Så fel det kan bli när det ska gå undan värre

Jag har jobbat som journalist i många herrans år, som reporter, som redigerare och som nattchef.
När jag började i yrket hände det fortfarande att tidningarna kunde utöka, skaffa mer personal och satsa på att göra det man gjorde ännu bättre.
Men någonstans efter den stora datarevolutionen på 80-90-talet började det gå åt andra hållet. Trots att datoriseringen innebar att man minskade arbetsstyrkan kraftigt och i nästan ett slag gjorde sig av med alla grafiker, så började det mer allmänt och mer ofta talas om att man var tvungen att spara.
Och man minskade ner sina redaktioner, plockade bort journalisttjänster så att färre fick göra mer.
Men det gick väl bra, eller? Nu fanns det ju datateknik som ”praktiskt taget gjorde tidningen själv”.
Nu när vi sett hur nedskärningarna drabbar även traditionellt ekonomiskt starka tidningar kan vi väl se att det blev lite si och så med det. Att korrekturavdelningarna är borta på i stort sett alla tidningar nu talar väl på ett sätt sitt tydliga språk.
På webben undrar man ibland om någon ansvarig har läst större delen av det som läggs ut. Men fort går det och både webb och tidningar görs i ett rasande tempo.
När tidningar drar in på personal lovar oftast de ansvariga att ”läsarna inte ska drabbas” och vi ska ”fortsätta att göra en lika bra tidning trots att vi är färre som gör den”.
Att sådana uttalanden är rena lögner kan ju vem som helst räkna ut.
Själv tog jag förra året tillfället att hoppa av denna redlösa skuta och acceptera ett avgångsvederlag.
Men fortfarande kan jag inte låta bli, tidningsläsare som jag är, att se vilka följder neddragningarna får i praktiken. Vad det innebär att man suger ut allt vad man kan ur sina medarbetare.
Sorgligt men sant.
Och när vederlagspengarna slutat komma lär jag nog inte försöka att hålla mig kvar i ett jobb som jag en gång älskade.
Sorgligt men sant.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Tidningar, Webbjournalistik, Webb, Journalistik, Ekonomi, Nedskärningar, Datorisering, Personal, Korrektur, Slit, Fel

I dag är det min och mina kollegors dag

Som säkert en och annan av er som brukar läsa min blogg vet, eller anar, så jobbar jag i det som kallas mediebranschen.

Det har jag gjort i 30 år och jag började innan digitaliseringen bröt igenom på bred front och den del av branschen jag jobbar i fick, på gott och ont, samsas med internet.

Ja, jag arbetar på en helt vanlig dagstidning, en sådan där som vissa människor fortfarande envisas med att hämta information från (om än nu ofta via gratisvarianter).

Jag började en gång som reporter och jobbade bland annat under många år på nu hädangångna Malmötidningen Arbetet.

När tiderna blev hårdare fick jag skola om mig till redigerare och vid det jobbet hänger jag mig ännu fast. Jag gör, ”ritar” hette det en gång, sidor, lägger in bilder och texter och grafik och gör rubriker så att tidningen ska bli lätt att ta till sig och lockande för läsaren.

Numera jobbar jag på Kristianstadsbladet (det är ont om journalistjobb i Malmö där jag bor).

Nu har några kollegor till mig, på Norrköpings Tidningar, instiftat ”Redigerarens dag” som infaller för första gången i dag, den 17 januari.

Så detta är dagen för oss som är ”kreativa, stresståliga och multibegåvade”, en beskrivning jag tycker passar oss perfekt.

Så sänd oss en tanke nästa gång du läser en tidning.

Nu måste jag stressa iväg för att hinna med tåget till jobbet.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Media, Mediebranschen, Jobb, Arbete, Arbetet, Journalist, Redigerare, Redigerarens Dag, Kristianstad

