U2 - världens mest överskattade band

När irländarna U2 släppte Boy 1980 var det lite häftigt.
I backspegeln vet jag inte om det håller eftersom det var länge sedan jag lyssnade på Boy eller U2 överhuvudtaget.
Dom gick från ett pubband i Dublin till rockens (och hela världens) räddare väldigt snabbt.
Väldigt snabbt.
Jag råkade höra dom nu eftersom någon önskat en träig låt med dom på Vaken, Sveriges Radios nattliga lekstuga. Det var rätt långt från I Will Follow och det är väl inte så konstigt eftersom det är många år sedan.
Bono tror han har blivit gud, Edge har blivit en ljudkuliss i Daniel Lanois utgivningar av överblivet material han har producerat.
Dom andra två shoppar väl och röker brass.
The Joshua Tree har utkommit i femtio versioner för att dra in mer stålar till, tja vadå?
Jag har sett U2 live en gång på Lansdowne Road i Dublin och det var snubblade nära Spinal Tap med en stor citron på en liten scen (där man ändå inte såg något, precis som under resten av konserten som lika gärna kunde ha varit förinspelad).
Men gubbsen har säkert någon ny ointressant platta på G.
Deras Magnum Opus, nämnda Joshua Tree, har jag i min samling men senast jag lyssnade på den, lät det som om hela cd:n vittrat sönder.
Dom kanske ville att jag skulle investera i någon av dom senaste tretton versionerna som kommit nyligen.
Boy var OK.
Resten är lite väl tuggat av tiden tand.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, U2, bono, the edge, irland, världsförbättrare

Världsförbättrare i Sommar är inte min bag

Medan jag hållt på att förbereda mig inför eftermiddagens resa till Köpenhamn började jag att lyssna på dagens Sommar i P1. Värd var en kvinna som ville göra oss alla till bättre människor och som pratade mycket och spelade relativt lite (och rätt fantasilös) musik.
Mia Törnblom heter hon och hon är "vägledare i personlig utveckling", en av alla dessa coacher vi har runt oss och som tycks sitta inne med nyckeln till en perfekt värld.
Inget ont om henne (jag känner henne inte och lärde knappast känna henne via radion), men det blev lite för mycket av det goda för min del.
Programmet visade bara, att alla klarar inte av att göra ett Sommar-program. Man må vara hur mycket personlighetsutvecklare som helst eller duktig på andra områden.
Att fånga människors intresse (ja, jag utgår mest från mig själv) en och en halv timme i radion, med en välavvägd blandning av prat och musik, ja det klarar inte alla.
Jag stängde av när jag hört samma fraser om "självkänsla" upprepas en gång för mycket och utvecklade min självkänsla lite med Amon Düül II:s Wolf City (som jag fick nerbränd i Stockholm) i stället.
I kväll ska jag utveckla den ännu mer genom att se Steely Dan i Falkonerteatern i Köpenhamn.
Dagens rysare blir för övrigt att se om min nya kod ska fungera med mitt bankkort.

Jah Hollis