Visst är det märkligt: bara för en liten stund sedan hände det mig en massa saker som jag nu, när jag är precis nyvaken, inte längre kommer ihåg något av.Jag talar förstås om drömmar och drömmarnas märkliga värld. För en gångs skull, ja det är i alla fall ovanligt, har jag sovit gott och i det närmaste obrutet i runt sju timmar. Och jag har drömt; aktiviteten tycks ha pågått för fullt precis innan jag vaknade, för det var som att kliva från en värld över i en annan bara på en sekund. Det som är lite trist är bara det att jag, som skrivet ovan, inte minns ett dugg av vad det var som hände i drömmen. Och nu finns det ingen som helst möjlighet att återskapa den, det skulle jag ha försökt göra direkt när jag vaknade antar jag. Men det här med drömmar och drömmarnas värld är fascinerande, och jag vet att jag en tid hade återkommande teman i mina drömmar. Nej nu får jag väl kasta mig in i verkligheten igen, fast det nästan bär emot lite. Dock verkar det inte ha nänt mycket på nyhetsfronten. Det verkar vara samma diskussion idag, som det var igår. Jag kan, om någon nu är intresserad, berätta att jag inte tillhör de osäkra när det gäller EU-valet. Jag ska förhandsrösta i veckan eftersom jag inte kommer att vara i Malmö på valdagen.
Jah Hollis
PS. Bilden är tagen i Malmö i går kväll. Det verkade som om det skulle vara ett rejält åskväder på gång, av molnen att döma. Men det bidde inget av det, och jag har inte märkt av något i natt heller. DS.
Efter en rent ut sagt skitjobbig arbetsdag, en långfredag till råge på allt, tar jag mig hem i yrande snö på Österlen (det lättar tack och lov vid gränsen till Människobyn, Malmö). I bilen lyssnar jag på Vaken, P1:s nattprogram och fortsätter, av hänsyn till mina grannar att lyssna på denna märkliga blandning av dösnack och musik alltför länge (dessutom i kombination med alkoholintag - typiskt blandmissbruk). Frampå småtimmarna har dom något dom kallar Utmaningen (tror jag). Folk får önska sig låtar som dom i Vakenredaktionen ska gräva fram ur Sveriges radios arkiv. Första låten är Eric Burdons (med The Animals eller New Animals eller vad hans band då hette) Monterey, önskad av någon snubbe i Malmö. När dom hittar den får dom det att låta som om dom hittat liv på Mars. För mig är det, inne i min skalle, en högst levande låt. Men jag förstår, att det är det ju inte för dom som presenterar musik i P1 Vaken. Sedan får man höra andra "gamla godingar" med Talking Heads, Tom Waits, AC/DC (vars sångare, inte Bon Scott då, låter som en skitnödig schimpans inspelad och uppspelad på fel hastighet) och Pandora (!) som någon tycker har gjort 90-talets bästa låt. Mest mailkommentarer, positiva sådana, får i alla fall redaktionen in till Monterey. Jag misstänker att det är rätt många ur min generation som tillbringar nätterna framför radion, kanske med lite dopningmedel av olika slag, och tycker att det är toppen när man får höra något från "den tid då musiken hade något att säga". Själv får jag lust att skaffa ett avlägset beläget hus där jag kan spela vad jag vill, när som helst på dygnet, hur högt som helst, så att jag slipper att lyssna på radio. Och ja, jag skulle kunna tänka mig att dra på Monterey om jag känner för det. För Eric Burdon var, och är, en gammal hjälte.
Visst är det märkligt: bara för en liten stund sedan hände det mig en massa saker som jag nu, när jag är precis nyvaken, inte längre kommer ihåg något av. Jag talar förstås om drömmar och drömmarnas märkliga värld.