Nytt lågvatten för skittidningen Expressen

En av de publikationer som kan göra anspråk på titel "Sveriges sämsta tidning" når under påskhelgen osannolikt nog nya journalistiska lågvattenmärken.
Det handlar om Expressen som på påskdagen kunde rapportera att Socialdemokraternas nye ordförande, Håkan Juholt, semestrat i Istanbul i påskhelgen.
Där har några andra svenska turister smyglyssnat på Juholt i en hotellbar och sedan tipsat Expressen om hemska saker Juholt ska ha sagt till sin särbo som också var med i baren.
Fast först hade S-ledaren varit missnöjd med priset den drink han beställt in, ja han hade dessutom fräckheten att ha "särskilda krav" på drinken han beställde.
Halva artikeln går för övrigt åt till att beskriva det här med drinken, allt skrivet i en moraliserande, fördömande stil som om det vore likställt med anstiftan till mord att tycka att en drink är dyr, eller att ha "särskilda krav" på den.
På förstasidan illustreras det hela med en bild (tagen av en av de smyglyssnande svenskarna, får man anta) på Juholt, rörandes i sin Dry Martini och så rubriken (S)KÅL! En sorts antydan om att Juholt skulle varit på fyllan, kanske (fastän han uppenbarligen knappt rört sin drink, som Expressen markerar med en stor pil eftersom man tydligen tror att tidningens läsare är idioter som inte kan se den själva).
Sedan handlar det om att Juholt kommenterat mejl han fått rörande sitt parti och att han i samband med det uttalat sig nedlåtande (hånat, som Expressen alltid skriver när någon riktar kritik mot någon) om en partikamrat (inte flera partikamrater som det står i rubriken på nätet)
Och som nu inte detta räckte har Juholt haft fräckheten att kritisera (sågat) Fredrik Reinfeldt, något som moralisterna på Expressen verkar tycka skulle beläggas med dödsstraff.
Så har man givetvis fått med några fördömande uttalanden från några "experter", varav en borgerlig PR-nisse som man väl inte kan förvänta sig ha något positivt att säga om Juholt överhuvudtaget.
Sådan här skitjournalistik visar väl på hur gränsen mellan tyckandet på Expressens ledarsida och nyhetsrapporterandet alltmer suddas ut.
På både ledar- och nyhetsplats ska regeringen hyllas och oppositionen svärtas ned.
Och det värsta, och kanske mest häpnadsväckande av allt i den här historien: det verkar som om det finns människor (av bland annat bloggar och bloggkommentarer att döma) som tror på vartenda ord som skrivs i Expressen.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Tidningar, Journalistik, Nyheter, Opinion, Expressen, Håkan Juholt, Påsk, Istanbul, Fredrik Reinfeldt, Objektivitet, Alliansen

En dålig dag i löpsedelsfabriken

Jag vet inte om någon av er bara kände att ni var tvungna att köpa Expressen i går, onsdag, när ni såg deras löpsedel (denna satt i alla fall i Skåne).
Att göra löpsedlar till en kvällstidning är inget enkelt jobb. Det går ut på att locka lösnummerköparna, allt annat vore tjänstefel eftersom våra kära kvällstidningar lever på sina lösnummerköpare.
Jag undrar hur många som började treva efter pengarna när de läste "Extra: Björn Borg opererad för ljumskbråck".
En dålig dag i löpsedelsfabriken, det kan man lugnt konstatera. Undrar just om den som tvingats tota ihop detta alster kände sig nöjd med sin insats.
Sedan lär, enligt löpsedeln, den gode BB sagt att han måste ta det "extremt lugnt" nu.
Åh, detta missbrukade ord: extremt.
Vadå extremt lugnt?
Koma?

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Tidningar, Löpsedlar, Lösnummer, Expressen, Björn Borg, Skåne, Ljumskbråck

Saker att inte göra: Slåss med biljettautomat

Tidningarnas notisspalter är guld om man söker efter märkligt mänskligt beteende i den mindre skalan.
Inte de där stora dumheterna som ställer till så mycket elände, utan ofta i klassen småbrottslighet, eller bara dumt beteende, där den som står för det själv verkar drabbas mest i längden.
Jag läste till exempel i Ystads Allehanda följande rubrik över en notis efter den gångna helgen: 21-åring förstörde biljettautomat.
Bakom den rubriken berättas hur en 21 år ung man (givetvis, ingen trodde väl det var en kvinna) med sparkar och slag, och inför flera vittnen, på sena lördagskvällen vandaliserade en av Skånetrafikens biljettautomater på stationen i Ystad.
Vad automaten gjort den uppretade, och givetvis berusade, unge mannen för ont förtäljer inte historien. Den kanske hade tittat på honom på fel sätt.
Vittnena kallade på polis som snabbt kom och sydde in vandalen.
Det blev en natt i arresten och sedan lär det väl bli att betala skadestånd för den förstörda automaten.
Att sedan kanske följas av ryktet att man slagits med en biljettautomat lär väl inte göra upplevelsen trevligare.
Man får hoppas att killen lärt sig något av händelsen.
Men av någon anledning är jag skeptisk.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Tidningar, Nyheter, Dumheter, Fylleri, Kriminalitet, Brott, Vandalism, Skånetrafiken, Ystad, Ystads station, Ystads Allehanda

