The Belfast blues boy har lämnat scenen

Trista nyheter nådde mig denna afton: En bluesman från Belfast, Gary Moore, dog söndagen den 6 februari, knappt 59 år gammal.
Min första bekantskap med honom var när han som 16-åring började spela med irländska Skid Row (inte att förväxla med det mer kommersiellt framgångsrika bandet med samma namn, som de för övrigt fick köpa loss från Gary Moore). Jag köpte nämligen deras första platta.
I Skid Row fick Gary Moore också bekanta sig med Phil Lynott som sedan fortsatte med att bilda Thin Lizzy. Lynott dog för 25 år sedan, i går dog Gary Moore.
Förra året spelade Gary Moore på Sweden Rock och i sommar kommer en Phil Lynott-lös uppsättning av Thin Lizzy att spela där.
Två musiker, födda på var sin sida av den gräns som delar den Gröna ön.
Båda lär sent glömmas och musiken de skapade kommer att spelas länge än.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Död, Blues, Irland, Belfast, Dublin, Gary Moore, Phil Lynott, Thin Lizzy, Sweden Rock

För många kockar lagade quiz-soppan

Nej, det blev ingen quizseger för oss på Saint Patrick’s Day, alltså onsdag kväll.
Sanningen att säga så var det nog lite för livligt på The Pickwick Pub för ett seriöst lagtävlande och därtill visade det sig att vi blev en väldig massa folk i vårt lag.
I den hjärtliga stämning som rådde hakade det på kompisar till kompisar, och även om det gick hyfsat för oss (jag tror vi kom på delad andraplats, även om någon påstod av vi bara kommit trea) så bevisade detta bara en gammal sanning.
Ju flera kockar, alltså deltagare i laget, desto större risk för en lite sämre quiz-soppa.
Någonstans vid sex personer tror jag gränsen går för att den inbördes kommunikationen ska funka.
Men eftersom frågetemat, inte oväntat dagen till ära, var irländskt så borde jag kanske ha kunnat läst in mig ytterligare utöver de irländska kunskaper jag redan besitter.
Till exempel lite om de små gröna gubbarna i den gröna ön, The Leprechauns.
Vad O’ i alla irländska efternamn som börjar just med O’ står för klarade vi i alla fall.

Jah O’Hollis

Andra bloggar om: Quiz, Quizlag, Frågesport, Saint Patrick´s Day, Irland, Barack Obama, Malmö, Pickwick Pub

Vintersolståndet är här: Ljuset återvänder

När solen stiger upp över Irlands horisont i dag, söndagen den 21 december 2008, kommer dess strålar att under cirka 17 minuter (förutsatt att det inte är mulet) lysa in genom öppningen till gravkammaren Newgrange i Grevskapet Meath i Irland.
Denna byggnad (förvisso rejält restaurerad i modern tid), som är äldre än pyramiderna i Giza, är nämligen så fiffigt konstruerad att den exakt visar när det är vintersolstånd.
Och det är det i dag, söndagen den 21 december, och nu återvänder ljuset till vår mörka nord. Sakta men säkert kommer den ljusa delen av dagarna nu att bli allt längre.
Ett datum att fira, tycker jag, och det tyckte av allt att döma våra förfäder med. Newgrange (som undertecknad besökt, dock sommartid) är ett av de mer avancerade bevisen på den betydelse denna händelse haft under lång, lång tid.
Själv hade jag kunnat tänka mig att fira denna dag med ett par bägare mustigt öl, men jag har bytt bort denna lediga söndag mot att jobba eftersom jag tog ledigt förra söndagen för att vara med i quizfinalen.
Så kan det gå.
Nu har jag i alla fall hunnit med att, med ett litet undantag jag måste fundera över litet till, fixa årets (inte speciellt omfattande) julklappsinköp. Och papper att slå in dem i och etiketter att skriva hälsningar på därtill.
Jag är inte så glad över att ge mig ut i julhandelsstressen, men jag visste vad jag skulle ha, så det var uthärdligt. Jag till och med köpte ett par spontana julklappar till mig själv.
Och faktum är att det är rätt vackert upplyst i Malmö city nu inför julen.
De som har hand om våra parker och torg känner ljusets betydelse för oss alla, precis som våra förfäder som byggde Newgrange.
Bilden ovan är från Gustav Adolfs torg i Malmö, ett julklappsträd och ett ljusregn.
Den som vill se vad som händer vid Newgrange i dag 08.30-09.30 irländsk tid ska klicka på den första länken i den här bloggposten.

