Vad har stackars Daniel Powter gjort?

Jag läser regelbundet de brittiska rockmagasinen Mojo (jag prenumererar på den), Uncut och The Word. Då och då köper jag också ett nummer av brittiska Q eller amerikanska Blender (den med de sexistiska omslagen).
Det innebär att jag konsumerar mängder av recensioner av nyutkomna och återutgivna skivor. För trots snacket om skivindustrins snara död, kommer det fortfarande varje månad ut mängder av skivor, både cd, vinyl och nerladdningsbara.
Jag tycker man ska vara sunt skeptisk till recensioner; de handlar dock till syvende och sist om ett personligt tyckande. Men de kan vara rolig läsning och en vägledning till skivor man ska kolla upp.
Fortfarande händer det att en skiva får full pott i en tidning och ett mera ljumt mottagande i en annan. Dock verkar det som om man ofta är ense när det gäller att dela ut det inte särskilt ofta förekommande ettpoängsbetyget, det vill säga en total sågning.
Och då spar man heller inte på sin förmåga att uttrycka i ord varför man så totalt ogillar plattan i fråga. Och det är ofta rolig läsning, roligare än berömmet man ger en platta man älskar.
Två klassiker är (jag minns tyvärr inte vilka skivor det handlade om, men det spelar mindre roll):
• "Att lyssna på den här skivan är som att tugga på aluminiumfolie när man har hål i tänderna."
• "Det känns som om det tar längre tid att lyssna sig igenom den här skivan än det tog att spela in den."
En kille som får sig en rejäl avhyvling i både senaste Uncut och senaste Mojo är kanadensaren Daniel Powter och hans nya skiva Under the Radar (en stjärna som betyg i båda tidningarna).
Jag känner igen namnet, men har lyckats missa hans jättehit för några år sedan, Bad Day, eller kanske har jag bara förträngt den. Men man får ju ingen lust att satsa på hans nya skiva (låten ovan kommer från den) när man läser följande:
• "When he borrows Bruce´s "baby I was born to run" for Best of Me, it´s a laugh-out loud moment, because Powter appears born only to peddle platitudes." (Mojo)
• "...so fabulously boring that it verges on anti-matter. This is music that was manufactured to be played everywhere except those places to which people go when they want to hear music." (Uncut)
Stackars Daniel Powter!
Vad har han gjort dom?

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, musikjournalistik, Mojo, Uncut, The Word, Q, Blender, recensioner, sågningar, betyg, recensenter, Daniel Powter

Tjena mors Sverige, Ekdal var namnet

Eftersom jag hört så mycket gott om nyhetsmagasinet (tidningen) Fokus knep jag ett exemplar när jag stod och väntade på att få betala på Konsum i går. Jag har inte gett mig in på någon djupläsning än, men Fokus ger ett gediget och seriöst, men inte trist-tungt, intryck.
Längre reportage blandas med sidor med kort-korta saker, typ listor och citat och liknande man hämtat från populärmagasinsvärlden. Och det tycker jag bara gör en tidning roligare.
Annonser hade man också, om än inte i överflöd. Dock räknade jag till 13 helsidesannonser, varav fyra var för medieföretag: två för en webbsajt och två för tv-kanaler av det slag som jag aldrig haft tillfälle att kolla in.
På den ena helsidan, som var för Axess TV bickade en allvarlig, ja han såg nästan så där hård ut som seriösa (manliga) journalister gör, mot mig.
Ekdal på Axess TV stod det under. Tydligen hade mannen på bilden inget förnamn, eller så ska han vara så känd att man inte ska behöva veta vad han heter i förnamn.
Nu har jag mina aningar om vem denne Ekdal är, även om jag inte finner hans tuffa uppsyn bekant.
Jag tycker ändå att annonsen är ett typexempel på överskattning av ett Stockholmsbaserat medienamn.
Vill man ha några som tittar på hans program, några fler av de säkert minst 95 procent av svenska folket som inte kan placera hans nuna eller nöjer sig med ett efternamn, får man nog försöka förklara lite närmare vem karl’n är.
För någon kändis är han sannerligen inte, om nu någon på Axess trodde det.

Jah Hollis

Andra bloggar om: tv, tidningar, magasin, fokus, annonser, webbsajter, tv-kanaler, axess