I dag var det tio år sedan Arbetet gick i graven

I dag, torsdag den 30 september, är det exakt tio år sedan sista exemplaren av den socialdemokratiska morgontidningen Arbetet kom ut och tidningen gick i graven.
Dödsorsaken var konkurs och sedan fanns det bara en stor morgontidning kvar i södra Sverige familjen Bonniers Sydsvenskan.
I borgerliga kretsar var det väl många som var glada att konkurrenten till deras språkrör (Arbetet hade en kort tid på 80-talet högre upplaga än Sydsvenskan) till slut hade fått ge upp andan.
Vad Arbetets undergång berodde på diskuteras det än i dag, men klart var att sossarna med Göran Persson i spetsen uppenbarligen tyckte att man klarade sig bra utan någon S-tidning i södra Sverige.
Kanske hade det politiska landskapet inte varit särskilt mycket annorlunda i dag även om Arbetet funnits kvar.
Men min övertygelse är, att mordet på Olof Palme, Arbetets nedläggning och mordet på Anna Lindh är tre bakslag för Socialdemokratin, som alla i större eller mindre omfattning lett fram till den totala förvirring som nu tycks råda inom partiet som blev valets stora förlorare.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om September, Skåne, Malmö, Arbetet, Sydsvenskan, Socialdemokraterna, Politik, Göran Persson, Opinion, Olof Palme, Anna Lindh

Bob Dylans konst: Är den bra elller dålig?

Bob Dylans utställning av målningar på Statens museum for kunst i Köpenhamn vållade som sagt debatt redan innan den öppnades i helgen.
Och när man nu kollar recensionerna framstår det som om en enhällig kritikerkår sågar utställningen jäms med fotknölarna: den är dålig och målningarna är amatörmässiga och det är populism att visa Dylans konst på ett sådant aktat museum.
Det är i alla fall vad man kan tro om man läser en kort notis som något som heter TT Spektra har skickat ut och som nu återges i en lång radda svenska tidningar.
Då ska man betänka att:
1. Det där med populism är ju ett evigt problem. Man kan fråga sig om det är fult att locka mycket publik att se konst på ett stort museum (där Dylan-utställningen i detta fallet bara upptar en liten del av den enorma byggnaden, som är full av annan konst). Louisiana visar nu en inte speciellt upphetsande utställning med Andy Warhol som dragplåster.
Är det populism? Eller är utställningar med stora namn som exempelvis Picasso det?
2. "Kritikerkåren" som sågar utställningen finns i några av de stora danska tidningarna, bland annat citeras en konstprofessor som tycker att Dylan är en amatörmålare. Ja, det får han väl tycka, men läser man de (mycket långa och ordrika) recensionerna i de danska tidningarna ordentligt så hittar man faktisk uttalanden om att Dylan är "en glimrende maler" och han recenseras i alla fall (utrymmesmässigt) som om han vore en av de stora mästarna.
Det är inte för att försvara målaren Bob Dylan som jag skriver detta, jag kan inte säga att utställningen är vare sig enbart bra eller enbart dålig.
Snarare är det för att påpeka att man ska ta en sådan liten TT-text som nu finns i så många svenska tidningar (som alla köper in kulturmaterial från just TT Spektra) med en nypa salt.
Man kan faktiskt hitta kritiker som tycker att Dylans målningar är mycket sevärda och intressanta. Och själv ångrar jag inte att jag åkte och såg utställningen; jag kan till och med tänka mig att åka över sundet och kolla en gång till.
För som han sjunger, Bob:

Don´t follow leaders,
watch your parking meters...

Det bästa är nog att bilda sig en egen uppfattning om man får tillfälle.
Det var för övrigt förbjudet att fotografera på utställningen; kollegan F fick en bild på vaktens hand som snabbt kom upp framför hans mobilkamera.
Hur målningen Politician här ovan fastnade i min Iphone har jag inte en aning om.

Jah Hollis

PS. Det sägs nu att Dylan ska komma till Köpenhamn för att titta hur utställningen av hans tavlor ser ut. Det lär givetvis ske under största sekretess, men hör ni något när det är dags, tveka inte att tipsa mig. DS.