Jah Hollis

Andra bloggar om: december, 21 december, ljus, mörker, vintersolstånd, irland, newgrange, kelter, Malmö, julhandel

Misär och rånare vardagsmat i Malmö nu

Ann Henning, som höll i dagens Sommar i P1, var en ny bekantskap för mig, och det var med en viss misstänksamhet som jag började lyssna på hennes program.
Hon är född och uppväxt i Sverige, men bor sedan 25 år i Connemaraområdet på Irlands västkust.
Min misstänksamhet kommer väl i från att hon beskrivs som en stor bästsäljande irländsk författare, en som jag aldrig hört talas om. Men helt klart har hon ju etablerat sig som en irländsk författare och hennes program var intressant.
Hon lyckades dra hela Irlands historia på ett begripligt sätt och nästan alla för- och nackdelar med ön och dess båda länder.
Ann Henning spelade bara irländsk musik, givetvis, som den på videon ovan, The Town I Loved So Well. En ganska fantastisk låt som elegant och lågmält beskriver vad de grymma stridigheterna mellan folkgrupperna i Nordirland gjorde med folket och landet och specifikt då i staden Londonderry, eller Derry som en del hellre kallar den.
Tro det eller ej, men den är skriven av Phil Coulter som också varit med och skrivit Congratulations till Cliff Richard.
Malmö kan ju inte jämföras med Londonderry, men här händer det också saker man skulle kunna klara sig utan.
I dag rök några av missbrukarna på Värnhemstorget, där jag brukar handla och där jag brukar ta bussen ifrån ibland, ihop och en blev skuren i halsen med en trasig flaska.
Det förvånar mig inte.
De här fyllona, och vad det nu är de går på, har mutat in några bänkar på det här slitna torget (som kommunen inte riktigt framgångsrikt försökt snygga till) och det är ständiga skärmytslingar runt de här bänkarna.
Jag vet att det handlar om folk på samhällets botten och så vidare, men varför kan inte någon någonsin ta ta i det här problemet på allvar?
De här problemen med missbrukarna har funnits så länge jag kan minnas, men det verkar som om samhället har givit upp och de här ofta väldigt jobbiga och uppenbarligen våldsbenägna människorna får fortsätta år efter år att i offentlighetens ljus leva ut denna misär.
Det är grymt både mot folk som vill ha sitt torg till något annat än att slåss och supa på och mot de här missbrukarna vars ovärdiga sätt att leva hängs ut till allmän beskådan.
Ja och så har vi dagens butiksrån i Malmö också, även det något som tydligen blivit samma vardagsmat för oss som soldaterna och bomberna blev i Londonderry.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Ann Henning, Irland, Nordirland, Londonderry, Derry, Malmö, Värnhemstorget, missbrukare, bankrån, rånare, connemara, Sommar, P1

U2 - världens mest överskattade band

När irländarna U2 släppte Boy 1980 var det lite häftigt.
I backspegeln vet jag inte om det håller eftersom det var länge sedan jag lyssnade på Boy eller U2 överhuvudtaget.
Dom gick från ett pubband i Dublin till rockens (och hela världens) räddare väldigt snabbt.
Väldigt snabbt.
Jag råkade höra dom nu eftersom någon önskat en träig låt med dom på Vaken, Sveriges Radios nattliga lekstuga. Det var rätt långt från I Will Follow och det är väl inte så konstigt eftersom det är många år sedan.
Bono tror han har blivit gud, Edge har blivit en ljudkuliss i Daniel Lanois utgivningar av överblivet material han har producerat.
Dom andra två shoppar väl och röker brass.
The Joshua Tree har utkommit i femtio versioner för att dra in mer stålar till, tja vadå?
Jag har sett U2 live en gång på Lansdowne Road i Dublin och det var snubblade nära Spinal Tap med en stor citron på en liten scen (där man ändå inte såg något, precis som under resten av konserten som lika gärna kunde ha varit förinspelad).
Men gubbsen har säkert någon ny ointressant platta på G.
Deras Magnum Opus, nämnda Joshua Tree, har jag i min samling men senast jag lyssnade på den, lät det som om hela cd:n vittrat sönder.
Dom kanske ville att jag skulle investera i någon av dom senaste tretton versionerna som kommit nyligen.
Boy var OK.
Resten är lite väl tuggat av tiden tand.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, U2, bono, the edge, irland, världsförbättrare

