Endast Sverige svenska gubbar har, eller?

Vi befinner oss i jordgubbssäsongen, ja den svenska jordgubbssäsongen.
Efter den sedvanliga hysterin till midsommar har kanske även priserna på jordgubbar nu sjunkit tillbaka till en tämligen normal sommarnivå.
Själv är jag ingen storkonsument av jordgubbar, men jag köpte en liter veckan före midsommar, jag åt bjudjordgubbar med vispgrädde på midsommarfesten jag var på och jag har köpt en liter även efter midsommarhelgen.
Jordgubbar är en av de saker som kan väcka upp chauvinisten i svenskar som annars inte är speciellt nationalistiska och som tar avstånd från Sverigedemokraterna och liknande rörelser.
Hur många gånger har man inte hört folk bli upprörda inför risken att inte få svenska jordgubbar till midsommar. ”Får man inte svenska jordgubbar blir det ingen riktigt midsommar!”
En anledning till detta tycks vara att svenskodlade jordgubbar ska besitta en sötma, som av någon underlig anledning ingen jordgubbsodlare i resten av världen kan få fram.
Nu är det faktiskt så att det där inte stämmer, och därtill odlas det ett flertal sorters jordgubbar i Sverige.
Jag har själv hunnit testa teorin; en av de litrar jag har köpt i sommar var svenskodlade och en var odlad i Tyskland (och såldes faktisk till reapris).
Ni kan se de båda inköpen i tallrikarna på bilderna ovan; den synbarliga skillnaden är att jag plockat bort det gröna från den ena litern. Färgens eventuella olikhet kan lika gärna bero på att jag efterbehandlat båda bilderna i mitt ganska simpla bildbehandlingsprogram.
Jag kan berätta att båda sorterna smakade utmärkt, båda hade den sötma som man endast brukar tillskriva svenska jordgubbar.
Men kan ni säga, bara genom att se bilderna, vilka som är vilka?
Är de svenska överst eller nederst?
Sug på den!

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Sommar, Midsommar, Jordgubbar, Bär, Svenska, Tyska, Sötma

Blåst på Bullens, bärs och bästa resultatet

Jag vet inte om det är en tillfällighet, eller om jag blivit mer på min vakt, men vid flera tillfällen den senaste tiden har jag blivit plockad på pengar och annat som jag fått för lite i utbyte för.
Det började för några veckor sedan när jag storhandlat i en varuhall modell lada i Västra hamnen i Malmö.
Av en ren händelse kollade jag kvittot (tyvärr inte förrän jag kommit hem) och upptäckte att man tagit betalt för en vara som jag definitivt inte köpt, en matvara för drygt ett par tior.
Jag beslutade att det inte var värt besväret att försöka få rätt mot butiken i efterhand.
En tid senare köpte jag några folköl i en nattöppen mack, betalade, struntade i kvittot och började inte förrän under färden hem att fundera över vad ölen egentligen kostat. Jag kom fram till att starkölsvarianten av dessa pilsner, inköpta på Systembolaget, skulle ha varit billigare än dem jag hade med i bilen hem.
Men då hade jag redan kört så långt att jag inte ville vända, åka tillbaka och (utan kvittot) börja bråka om kronorna jag tror jag blev blåst på.
Några kvällar senare stannade jag till vid en nattöppen mack igen, men nu när jag kommit hem till Malmö, handlade tre franskbrödbullar, mjölk och (be mig inte att kort förklara varför) en burk Bullens pilsnerkorv.
Det kostade över etthundra spänn, men det var inte förrän jag kommit hem jag började tänka efter om det inte varit en väldigt dyr korvburk. Jodå, mycket riktigt hade jag, enligt det sparade kvittot, fått betala för en bulle och tre burkar korv.
Den här gången ryckte jag upp mig. Två nätter senare tog jag svängen förbi macken på väg hem och ställde dem (samma personal som jag handlat av två nätter tidigare faktiskt) inför faktum.
Utan knot blev allt korrigerat och jag valde att utan kostnad (fråga mig inte varför) ta med mig ytterligare två burkar korv hem.
Men i kväll kom på något vis droppen när jag var och quizade med två quizkamrater på den där andra, lite folkligare, quizkrogen vi brukar gå till då och då. När en av vännerna betalt sitt och gått hem satt BV och jag kvar en stund och betalade vår del när vi gick.
Jag tyckte vi fick betala för mycket, men damen i baren försäkrade att det bara var vår del av notan vi skulle betala.
Så var det inte visade det sig när jag kollade kvittot.
Notan var saltad med två öl, men vi fick pengarna tillbaka utan annan förklaring än att damen som tog betalt räknat fel.
Vad värre är kanske att vi tidigare nog blivit blåsta på kvällens quizseger med.
Enligt quiz mastern vann ett lag som skulle haft två poäng mer, än vad vi skrapat ihop för att hamna på andra plats. Därtill hade vi fel på bara tre frågor samtidigt som vi i efterhand fick veta att vi varit ensamma om att ha rätt på tre av kvällens frågor.
Logiken säger att vi då borde ha vunnit, men att det blivit fel i sammanräkning eller rättandet eller någon annanstans på vägen.
Nu ställde vi inte till någon scen om detta eftersom det handlar om ett quiz under lite lättsammare former och där det inte väntar några platser i en årsfinal för lag med tillräckligt många segrar.
Så vi lät det hela passera och höll god min i vad som (förhoppningsvis) inte var elakt spel.
Jag menar, det kunde ha varit värre.
Man kunde ha varit Mona Sahlin.
Men lär av detta att hålla ögonen på pengar och kvitton, mina vänner.
Jag tänker i alla fall fortsätta med det nu.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Pengar, Kvitto, Kvitton, Nota, Notor, Betalning, Malmö, Kristianstad, Öl, Korv, Varor, Handla, Quiz

