Twingly statistik

Visar inlägg med etikett busar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett busar. Visa alla inlägg

måndag 31 maj 2010

Ingen barnlek att vara badvakt i Malmö längre

En gång hette det Simhallsbadet, sedan moderniserades Malmös kommunala badhus med en äventyrsavdelning och efter en tävling fick badhuset det vitsiga namnet Aq-va-kul.
Jag gick på den tiden själv ofta dit och motionssimmade.
Låg där och kajkade i femtiometersbassängen (jag jobbade ju kvällar även då och kunde gå dit på dagen när det var hyfsat lugnt) och gjorde på ett bra pass ett par tusen meter.
Varför jag lade av med simmandet vet jag inte, men av någon anledning slutade jag gå till Aq-va-kul.
Dessutom började badhuset få rykte om sig att bli ett bus-ställe med inbrott i klädskåpen och ungdomsgäng (killar givetvis) som betedde sig svinaktigt mot andra badande och mot personalen.
Som om inte det vore nog avslöjades det att anläggningens gamla del var undermåligt skött och höll på att rasa ihop.
Efter många års reparerande om ombyggnad är Aq-va-kul igång igen, men frågan är om man vågar sig dit nu.
Nu ska personalen där gå på självförsvarskurs för att kunna hantera småbusarna som fortfarande tycks terrorisera folk där. En anledning är att man vid ett tillfälle nyligen fick kalla på polis för att stävja bråk i äventyrsbadet.
De ansvariga för badet säger att detta förvisso "inte händer varje dag", men det är inte utan att man undrar.
Vad är det så många småkillar har problem med nuförtiden?

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

tisdag 8 december 2009

Busar sätter dagordningen för bussresor

Till och från jobbet är jag tvungen att åka bil eftersom jag har de arbetstider och det avstånd till jobbet som jag nu har.
När jag är ledig och hemma får bilen i stort vila hela tiden och jag utnyttjar min gamla cykel för att ta mig runt inne i stan.
Men i vissa lägen, om det är cykelovänligt väder eller om jag ska handla något stort eller tungt, finns ju alltid alternativet att åka stadsbuss.
Men detta, att åka buss, verkar bli allt krångligare eftersom det numera är busarna som sätter dagordningen för hur det ska funka på bussar.
Att betala kontant för enstaka resor är snart inte att tänka på och att ladda upp ett kort med förköpta resor är allt knepigare. Det beror helt enkelt på att det finns busar som tycker att det är OK att råna busschaufförer på de kontanter de hittills tvingats hantera.
Därför kan man inte betala kontant vissa tider på dygnet, och ska man ladda kortet ska man leta upp ett alltmer svårhittat laddningsställe som dessutom ska vara öppet.
Allt detta misslyckades jag med i helgen, men eftersom kortläsaren var trasig på bussen in till stan, och chaffisen på vägen hem inte brydde sig om att ta betalt, fick jag åka gratis.
Och det är ju en gammal dröm: gratis kollektivtrafik.
Hade vi det skulle vi eliminera problemet med rånardräggen samtidigt som vi förmodligen skulle minska privatbilismens framfart betydligt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

lördag 28 juli 2007

Är det inte så här vi alla vill kunna göra?

Historien om kampsportaren som tog sig an ett helt gäng som gav sig på honom är en sådan där historia som väl de flesta av oss älskar att höra eller läsa. Jag tror det flesta kan identifiera sig med den här killen.
Just det där att i en situation, där man synbarligen är i underläge och lämnad till hundarna, kunna vända på steken och klämma till busarna och riktig förnedra dom. Vill vi inte kunna vara den där förklädde superhjälten?
Göra som Clint Eastwoods rollfigur i Pale Rider när han ska tryckas till av busarnas storväxte torped: slå honom där det känns som mest, alltså mellan benen, så hans förkrossade polare får ta hand om honom och hjälpa honom hem igen.
David och Goliat.
Tyvärr är det ju oftast idioterna som lyckas när de ger sig på någon som de känner att de är tillräckligt många för att klara av. Hyenataktiken.
Och det var ju synd att bössen som kampsportaren gav på moppo lyckades komma undan.

Jah Hollis

PS. OK, Bicycle Repairman kanske var lite malplacerad i sammanhanget, men han ju också uppenbarligen en vardagshjälte. DS