Jag tror Skattebetalarna skojar med oss

Skattebetalarnas förening i Sverige heter numera Skattebetalarna och gör tydligen fortfarande anspråk på att tala för alla som betalar skatt.
Vilket ju är lögn och förbannad dikt.
Just nu har de en annonskampanj på gång i diverse tidningar där de vill locka oss att titta på något som heter skattretande.se.
I en annons för detta står en man, som påstås heta Morgan Huber och lär ska bo i Kristinehamn, framför sin inte helt skruttiga bil och ser lite småledsen ut. ”Varför är Morgan orolig?”, står det ovanför honom.
Jo, han bor i Kristinehamn och åker varje dag bilen de knappa tre milen till jobbet i Karlskoga och hem igen. Så nu får tankarna på att bensinskatten kanske kommer att höjas honom att se mörkt på framtiden.
Och buss är inget alternativ, för enligt texten i annonsen går bussen mellan de båda städerna "för sällan".
Vem som vill kan kolla busstidtabellen för rutten i fråga och se att den, från femtiden på morgonen fram till nästan midnatt går en gång i timmen. Hur ofta tycker Morgan att bussen ska gå för att han ska ställa den bensinslukande bilen och ta bussen i stället?
En gång i kvarten kanske?
Jag vet inte om de som kallar sig Skattebetalarna driver med oss eller om de tror att vi är helt dumma i huvudet.
Deras chef hyllade för övrigt nu på sin blogg McDonalds och alla andra globala multinationella företag.
Snacka om dålig tajming.
Han tycker säkert BP gör ett bra jobb i Mexikanska golfen med.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Pengar, Skatter, Annonser, Bluff, Lögn, Skattebetalarna, Kampanj, Mexikanska Golfen, BP, McDonalds, Bensin, Bensinskatt

Mystiska meddelanden i omgivningen 2

Det går fortfarande att göra ett och annat fynd om man kollar tidningsannonser, den saken är klar.
Vid mitt besök i Småland gångna veckoslut såg jag att en skobutik sålde ut diverse skodon till låga priser. Det var mest obskyra märken, lågpris i ordets rätta bemärkelse, men mitt bland glaspärlorna hittade jag ett par ädelstenar.
Butiken låg i ett industriområde, på vägen söderut, så när jag skulle tillbaka till Skåne stannade jag till och köpte inte mindre än två par av dessa skor (och jag funderar på att i sann modebloggaranda lägga ut en liten post om dessa dojor senare).
I går fick ett av paren den första testpromenaden i Malmö och när jag packade upp dem föll den lilla påsen på bilden ut ur kartongen. Den innehåller "Silica gel desiccant", någon typ av kristaller som ska se till att skydda skorna från eventuell fukt i kartongen.
Det som fick mig att återanvända rubriken ovan, var varningstexten på den lilla påsen: "Do not eat. Throw away".
Alltså, måste man tala om för folk att de inte ska öppna en pappersförpackning de hittar i en kartong med nyinköpta skor, riva upp den och sedan äta upp innehållet???
"Jamen titta vad som ligger här då. Det kanske gör sig gott till spaghettin!"
Fast vem vet, man kanske skulle testa det i kaffet i morgon.
Det kanske bara är en avledningsmanöver?
Man kanske blir hög som ett hus.

Nu drar det ihop sig till quiz igen. Om ett par timmar ska jag vara på plats på Pickwick för att träffa Ol´Hell och quizza och höra hur han hade det i Dublin.
Jag hoppas vi får förstärkning i laget, vilket inte är helt säkert, eftersom det inte är vår "ordinarie" vecka.
Men det ordnar sig nog på något vis.

Vi klarar oss nog bättre än den ryske höjdhopparen som försökte hoppa när han var helt plakat. Det skulle man nog kunna påstå är dagens höjdarnyhet på sportfronten.
Men när vi quizzar har vi, till skillnad från denne höjdhoppare, kanske en viss fördel av att dopa oss lite innan tävlingen börjar, och gärna under den också.

Jah Hollis

Andra bloggar om: skor, annonser, fynd, tidningar, märkesvaror, Småland, Malmö, kristaller, fukt, gift, varningstexter, höjdhopp, fylleri, quiz, dopning

Tjena mors Sverige, Ekdal var namnet

Eftersom jag hört så mycket gott om nyhetsmagasinet (tidningen) Fokus knep jag ett exemplar när jag stod och väntade på att få betala på Konsum i går. Jag har inte gett mig in på någon djupläsning än, men Fokus ger ett gediget och seriöst, men inte trist-tungt, intryck.
Längre reportage blandas med sidor med kort-korta saker, typ listor och citat och liknande man hämtat från populärmagasinsvärlden. Och det tycker jag bara gör en tidning roligare.
Annonser hade man också, om än inte i överflöd. Dock räknade jag till 13 helsidesannonser, varav fyra var för medieföretag: två för en webbsajt och två för tv-kanaler av det slag som jag aldrig haft tillfälle att kolla in.
På den ena helsidan, som var för Axess TV bickade en allvarlig, ja han såg nästan så där hård ut som seriösa (manliga) journalister gör, mot mig.
Ekdal på Axess TV stod det under. Tydligen hade mannen på bilden inget förnamn, eller så ska han vara så känd att man inte ska behöva veta vad han heter i förnamn.
Nu har jag mina aningar om vem denne Ekdal är, även om jag inte finner hans tuffa uppsyn bekant.
Jag tycker ändå att annonsen är ett typexempel på överskattning av ett Stockholmsbaserat medienamn.
Vill man ha några som tittar på hans program, några fler av de säkert minst 95 procent av svenska folket som inte kan placera hans nuna eller nöjer sig med ett efternamn, får man nog försöka förklara lite närmare vem karl’n är.
För någon kändis är han sannerligen inte, om nu någon på Axess trodde det.

Jah Hollis

Andra bloggar om: tv, tidningar, magasin, fokus, annonser, webbsajter, tv-kanaler, axess

Nu hotas mediernas närande delar

Det har börjat hetta till ordentligt i den pågående konflikten mellan Tidningsutgivarna och Svenska Journalistförbundet. Efter en mjukstart som slagit mest mot papperstidningarna och i ganska liten omfattning hittills, börjar det nu varslas om stridsåtgärder som kan drabba webbtidningarna och annonserna.
Det är väl ingen hemlighet att man inom tidningsbranschen i alla fall pratar om tidningarnas närande och tärande delar. Tär gör det redaktionella materialet, medan annonserna när med att dra in en massa pengar.
Till inte för så länge sedan kostade tidningarnas webbsajter också en massa, men genom ökad annonsering på webben har de också börjat dra in pengar.
Så nu är det verksamheten som betalar en stor del av svenska medier som hamnat i farozonen.
Vad de vanliga mediekonsumenterna kan förvånas lite över när de nu blir utan en allt större del av sitt dagliga nyhets- och informationsflöde är kanske:
• ... att det tidigare rådande avtalet mellan dessa organisationer upphörde att gälla för snart 150 dagar sedan. Varför har man dröjt så länge med att förhandla?
• ... att stridsfrågorna är en låglönesatsning och upphovsrätten. Att det finns journalister med lång arbetslivserfarenhet som ändå har relativt låg lön kan man nog få folk att förstå. Men jag tvivlar på att man i dessa nerladdnings- och bloggartider kan fixa en bra pedagogisk förklaring till vad upphovsrättsfrågan handlar om.
Hur som helst såg jag att Bamses webb är undantagen från det senaste varslet.
Den kan säker vara ett gott substitut för en del av det som våra kvällsblad vanligtvis förmedlar.

Jah Hollis