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, Målningar, Bob Dylan, Populism, Danmark, Recensioner, Statens Museum For Kunst, Debatt, Konstkritik, Tidningar, TT, Politiken, Berlingske, Information, TT, TT Spektra, Iphone

Förvirrande i Sydsvenskan om arbetslösheten

Den politiska redaktionen och nyhetsredaktionen på en tidning ska vara två skilda storheter.
Nyhetsredaktionen ska jaga nyheter och publicera dem utan några politiska bedömningar eller förtecken (även om det är rätt vanligt att nyhetsredaktioner anklagas för att vara politiserade i sina nyheter).
Den politiska redaktionen ska göra i det närmsta tvärtom: den ska göra politiska bedömningar av nyheterna och kommentera dem utifrån den politiska inriktning som tidningen har.
Ibland kan detta ge ett rätt schizofrent intryck, som till exempel när Sydsvenskan skriver om ungdomsarbetslösheten.
På ledarsidan hoppar man på Thomas Bodström (S) för att han sagt att arbetslösheten bland de unga i Sverige närmar sig 30 procent. Enligt Sydsvenskans ledarsida är det en illvillig tolkning av Statistiska centralbyråns (SCB:s) siffror och den riktigaste siffran ska i stället vara sex (!) procent.
Ett par dagar efter att den ledarartikeln varit inne skriver Sydsvenskans Olle Lönnaeus en stor nyhetsartikel, inför valet, om ungdomsarbetslösheten. Den börjar med meningen "Var tredje ungdom i Sverige är arbetslös".
Längre ner i texten står det förvisso att det finna andra sätt att läsa statistiken, men ner till några sex procent kommer man inte.
Samtidigt säger en arbetsmarknadspolitisk forskare i artikeln att SCB:s siffror är de enda som kan användas vid en internationell jämförelse.
Båda redaktionerna kan inte gärna tala sanning här, med så olika siffror som grund för det man skriver.
Jag sätter en slant på att det är nyhetsredaktionen som är närmast sanningen.
Den andra, som säger sig vara "oberoende liberal" inger mig en viss skepsis.
Sedan hade det varit rätt intressant att få veta hur många individer det döljer sig bakom de där procenttalen.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Journalistik, Politik, Ledare, Sydsvenskan, Arbetslöshet, Statistik, Ungdomsarbetslöshet, Liberal, Sanning

Jag tror Skattebetalarna skojar med oss

Skattebetalarnas förening i Sverige heter numera Skattebetalarna och gör tydligen fortfarande anspråk på att tala för alla som betalar skatt.
Vilket ju är lögn och förbannad dikt.
Just nu har de en annonskampanj på gång i diverse tidningar där de vill locka oss att titta på något som heter skattretande.se.
I en annons för detta står en man, som påstås heta Morgan Huber och lär ska bo i Kristinehamn, framför sin inte helt skruttiga bil och ser lite småledsen ut. ”Varför är Morgan orolig?”, står det ovanför honom.
Jo, han bor i Kristinehamn och åker varje dag bilen de knappa tre milen till jobbet i Karlskoga och hem igen. Så nu får tankarna på att bensinskatten kanske kommer att höjas honom att se mörkt på framtiden.
Och buss är inget alternativ, för enligt texten i annonsen går bussen mellan de båda städerna "för sällan".
Vem som vill kan kolla busstidtabellen för rutten i fråga och se att den, från femtiden på morgonen fram till nästan midnatt går en gång i timmen. Hur ofta tycker Morgan att bussen ska gå för att han ska ställa den bensinslukande bilen och ta bussen i stället?
En gång i kvarten kanske?
Jag vet inte om de som kallar sig Skattebetalarna driver med oss eller om de tror att vi är helt dumma i huvudet.
Deras chef hyllade för övrigt nu på sin blogg McDonalds och alla andra globala multinationella företag.
Snacka om dålig tajming.
Han tycker säkert BP gör ett bra jobb i Mexikanska golfen med.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Pengar, Skatter, Annonser, Bluff, Lögn, Skattebetalarna, Kampanj, Mexikanska Golfen, BP, McDonalds, Bensin, Bensinskatt

