Lantz i P1 - dags att stänga av radion

Strax efter klockan 15 drar det igång: flams och tjafs och folk som pladdrar i munnen på varandra och skrattar hejdlöst åt sina egna skämt. Då har man tagit sig igenom ett antal program, efter kulturnyheterna, utan att egentligen lägga märke till dem.
Men Annika Lantz och hennes program i P1, det kan man inte komma undan. Det är väl meningen att man ska dra uppmärksamheten till sig i radion, men den enda effekten detta tjafsande har på mig är, att jag stänger av radion.
Jag är fel målgrupp för en programidé som går ut på att blanda skämt och allvar till en enda gröt så att man till slut inte vet vilket som är vilket.
Nu ska AL tydligen också ha ett eget program i P4, vilket inte stör mig så mycket, eftersom jag i princip aldrig lyssnar på den kanalen.
Men man får ta det onda med det goda.
Nu blir det desto större anledning att lyssna på något ur skivsamlingen som håller på att ta över lägenheten, eller kanske fortsätta med bokläsandet som faktiskt tagit ny fart under semestern.

Jah Hollis

När jag hör Lantz osäkrar jag min revolver...

Nej, detta är inte ett i raden av otäcka bloggeriblogghot och näthatsinlägg. Det är bara någon slags försök att vitsa till ett gammalt talessätt som tillskrivs både Bismarck och Göring.
Dock genomfars min kropp och själ av rysningar när jag hör denna Annika Lantz röst, speciellt när den kommer helt överrumplande, som nyss ur min radio.
Det var ha-ha-ha och ho-ho-ho och hi-hi-hi och hö-hö-hö och jag-fattar-ingenting ha-ha-ha! Skitskoj, verkade hon tycka själv i alla fall.
Men det tyckte inte jag, så jag kastade mig över radion och stängde av den innan jag fick skador som skulle bestå kanske resten av dagen.
Sorry, alla ni som gillar damen, jag pallar inte med henne och jag tänker inte bränna tid på att förklara varför.

Jah Hollis

Lantz och Luuk - vilken mardröm!

Hörde just någon förhands på P1 om kommade program under dagen. Den alltid lustigt kluckande Annika Lantz berättade, och tyckte själv tydligen hon var jättekul, att hon skulle intervjua Kristian Luuk angående något som hade med Melodifestivalen att göra.
Vilken mardröm!
Kvinnan som gett självgodheten ett ansikte ska intervjua den ironiska generationens egna mustaschoide medie-Jesus om Sveriges största icke-händelse.
Jag ryser vid blotta tanken.
Vad har hänt med P1?

Jah Hollis