Vilka priser är inte prestigefyllda?

Det slog mig i dag när man berättade vem som får Nobelpriset i litteratur 2009 att man nästan inte använder uttrycket "prestigefyllt" om detta pris.
Det verkar som om detta pris på något vis står ovanför sådana etiketter som annars klistras på vart och vartannat pris som delas ut i alla möjliga och omöjliga sammanhang.
Klippet här ovan är ifrån Bonnierpressens skånska flaggskepp, alltid lika modesta Sydsvenskan, som inte bara fått ett, utan två, prestigefyllda priser i de svenska tidningsutgivarnas interna tidningstävling.
Jag undrar: vilka priser kan inte sägas vara prestigefyllda? Ja, givetvis inte rena kalkonpriser eller anti-priser för något dåligt man gjort.
Mig gör det snarast lite lite misstänksam att man måste haka på epitetet "prestigefyllt" när man ska beskriva ett pris. Som om det inte räcker med att man fått ett pris; det måste vara prestigefyllt dessutom.
Ännu mer mystiskt blir det om man betänker att ordet "prestigelös" tycks ha seglat upp som en allt vanligare positiv beskrivning på någon eller något.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Ord, Språk, Prestige, Pris, Nobelpris, Prestigelös, Prestigefylld, Göran Persson

Ändrar sig priserna av sig själva?

Lyssnade lite håglöst på dagens eländesrapport, lunchekot, medan jag intog en stärkande frukost för att klara av dagens arbetspass som med oroväckande hastighet närmar sig.
Det stora numret var inflationen och den backande svenska ekonomin.
Ekot hade kallat in någon expert, från någon bank givetvis, som skulle förklara vad dessa dystra inflationssiffror beror på.
Och de beror (vilket jag själv med mina enkla kunskaper i ekonomi redan räknat ut) att priserna på bland annat boende och energi gått upp.
Gått upp?
Är det inte någon som har höjt dem?
Inte f-n ökar väl priserna av sig själva?
Tänk om personalen i livsmedelsbutiken kommer in en morgon och ser att mjölken plötsligt kostar tolv kronor litern. Oj, priset har gått upp av sig självt under natten!
Nej, detta är ju en del av vårt hyllade kapitalistiska system, tillgång och efterfrågan.
Någon vill ha mer betalt för det man säljer för att hålla sin vinst uppe och då höjer man priserna.
Kalla en spade en spade, tack!

Jah Hollis

Andra bloggar om: pengar, priser, inflation, sverige, ekonomi, anders borg, varor, kapitalism, vinster