Slapp bottenjournalistik i Expressen

Det verkar inte ställas några större krav på journalister som ska skriva i Expressen nuförtiden.
Ett praktexempel är när denna skvallerblaska skriver om den politiska oppositionens förslag om att höja bensinskatten.
Man har fått finansminister Anders Borg att kommentera detta förslag och han säger då givetvis att "Höjd bensinskatt kommer att kosta tusentals jobb". Då skulle man ju vilja veta vad Borg baserar det uttalandet på och hur han kommit fram till den siffran.
Den följdfrågan borde till och med en nyutexaminerad journalist kommit på, men inte Expressens Carl V Andersson.
Han låter bara Borgs uttalande stå helt oemotsagt.
Journalistik på bottennivå och väldigt, väldigt slappt.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Journalistik, Tidningar, Expressen, Politik, Anders Borg, Skatt, Skatter, Bensin

Hierta roterar våldsamt i sin grav

Aftonbladets eskalerande snaskrapportering kring det svenska kungahuset verkar ständigt nå nya bottenrekord.
Tidningens grundare, Lars Johan Hierta, roterar förmodligen likt en dynamo mot ett cykelhjul i nedförsbacke i sin grav.
Hans verk, som en gång intog en liberal ståndpunkt med höga mål för sin verksamhet tycks nu ha kapats av själlösa skvallerjournalister som är beredda att göra vad som helst för en bra lön.
Folks förtroende för kungahuset påstås vara i dalande.
Är det så, så borde väl förtroendet för skvallerpress som Aftonbladet vara under noll.
Vem kan sätta något som helst förtroende till en sådan skitpublikation?

Jah Hollis

Andra bloggar om: Tidningar, Journalister, Journalistik, Kungahuset, Skvaller, Snask, Förtroende, Pengar

Att skriva, men inte veta vad man skriver

Vad jag har förstått så är det inte längre många svenska dagstidningar som har någon form av korrekturläsning, i ordets rätta bemärkelse (alltså folk som bara har till uppgift att läsa och rätta sidor innan de ska skickas till tryck), kvar.
I stället förlitar man sig ofta numera på stavningsprogram i datorn, program som söker av texter och förhoppningsvis hittar stavfel och kanske fel i grammatiken.
Problemet med detta är bara det, att ett rättstavat ord kan hamna på helt fel ställe.
Begriper dessutom den som skrivit inte vad han eller hon skriver då kan det bli än mer komplicerat.
I Kvällsposten i helgen beskrevs sångerskan Sarah Dawn Finers röst som "stor och känslosam".
Skribenten tyckte säkert det var en fin beskrivning utan att veta att känslosam faktiskt är detsamma som (enligt den svenska synonymordboken) "sentimental" och "tårdrypande".
Vad gillar Sarah den beskrivningen måntro?
Förmodligen menade skribenten känsloladdad eller kanske känslostark vilket ju närmast är motsatsen till känslosam.
Tro nu inte bara att det är kvällstidningarna som gör sådana misstag. Kolla in den stora morgonblaskan. Jag trodde faktiskt de var mer pålästa.
Inte f-n menade Henry att han kände sig sentimental inför matchen.
Han menade att den skulle bli känsloladdad.
Det är mitt tips.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Språk, Korrektur, Tidningar, Kvällsposten, Stavning, DN, Dagens Nyheter, Stavningsprogram, Ord, Betydelse

Uruselt om Afghanistan i Expressen

På väg hem från jobbet med tåg i går kväll hittade jag en Kvällsposten (en lätt förskånskad version av kvällstidningen Expressen) och läste med förvåning deras rapportering om de två skjutna svenska militärerna i Afghanistan.
Expressen/KvP slog i text och rubriker fast att det var talibaner som skjutit svenskarna och dessutom (fegt nog) legat i bakhåll. Detta var antagande tagna helt ur luften, men det hindrade inte Expressen från att slå upp dem över flera sidor.
Man hade till och med en liten bild på några talibanska terrorister (dock utom någon vidhängande text med "Det var talibaner av denna typ...").
I en krönika skrev dessutom en utsänd om hur "hämnd är en levande faktor i den afghanska kulturen", alltså att afghaner i allmänhet är hämndlystna och blodtörstiga.
I dag är man i Expressen inte längre lika säkra på att det handlar om några talibaner eller överhuvudtaget om hur det gick till när svenskarna sköts.
Det är journalistik på bottennivå: Först fantisera ihop något utan att man vet om det finns någon sanning i det. Och sedan ta tillbaka det nästa dag.
Dessutom har Expressen börjat en kampanj för att "Stötta svenskarna i Afghanistan" vilket ju gör att man kan undra i vilka intressen Expressen rapporterar från Afghanistan.
Visst, man kan vara för en svensk insats med soldater i Afghanistan, eller man kan vara mot den. Men inte f-n är det svenska kvällstidningars sak att på nyhetsplats ta ställning i den frågan.
Uruselt är vad det är.