Grönt ljus för St Patrick´s Day i Ystad

På måndag, den 17 mars, är det Irlands nationaldag. St Patrick´s Day kallas den efter det irländska skyds-
helgonet som bland annat ska ha drivit ut alla ormar från Irland.
Som så många kända religiösa figurer är han omgiven av diverse mer eller mindre tillförlitliga historier men till hans mer osympatiska drag var väl att han förstörde mycket av den gamla keltiska kulturen på Irland.
Detta är väl om något ett bevis för hur förvirrande resonemang man kan få till när religionen är inblandad (och vad den ställt till på Irland vet vi väl). För samtidigt som irländarna hyllar sitt kristna skyddhelgon St Patrick, så har de ju utvecklat den gamla keltiska, hedniska, kulturen till mångmiljonbusiness.
Och St Patrick´s Day har blivit en märkesdag som firas världen över.
Även så i Ystad där man på begäran kommer att belysa stadens dubbelvattentorn med en iriskt grön färg på måndag (och några dagar före) för att uppmärksamma den irländska nationaldagen.
Huruvida stans pubar kommer att ladda upp med grönt öl förtäljer inte historien, men det kommer säkert att serveras en och annan extra Guinness.
(Eller kanske Guiness eller Guinnes som sverigeimportörerna av detta så ofta felstavade öl själva skriver det på en webbsajt).
Slainte!

Jah Hollis

Andra bloggar om: st patricks day, irland, nationaldag, 17 mars, traditioner, öl, guinness, färg, grönt, ystad

Vågar man ha på sig Irlands losertröja?

Med förvåning upptäckte jag när vi för sällskaps skull segade oss igenom Euro-
visions-
schlager-
finalen i går kväll att Irland repre-
sente-
rades av Dervish, ett av landets mer kända folk-
musik-
band.
Tänka sig, ett band jag sett uppträda i Dublin för flera år sedan. Men nu gick det ju som det gick, Dervish kom sist med bara fem poäng (som de tydligen fick av Albanien).
Irländarna var tydligen denna gång naiva nog att tro på den ursprungliga tanken med denna musiktävling (vilken oxymoron!), att det skulle vara låtar som på något vis knöt an till landet de representerade.
Nu förtiden är ju sådant minerat område, vilket är märkligt med tanke på vilka nationalistiska excesser framgångar i den här tävligen framkallar (hm, märkligt nog heter mannen som uttalar sig om detta i länken Dervishi).
Nå, frågan är nu: Kan jag fortfarande bära den fina Dervish-tröjan jag köpte när jag såg bandet i Dublin?
Vad säger ni modebloggare därute?

Jah Hollis

Fem låtar som gjorda för S:t Patrick’s Day

I dag, lördag den 17 mars, är det (som jag berättat tidigare) S:t Patrick’s Day, alltså en dag tillägnad det irländska skyddshelgonet S:t Patrick. Den är även Irlands nationaldag.
Det är en dag då man festar, har parader och dricker (det sistnämnda gör man för övrigt alla dagar på Irland).
Värst firar man givetvis i USA där det finns gott om invandrade irländare och deras ättlingar, åtskilliga fler än det finns irländare i Irland. Dagen firas numera, sedan fenomenet irländska/brittiska pubar började sprida sig på allvar, i stort sett över hela (väst)världen med konstiga påhitt som grön Guinness med mera.
Här har ni i allafall fem låtar som är som gjorda för S:t Patrick’s Day:
1. Thin Lizzy – Whiskey in the Jar
2. The Pogues – Streams of Whiskey
3. The Waterboys – Fisherman’s Blues
4. Altan – John Doherty’s Reels
5. The Pogues & The Dubliners – The Irish Rover

Äh, vi kan väl inte sluta redan. Två bonuslåtar:
6. Van Morrison & The Chieftains – Raglan Road
7. U2 – Sunday Bloody Sunday

Åh, gosh, vad jag önskar jag vore i Dublin i kväll.

Jah Hollis