Smaken är förvisso som baken, men hallå...

Efter en rent ut sagt skitjobbig arbetsdag, en långfredag till råge på allt, tar jag mig hem i yrande snö på Österlen (det lättar tack och lov vid gränsen till Människobyn, Malmö).
I bilen lyssnar jag på Vaken, P1:s nattprogram och fortsätter, av hänsyn till mina grannar att lyssna på denna märkliga blandning av dösnack och musik alltför länge (dessutom i kombination med alkoholintag - typiskt blandmissbruk).
Frampå småtimmarna har dom något dom kallar Utmaningen (tror jag). Folk får önska sig låtar som dom i Vakenredaktionen ska gräva fram ur Sveriges radios arkiv.
Första låten är Eric Burdons (med The Animals eller New Animals eller vad hans band då hette) Monterey, önskad av någon snubbe i Malmö.
När dom hittar den får dom det att låta som om dom hittat liv på Mars.
För mig är det, inne i min skalle, en högst levande låt.
Men jag förstår, att det är det ju inte för dom som presenterar musik i P1 Vaken.
Sedan får man höra andra "gamla godingar" med Talking Heads, Tom Waits, AC/DC (vars sångare, inte Bon Scott då, låter som en skitnödig schimpans inspelad och uppspelad på fel hastighet) och Pandora (!) som någon tycker har gjort 90-talets bästa låt.
Mest mailkommentarer, positiva sådana, får i alla fall redaktionen in till Monterey.
Jag misstänker att det är rätt många ur min generation som tillbringar nätterna framför radion, kanske med lite dopningmedel av olika slag, och tycker att det är toppen när man får höra något från "den tid då musiken hade något att säga".
Själv får jag lust att skaffa ett avlägset beläget hus där jag kan spela vad jag vill, när som helst på dygnet, hur högt som helst, så att jag slipper att lyssna på radio.
Och ja, jag skulle kunna tänka mig att dra på Monterey om jag känner för det.
För Eric Burdon var, och är, en gammal hjälte.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, radio, P1, Vaken, snö, Österlen, öl, whisky, AC/DC, Bon Scott, Eric Burdon, Animals, Tom Waits, Pandora