Rekordmånga betalar för ännu mer skräp

Trots att ett par tilltänkta ministrar i den första Alliansregeringen kunde skapat lite trend genom att inte betala tv-licens, verkar det som om trenden i stället nu går åt andra hållet.
Enligt de senaste statistikuppgifterna är det nu rekordmånga i Sverige som betalar tv-licensen, närmare 3,5 miljoner hushåll. Det är den högsta siffran sedan Radiotjänst tog äver ansvaret för indrivningen av avgiften för 20 år sedan.
Själv har jag ju sedan, ja ett par år minst i alla fall, ingen tv. Och jag lider inte av någon abstinens.
För att testa det eventuella suget passade jag i går kväll på att bänka mig framför burken i vännen BT:s lägenhet där jag tar hand om post och vattnar växter medan han är ute på sjön och jobbar.
Beväpnad med fjärrkontrollen och en stadig Glenmorangie började jag surfa igenom utbudet så där kvällen före nyårsafton. Hittade först Rapports årskrönika på statstelevisionen. Visst, sådana återblickar och sammanfattningar kan vara trevliga, men jag fastnade mest för att Lisbeth Åkerman ju är snygg som en ängel och att hennes inkallade kommentator Mats Knutson alltid ser ut som om han står i motvind när han ska säga något.
Största konkurrenten, TV4, visade en av alla dessa galor som tv numera verkar vara nerlusat med. Folk som satt och spelade bingo och en oändlig radda nummer som lästes upp medan inget annat hände, på bästa sändningstid.
Där emellan mestadels mediokra artister och alltihopa lett av Lotta Engberg (någon borde kanske sagt åt henne att inte satsa på italienssa gatflicke-looken) och den allerstädes närvarande (och ovanligt bleke för att vara tv-programledare) Peter Jihde.
Urgh! Jag ligger hellre hemma på slafen och stirrar upp i taket än tittar på sådant.
Det som visades på övriga kanaler ska vi förbigå med tystnad: kassa filmer och amerikanska serier och en väldig massa "talking heads" som tydligen trodde att deras problem och åsikter om ditten och datten skulle intressera mig.
Inget ont om den som gillar tv: det är ett fritt val och jag ser inte ner på den som väljer tv:n.
Själv har jag valt bort den och slipper brottas med frågan om att betala, eller inte betala, licens för att ha tillgång till så mycket skräp.

Jah Hollis

Andra bloggar om: TV, TV4, SVT, Galor, Lotta Engberg, Lisbeth Åkerman, Mats Knutson, Peter Jihde, Bingo

Det finns alltid några om och men...

Efter mycket ältande och väntande tog jag mig till slut samman och ringde mitt försäkringsbolag för att tala om jag blivit bestulen på en kamera och en plånbok med pengar i. Och vad tror ni jag fick för besked då?
Jo, att min hemförsäkring som jag haft i snart 20 år inte täcker det jag har råkat ut för, jag ska inte få ett öre i ersättning.
Hade jag däremot blivit rånad hade det varit en annan sak.
Och jag kände på mig det på något vis redan i samma stund som jag ringde. Det finns alltid något om och men när det kommer till den berömda kritan. "Nej, det där tog vi bort för länge sedan", sade tjejen jag pratade med.
Ja det var tydligen för fem-sex år sedan (jag har som sagt troget betalt i nära 20 år nu).
Jag hade svårt att behålla behärskningen men förklarade att det kanske hade varit snyggt att tala om för gamla kunder att man försämrar en tjänst, eller vad det nu är, som man betalar för (annat än via superfinstilta meddelande om ändringar i villkoren).
Tydligen veknade hon lite eftersom hon gick med på att detta försäkringsbolag (vars bossar förmodligen roffar åt sig jättebonusar, ja jag förutsätter det) kanske kan sträcka sig till att betala mig en del av kamerans värde.
Orsaken är givetvis den, vilket hon berättade utan några förskönande ord, att folk har utnyttjat sina försäkringar till att bluffa till sig pengar och kapitalvaror.
Alltid dessa djävla halvfigurer, denna samvetslösa minoritet, som ska förstöra och förpesta livet för oss som fortfarande tror på någon form av ärlighet människor emellan.
Det låter grymt, men jag skulle utan tvekan kunna drämma en kofot över de långa, slemmiga fingrar som grävde i min väska.

Jah Hollis

Andra bloggar om: stöld, försäkring, försäkringsbolag, premier, bonus, bluff, kamera

Tröttsamt när SJ:s internetbokning sviker

Jag skulle beställa en tågbiljett hos SJ i kväll. Och det gör man ju numera i god tid och via nätet för att komma undan så billigt som möjligt.
Så jag letar upp den resa som passar bäst och fyller i allt som behövs och kommer fram till sista punkten: betalningen.
Den gör jag med kontokortet som så många gånger förr.
Men den betalningen vill tydligen inte SJ ha. Det kommer upp meddelande om något lösenord som ska fyllas i, men funktionen för detta fungerar inte.
Och hos supporten är inte ens tomten vaken så här dags. Det betyder att man får vänta till priset gått upp eller gå och köpa en dyrare biljett på stationen i morgon.
Det verkar ju vara rena bluffen.
Och det finns faktiskt flyg som ett alternativ.
Och det är inte så mycket dyrare.

Jah Hollis