvis en tur över till öst. Där hamnade vi på Alexanderplatz och hittade en uteservering där vi kunde sitta i solskenet och dricka billig bira. En bit ifrån oss satt en äldre dam som, att döma av uppsynen och hennes märkliga leende, inte hade alla hästarna hemma i stallet.
Rätt som det var pinkade hon (lika glatt leende), genom kläder och genom fällstolen rätt ner på marken.
Ingen verkade reagera, vilket var synd, för när tanten lyfte var en stackare snabbt framme och tog plats på hennes stol innan vi hann varna honom.
Så den där pinkperformancen i Umeå framstår i detta sken som tämligen out of time.
Ölpriserna på denna östberlinska uteservering var för övrigt värda ett eget kapitel.
En sejdel prima tyskt öl kostade motsvarande tre svenska kronor. När man lämnade sejdeln tillbaka fick man två spänn i retur.
Visst var socialismen bättre!?

Jah Hollis

4 kommentarer:

Katja sa...

Pink och öl! Vad mer behövs en solig sommardag? :P

Sånger från nedre botten sa...

Katja och Jah, egentligen behövs det inte mycket mer.

Jo förresten en liten, liten lista. Tack.

Jah Hollis sa...

Just denna pinkperformance kunde jag ha undvarat. Fast minnet kom väl till pass nu.
Och öl är ju inte fel. :-)

Ankan sa...

Jag var i Tjeckoslovakien, när det fortfarande hette så. I Prag. Öl på lokal, en krona. I butiken 0,75 kronor. Och gott öl! Nä, nu blev jag sugen på bärka. Fast det e jag ju alttid å andra sidan...