Jah Hollis

PS. Jag är inte någon vän av talibaner, tvärtom. Men det har ju egentligen inte med saken att göra: här handlar det om journalistisk trovärdighet. DS.

Andra bloggar om: Tidningar, Nyheter, Kvällstidningar, Expressen, Kvällsposten, Afghanistan, Sverige, Krig, Soldater

Nyheter gamla som gatan återanvänds

Jag är inne på andra halvleken av den sista delen av min semester för i år. En semester som nog går till historien som en av de mest händelselösa i mitt liv.
Till helgen ska jag ge mig upp till Småland för att hälsa på min gamla mor några dagar och det blir den längsta resan den här semestern.
I en veckas tid har jag dessutom nu varit lätt utslagen av en efterhängsen förkylning, eller svininfluensa eller vad det nu är. Den kommer och går, bryter inte ut ordentligt, men ger sig heller inte.
Den bara tar musten ur mig och jag orkar inte göra allt det där jag i alla fall hade hoppats jag skulle kunna göra något av under ledigheten.
Nyhetsmässigt verkar det bli en väldigt torr sommar i år. Inte ens Gotlandsfärjorna som lyckades krocka eller Gotlands landshövdings idiotiska pladder kunde medierna hetsa upp någon riktig storm kring.
Det stora samtalsämnet just nu i bloggvärlden är Svenska Dagbladets "nyhet" om att djuren vi slaktar och äter besitter något man kanske kan kalla intelligens.
Här kan man verkligen snacka om gamla nyheter: att får kan känna igen andra får och även människor rapporterades det om redan för fem år sedan.
Men givetvis hoppar kvällsblaskorna, i brist på bättre, på detta och försöker få det till att grisar skulle gilla att spela tv-spel.
Försöker de ge oss dåligt samvete för att vi gillar skinka och revbenspjäll, eller?

Jah Hollis

Andra bloggar om: Semester, Sommar, Händelselöst, Nyheter, Sommartorka, Svenska Dagbladet, Djur, Intelligens, Svininfluensa, TV-spel, Grisar, Får

Supande och sommartorka

Det verkar osvikligt: varje år vid den här tiden sätter den stora nyhetstorkan in på den svenska nyhetsfronten.
Tidningar, och numera webbsajter, tv och radio fyller sitt utrymme med rätt ointressanta och krystade saker.
Det är nu de som normalt inte skulle fått speciellt mycket uppmärksamhet kan få det i media. (Det borde vara guldläge för alla konspirationsteoretiker som säger att "media bara döljer den stora sanningen för oss alla". Kom igen nu och lobba för de stora sanningarna bara ni känner till.)
Vill man vara lite cynisk, och det kan man med gott samvete när det gäller mycket av våra media, kan man säga att Michael Jacksons död kom i det rätta ögonblicket.
Den Skånska tidningsjätten Sydsvenskan toppar just nu sin webbsajt med den sensationella nyheten att var tionde student "super för mycket".
Min första tanke var: Å, tusan inte fler!
Sen började jag undra, "för mycket"?
Då borde man också kunna "supa för lite" eller kanske "precis lagom".
Ja, det gäller ju att hitta en balans i tillvaron.
För övrigt har jag nu fem arbetsdagar kvar till semestern.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Sommar, Media, Nyheter, Sommartorka, Webben, Michael Jackson, Död, Sydsvenskan, Supa, Studenter

Vilka är de egentliga parasiterna?

Parasiter som lever på andras arbete, utan att själva dela med sig av vinsten de gör.
Det skriver en politisk redaktör på högborgerliga Stockholmstidningen Dagens Nyheter om.
Och vilka är då dessa parasiter?
För mig låter hans beskrivning och definition på pricken som en aktiespekulant.
Av en aktiespekulant krävs en minimal arbetsinsats och en chans till stora vinster ur bolag som drar ihop vinstpengarna via sina anställdas arbete. Och aktiespekulanten är väl en som definitivt inte har någon tanke på att dela med sig av vinsten till de som genererar den, om det inte är alldeles tvunget.
Alltså borde aktiespekulanten vara själva sinnebilden för denna parasit som lever på att andra arbetar åt honom/henne.
Men det är naturligtvis inte detta den högavlönade redaktören på DN skriver om.
Det vore honom säkert mycket främmande att kritisera det systemet.
Nej, nu ska jag iväg och dra ihop lite stålar till alla som har aktier i företaget jag jobbar för.

Jah Hollis

Andra bloggar om: DN, Dagens Nyheter, Pengar, Vinst, Parasiter, Aktier, Aktieaffärer, Spekulation, Arbete, Vinst

Vad hade de egentligen väntat sig?

Rubriker i tidningar är ofta en källa till munterhet, eller för den delen till att man blir lite småförbannad.
Den här ovan fanns i alla fall den gångna helgen att hitta på webben hos en av våra största morgontidningar, vi ska inte vara så elaka att vi avslöjar vilken.
Det är inte utan att man frågar sig när man läser den vad de annars skulle ha väntat sig.
Fä? Eller att det inte skulle komma någon alls?
En ny vecka är igång och snart är det, som Peps sjöng, dags att dra på sig jobbaresviden (jag börjar ju sent på eftermiddagarna).
Börsen har inlett dagen med ett av sina större glädjeskutt. Så som denna omhuldade institution har betett sig de senaste veckorna skulle man, om den varit en människa, frågat sig om den är manodepressiv eller schizofren.
Något sjukt är det helt klart med hela det finansiella system vi gjort oss så beroende av.
En annan fråga att suga på så här i veckans inledning är varför en rättegång blir intressantare så fort det är en "artist" inblandad. Det är i alla fall så kändiskåta Aftonbladet bedömer det efterom man skickar dit en reporter som får sitta och rapportera minut för minut från en sådan tillställning.
Journalistik från journalistikens avskrädeshög, onekligen.

Jah Hollis

Andra bloggar om: måndag, arbete, fritid, tidningar, rubriker, aftonbladet, finanser, börsen, börsrally, journalistik, artister, kändisar

Lååång väntan på festivalens pk-käk

Maten är, och har alltid varit, ett viktigt inslag i Malmö-
festivalen. Där ska finnas käk från en massa olika länder och därtill en del exotiska svenska varianter.
Malmöborna har alltid uppskattat detta och varje år finns det favoriter där köerna växer sig långa framför stånden, medan det är mer glest med kunder hos andra som serverar käk.
Vegetariskt käk tillhör inte vanligheterna, men det brukar finnas och jag misstänker att det är lite politiskt korrekt att gynna den som satsar på vegetariskt.
Sedan hänger det nog en hel del på medias betyg, i Sydsvenskan, i Kvällsposten och i Skånskan, om det ska bli en inkomstbringande vecka eller en mager inkomst för dem som kränger mat.
I sällskap med gudbarnet och hennes mamma gjorde jag i dag, söndag, en runda bland stånden som huvudsakligen är koncentrerade till Gustav Adolfs torg mitt i Malmö (för den som nu inte känner staden redan).
Till gudbarnets förvåning inledde jag vid det vegetariska stånd som sköts av folk från den vegetariska butiken Astrid och aporna (och jag var inte elakt vitsig nog att fråga vem som var vem).
"Du är väl inte vegetarian?", konstaterade hon helt riktigt och hann med att hänga med morsan till muggen och dessutom återvända utan att jag fått maten jag beställt.
Jag vet inte om det var ett resultat av att bra betyg i tidningarna gett fler kunder än vad man trott eller ren amatörmässighet, men det tog mer än tjugo minuter att få (den rätt snålt tilltagna, men goda) pk-maten.
Gudbarnet gjorde en annan intelligent observation när hon såg en av de andra rätterna Astrid och hennes apor serverade: vegetarisk chorizo.
"Hur kan korv vara vegetarisk?", undrade hon.
Ja, man kan ju undra varför vegetarianer försöker att göra mat som liknar köttprodukter.
Men sedan sökte vi upp gamla pålitliga Victor Jara-föreningen, de chilenska invandrarnas gigantiska rökosande grill, där korvar och lomitoburgare grillades i ett ständigt flöde, men med omsorg (se bilden ovan).
Där blev man, trots ganska lång, och på något vis felvänd kö, snabbt serverad en jätteburgare, kryddig och perfekt grillad, med gott bröd, salsa, grönsallad och pfefferoni till.
Det är vad jag kalla snabbmat med känsla och kvalitet.
Sedan jag slukat min burgare, och större delen av gudbarnets (hon visade sig inte vara så hungrig) klarade jag mig resten av dagen.
Jo, det var lite overkill.
:-P

Helgens pris för planering av semesterresa går till min gode vän Ol’ Hell som var inställd på att flyga till Dublin i morgon, måndag, när han plötsligt upptäckte att det är först om en vecka han ska åka.
Den som väntar på något gott och så vidare.
Ja, det gäller då förstås inte maten på Malmöfestivalen.

Jah Hollis

Andra bloggar om: mat, vegetarianer, vegetariskt, korv, hamburgare, snabbmat, malmö, malmöfestivalen, resa, dublin

Läskunnighet inget krav på Aftonbladet

Man behöver uppenbarligen inte vara speciellt läskunning eller kunna identifiera olika bokstäver i alfabetet för att få jobb på Aftonbladet eller webbskräpsystern aftonbladet.se.
Nu senast handlar det om en omröstning om vem som skrivit Sveriges sämsta låttext. Exakt hur denna omröstning gått till vet jag inte, men det är "läsarna" som fått säga sitt.
Jag antar att det handlar om Aftonbladets eller aftonbladet.se:s läsare då, det framgår inte riktigt av texten (och eftersom AB är flitiga när det gäller att sno texter, gärna sådana här omröstningar, från andra media, kan man inte vara riktigt säker).
Hur som helst: Den sämta texten har, enligt "läsarna" Nic & The Familys låt Hej hej Monika.
Fast på AB tror man att den heter Hej hej Monica. Man förstår att de lägger ner sin själ i jobbet när de inte ens kan stava rätt till en låttitel som är själva "grejen" i artikeln.
Det är som om att kalla Aftonbladet för Afftonbladet kanske.
Ordna en omröstning om vilken som är Sveriges sämsta tidning, och jag ska gladeligen lägga min röst på Aftonblodet.

Jah Hollis

Andra bloggar om: tidningar, musik, nic and the family, texter, omröstning, stavning, aftonbladet, analfabeter, läskunnighet, korrektur

Soppa på en spik, mer eller mindre unik?

Det verkar råda vad man i nyhetsvärlden kallar sommartorka för tillfället.
Det finns inga givna nyheter för tidningarna att låta sina journalister breda ut sig över och det gäller att koka spiksoppa på det lilla som händer i tillfälligt sommarslöa Sverige (och i resten av världen).
Det här avspeglar sig även i bloggvärlden där man ofta är beroende av tidningarna (de man lite föraktfullt brukar kalla gammelmedia) för att hitta något att skriva blogginlägg om.
På bloggportalen.se och på knuff.se är den mest kommenterade nyheten en opinionsundersökning som inte oväntat visar att unga väljare inte är speciellt intresserade av att rösta på regeringsalliansens partier.
Det hade ju varit bra mycket märkligare om det varit tvärt om, kan man tycka.
Näst mest intresserar sig bloggarna för att Försäkringskassan nu backar om de nya sjukskrivningsreglerna som tycks ha inneburit att inte ens dödligt cancersjuka skulle vara säkra på sjukpenning.
Man skulle där kunna ana ett samband med den mest kommenterade nyheten.
Men det hetaste som hänt tycks vara att det brunnit lite i Biologiska museet i Stockholm. Troligen har någon med pyromanambitioner lite håglöst försökt sätta eld på byggnaden.
Aftonbladet fick det till att museet stod i lågor (vilket är rätt löjligt att påstå när man ser på bilden till artikeln att det inte stämmer), medan DN behandlade det hela lite mer sansat.
Jag kan dock inte låta bli att notera att något språkgeni på Aftonbladet kallar museet "ett av landets mest unika". Ja, även unik (enastående, ensam i sitt slag) håller på att förlora sin betydelse.
DN kontrar med att det i byggnaden finns "omkring 300 uppstoppade, nordiska djurarter". Man får väl hoppas att det inte är hela arter man har fångat in och stoppat upp, utan att det bara är ett, möjligen två, ex av varje art.
Nej, i morgon ska jag avsluta min första semesterperiod för i år med att gå på 50-årskalas.
Vi får se om jag innan dess hinner med att skriva om att Calexico har en ny skiva och en ny Europaturné på gång.
Det, mina vänner, är intressanta nyheter.

Jah Hollis

Andra bloggar om: media, tidningar, bloggar, bloggare, nyhetstorka, sommartorka, opinionsundersökning, alliansen, väljare, försäkringskassan, sjukskrivningsregler, aftonbladet, DN, semester, Calexico, biologiska museet