Alldeles nyss stod det någon på gatan här nedanför mitt sovrum och visslade högt och ljudligt minst femton gånger i följd. Det är inte första gången jag hör det här visslandet, tvärtom hör jag det alldeles för ofta och alldeles för sent på kvällarna.
Nu är klockan förvisso bara elva på kvällen, men jag kan inte låta bli att irritera mig på det där visslandet. Den som visslar här ute var eviga kväll är nämligen någon som bor i huset mitt emot och när han kommer hem är det tydligen hans sätt att få någon att öppna ytterdörren så att han kommer in.
Det finns en fungerande porttelefon på huset och det finns horder av låssmeder i Malmö där man kan skaffa dubblettnycklar.
Men dessa både fenomen verkar vara okända för den här visslaren.
Och har inte visslaren och hans gelikar en mobiltelefon?
Det har väl alla människor i dag och då skulle det väl vara enklast att slå en signal till den man nu vill ha tag på om man inte har en nyckel eller är för dum(?) för att lära sig en portkod.
Ånej, man ska föra liv, helst så att alla i hela kvarteret hör det, oavsett när på dygnet det är.
Jag kanske verkar gnällig här, och jag vet att man får vänja sig vid en del oväsen i en stad som Malmö. Men varför spä på det oljud som redan finns där?
Värre än visslaren är dom halvfigurer som lägger sig på bilens signalhorn när dom ska ha tag i någon i av släkten och vännerna de har i kvarteret. Eller de som står och skriker och vrålar som gorillor får att påkalla någons uppmärksamhet, någon som finns inne i en lägenhet med stängda fönster.
Hänsyn till andra människor och omgivningen ligger uppenbarligen lågt på de här människornas listor över vad som är viktigt i det sociala livet.
Jag avskyr deras nonchalanta stil och jag börjar få förståelse för folk som det till slut kokar över för när det börjar gå för långt.
Jah Hollis
Andra bloggar om: grannar, grannbråk, grannfejder, malmö, skåne, porttelefoner, nycklar, oljud, bilar, signalhorn, hänsyn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar