Fega åldringsrånare fick vad de förtjänar

Det finns en sorts kriminella som väl de flesta anser vara av den värsta sorten. Likt fega hyenor söker de upp offer de tror är svaga och lätta att klara av.
Jag talar förstås om åldringsrånare, sådana som specialiserat sig på att stjäla gamla människors sparpengar och egendom. Ett fenomen som tycks blomma upp speciellt sommartid.
Så roligt då att få läsa om en gammal man som inte lät sig luras av ett par av dessa parasiter. Han gav dem i stället vad de förtjänar när de försökte nästla sig in i hans bostad för att plocka för sig av hans egendom.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Kriminella, Stöld, Rån, Åldringsrånare, Parasiter, Ystad, Skåne, Malmö

Det finns alltid några om och men...

Efter mycket ältande och väntande tog jag mig till slut samman och ringde mitt försäkringsbolag för att tala om jag blivit bestulen på en kamera och en plånbok med pengar i. Och vad tror ni jag fick för besked då?
Jo, att min hemförsäkring som jag haft i snart 20 år inte täcker det jag har råkat ut för, jag ska inte få ett öre i ersättning.
Hade jag däremot blivit rånad hade det varit en annan sak.
Och jag kände på mig det på något vis redan i samma stund som jag ringde. Det finns alltid något om och men när det kommer till den berömda kritan. "Nej, det där tog vi bort för länge sedan", sade tjejen jag pratade med.
Ja det var tydligen för fem-sex år sedan (jag har som sagt troget betalt i nära 20 år nu).
Jag hade svårt att behålla behärskningen men förklarade att det kanske hade varit snyggt att tala om för gamla kunder att man försämrar en tjänst, eller vad det nu är, som man betalar för (annat än via superfinstilta meddelande om ändringar i villkoren).
Tydligen veknade hon lite eftersom hon gick med på att detta försäkringsbolag (vars bossar förmodligen roffar åt sig jättebonusar, ja jag förutsätter det) kanske kan sträcka sig till att betala mig en del av kamerans värde.
Orsaken är givetvis den, vilket hon berättade utan några förskönande ord, att folk har utnyttjat sina försäkringar till att bluffa till sig pengar och kapitalvaror.
Alltid dessa djävla halvfigurer, denna samvetslösa minoritet, som ska förstöra och förpesta livet för oss som fortfarande tror på någon form av ärlighet människor emellan.
Det låter grymt, men jag skulle utan tvekan kunna drämma en kofot över de långa, slemmiga fingrar som grävde i min väska.

Jah Hollis

Andra bloggar om: stöld, försäkring, försäkringsbolag, premier, bonus, bluff, kamera

Tvättstugeeländet - ett olösligt problem?

Jag har för vana att tvätta varannan torsdag, de torsdagar jag är ledig från jobbet. Och när jag har tvättat, ja då bokar jag alltid tid för torsdagen två veckor framåt.
I dag när jag kom ner var det låst till tvättstugan och torkrummet, där fläkten gick för fullt, och nyckeln var borta.
Jag kunde väl ha sökt upp den person som bokat tiden före mig, men dels kändes det under min värdighet, dels kan det ju vara någon annan som snott min tid. Så jag lämnade ett meddelande på dörren till torkrummet och bad vänligt men bestämt den som hade nyckeln att hänga den i nyckelskåpet.
Nu kan jag riktigt höra mumlet om "tvättstugefascister" och liknande.
Men är det någon som är fascist så är det väl den som helt fräckt snott min tid? Och jag förstår inte att det skulle vara mitt jobb att försöka leta upp den människan.
Nu är det för sent att tvätta, jag har annat att göra och jag får väl offra fredagseftermiddagen som jag tänkt använda till annat.
Det förvånar mig inte det minsta att tvättstugan är orsak till så mycket stridigheter människor emellan.

Jah Hollis

Så får man en nästan tömd plånbok åter

Det låg ett brev från Polisen i Skåne och väntade på mig när jag kom hem efter jobbet i natt. Först fruktade jag att det skulle vara någon gammal fortkörning registrerad av någon hastighetskollarkamera i somras.
Men vid närmare eftertanke skulle det inte kunna stämma, utan jag anade att det hade med stölden jag drabbades av på krogen för snart ett par veckor sedan.
Mycket riktigt var det så. Precis som BV, jag och Ol’ Hell snackade om när det just hänt, kanske man skulle kunna få den förlorade plånboken tillbaka.
Med största säkerhet då länsad.
Och så var det. Plånboken finns på hittegodsavdelningen och alla kort är kvar i den, men givetvis inte stålarna. Alltid något som fan sade…
Men jag hoppas svinet som bestal mig får vad han (ja, jag tror det var en han) förtjänar på något vis.
Jag är inte en våldsam man, långt därifrån.
Men fick jag chansen att ge denna snyltare en fet höger i nyllet skulle jag ta den.
Med glädje.

