Sortera under: Tveksamma comebacker

Ett av mina favoritmusikmagasin, The Word, har i sitt senaste nummer listor över de minst lyckade och de mest succéartade comebackerna (heter det så?). Det handlar om artister, tidningar, tv-program och annat som har väckts till liv efter att ha legat i träda en längre tid.
Och det är ju inte bara i England och USA vi ser den här trenden med artister och annnat som försöker hitta en väg tillbaka till publiken de en gång hade.
Och det är inte bara i England och USA man kan göra uppdelningen mellan comebacker vi klarar oss utan och dem vi gärna omfamnar.
För egen del hade jag nog klarat mig utan denna.
Men i gayvärlden är de väl inte direkt kända för sin goda musiksmak, eller?

Jah Hollis

Neil Young gör comeback i stor stil

"Don't let it bring you down
It's only castles burning,
Find someone who's turning
And you will come around."

Neil Young, det är få artister som har betytt så mycket för mig personligen som han. Jag lyssnade på hans nygamla platta Live at Massey Hall på vägen hem från jobbet i natt.
Jag hann inte med hela, och sedan här hemma läste jag den hemska nyheten om tjejen som stenats till döds av en samling män, befriade från vanliga mänskliga känslor, någonstans i ett gudsförgätet område här i världen.
Nu har jag lyssnat på Neil Young igen, och känner att livsandarna återvänder.
Livet går ju i alla fall vidare för oss andra.
Och det känns som Neil Young håller på att göra en storslagen comeback i mina skivspelare. Jag hade faktiskt inte lyssnat på honom på länge innan jag skaffade den här liveplattan, men nu får det definitivt bli mer.
Det finns en Neil Young för varje tillfälle.
Och så ska jag göra en nytt försök att ge mig på tegelstensbiografin Shakey som legat och tittat surt på mig sedan jag slog igen den efter att bara ha läst ett tjog sidor.

Jah Hollis

PS. Kanske är det lite märkligt att Neil Young inte fick med någon låt på min livsförändrarlista, men helt klart skulle Like A Hurricane ha platsat. DS.