U2 - världens mest överskattade band

När irländarna U2 släppte Boy 1980 var det lite häftigt.
I backspegeln vet jag inte om det håller eftersom det var länge sedan jag lyssnade på Boy eller U2 överhuvudtaget.
Dom gick från ett pubband i Dublin till rockens (och hela världens) räddare väldigt snabbt.
Väldigt snabbt.
Jag råkade höra dom nu eftersom någon önskat en träig låt med dom på Vaken, Sveriges Radios nattliga lekstuga. Det var rätt långt från I Will Follow och det är väl inte så konstigt eftersom det är många år sedan.
Bono tror han har blivit gud, Edge har blivit en ljudkuliss i Daniel Lanois utgivningar av överblivet material han har producerat.
Dom andra två shoppar väl och röker brass.
The Joshua Tree har utkommit i femtio versioner för att dra in mer stålar till, tja vadå?
Jag har sett U2 live en gång på Lansdowne Road i Dublin och det var snubblade nära Spinal Tap med en stor citron på en liten scen (där man ändå inte såg något, precis som under resten av konserten som lika gärna kunde ha varit förinspelad).
Men gubbsen har säkert någon ny ointressant platta på G.
Deras Magnum Opus, nämnda Joshua Tree, har jag i min samling men senast jag lyssnade på den, lät det som om hela cd:n vittrat sönder.
Dom kanske ville att jag skulle investera i någon av dom senaste tretton versionerna som kommit nyligen.
Boy var OK.
Resten är lite väl tuggat av tiden tand.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, U2, bono, the edge, irland, världsförbättrare

Den sköna konsten att häckla

Jag köpte det senaste numret av The Word i dag och det var mycket läsvärt i både stort och smått. Det är sällan man har anledning att skratta högt när man läser ett rockmagasin, men The Word får mig att göra det.
Det är de där små inslagen, tryfferingarna som bästa och sämsta-listan (denna gången om sångare/sångerskor) och de udda grejorna som folk har gjort och sagt.
I detta numret fanns en kort liten lista över saker som folk sagt när de häcklat artister, stå upp-komiker och politiker bland annat.
Somliga kommentarer är helt obetalbara.
Som vid Live 8-konsertens storbilds-visning i Glasgow (man önskar ju bara att offret, Bono, kunde hört den).
Världssamvetet Bono berättar i direktsändning om nöden i Afrika. Och för att illustrera det han berättar knäpper han med fingrarna: "Every time (click) I click my fingers (click) a child in Africa dies (click).
Varvid någon i Glasgowpubliken ropar: "Well stop fucking doing it then!"

Jah Hollis