Jah Hollis

Någon som kan försvara detta...?

Kanhända blev jag extra känslig sedan jag blev bestulen av några okänsliga typer den gångna helgen. Men när jag får läsa att några givit sig på en 91-åring för att komma åt den ensamma gamla människans pensionspengar, ja då blir jag heligt förbannad.
Tre stycken var dom för att få ihop samlad hjärnkapacitet och styrka för att överlista den gamle mannen.
När sådant här händer brukar det alltid dyka upp folk med sociologiska och kriminologiska ursäkter som går ut på att förövarna också är offer på något vis.
Jag säger: Piss off!
De här människorna saknar något i skallen, de saknar medkänsla. Och de väcker mycket obehagliga känslor hos mig.
Jag har vissa önskemål om, att om någon fick tag i dom först för vad de gjort, så skulle det inte vara lagens långa arm.
Utan någon med mer fria händer.

Jah Hollis

Ja, då blev man ett brottsoffer igen

Det började ju så bra i fredags.
Var hemma hos BV när han kommit hem från jobbet och bjöd honom på vad som måste vara i det närmaste säsongens sista slåtteröl.
Jag hade lyckats spara ett par från inköpet i somras just med tanke på att han skulle få smaka den. Sedan stämde vi träff med Ol’ Hell och bestämde att vi skulle käka på gamla hederliga Möllevångskrogen Möllan.
På vägen dit åkte jag dessvärre och tog ut pengar i bankomaten, vilket skulle visa sig vara en miss.

För när vi druckit ett par öl och ätit färdigt (maten var väldigt god som oftast på Möllan) upptäckte jag att min plånbok saknades i väskan som hängt på stolen där jag suttit och käkat. Därmed var pengar och kontokort och diverse andra kort borta, liksom en digitalkamera jag haft i väskan.
Någon fräck djävla usling, förmodligen någon av dem som satt vid bordet närmast bakom mig, hade under kvällen lyckats öppna väskan och obemärkt sno dessa grejor.
Personalen på restaurangen kunde inte annat än beklaga och ingen hade sett någon som betett sig misstänkt. Det var bara att ringa banken och polisen och berätta vad som hänt (och spärra kontokortet).

Polisen hade något centralt anmälnings-löpande band och jag förstår att det inte finns ens ett mikroskopiskt hopp om att dom ska försöka reda ut vad som hänt.
Men ska jag kunna behöva blidka mitt försäkringsbolag (vilket blir allra första gången) behövs en polisanmälan.
Och jag hamnar väl i brottsofferstatistiken, förmodar jag.
Enda gången jag gjort det tidigare under dryga 20 år i Malmö var när någon nattvakare varit flitig och slagit ut ena sidorutan på en hyrbil jag hade stående en bit härifrån där jag bor.
Bilen var redan av mig själv tömd på allt utom instruktionsboken och några gamla musikkassetter som låg i handskfacket. Där hade den nattvakne rivit runt utan att hitta något att ta.
Inte ens en kassett med blandade Motörhead-hits föll den tjuvaktige i smaken (vilket ju bevisar hans, jag jag tror det var en han, kassa smak).

Anmälan gick på löpande band i ett garage på Jägersro, där en massa andra drabbade köade och där en polis gjorde några pliktskyldiga anteckningar och en försäkringstjänsteman tog hand om försäkringsdelen.
Fredagen nu var förstås förstörd efter stölden (även om jag satt kvar med mina mycket deltagande vänner och tog ännu en öl) och det sitter i än i dag.
Det som retar mig mest är kanske att sådana människor som stjäl från sina medgäster håller till på Möllan.
Det finns väl speciella slubbhål för sådana figurer.
Och jag är fortfarande tillräckligt förbannad för att hoppas att den som snodde mina grejor ska råka väldigt illa ut i exempelvis en bilolycka (och få ligga länge på sjukhus).
Det vore ett lämpligt straff nu när polisen ändå inget kan göra.

Jah Hollis