Anledningar till glädje och missnöje

Ugh, vilken jobbig dag det var i går.
Och jag talar då inte om det där fotbollsmiraklet som inte inträffade.
Nej, vi drabbades av ett långvarigt datahaveri på jobbet och fick stressa som galningar för att hinna med allt som blivit försenat. Det är kanske inte själva stressandet i sig som är värst, utan det faktum att man i sådana lägen inte kan göra jobbet så bra som man vet att man skulle kunnat göra annars.
En som har anledning att känna sig mer nöjd i dag är Malmöfilmaren Fredrik Gertten. För tydligen har det amerikanska storföretaget Dole dragit tillbaka sin stämning mot Fredrik (jag får väl kalla honom det, jag känner honom faktiskt) och övriga som ligger bakom filmen Bananas!.
Vågar man tro att amerikanerna kommit till något slags insikt här: det är inte bara att stämma folk "The American Way" så fort de inte gör som man vill.
Missnöjda är väl däremot alla de som trott på ett annat slags mirakel: att det skulle bli något slags nej i riksdagen till FRA-lagen.
Nejdå, där gick det som väl de flesta av oss väntat, trots att grunden för riksdagsbeslutet verkar minst sagt skakig.
Nej, av riksdagen ska vi nog inte vänta oss några mirakler eller glada överraskningar.
Inte som läget är nu i alla fall.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Arbete, Datorer, Stress, Dole, Fredrik Gertten, Bananer, Glädje, Mirakler, Missnöje, FRA, FRA-lagen, Riksdagen, Regeringen

Fallerande teknik suger musten ur mig

Arbetsveckan avslutades med ett gigantiskt datahaveri som till och från satte alla arbetsmöjligheter ur spel. Jag hade sett fram mot en söndag med normal arbetsbörda inför julledigheten som jag nu äntligen inlett.
Men när denna dag, med improvisationer värre än Clint Eastwoods i Heartbreak Ridge (en av Clints oavsiktligt roligaste filmer – historieförfalskning av guds nåde och machomentalitet utan motstycke), var över, var jag så dränerad på kraft att jag inte orkade skriva mitt dagliga blogginlägg.
Jag vinglade hem på cykeln och mer eller mindre stöp av trötthet.
Å andra sidan vaknade jag hyfsat tidigt måndag morgon till vad som visade sig vara första dagen med någon slags vinterkänsla den här sidan den förra vintern. Solen visade sig som för att tala om att den, trots att den knappt orkar över horisonten nu, fortfarande finns där och att vi snart går mot ljusare tider igen.
Och så var det fruset på marken och ångiga dimmor i luften: riktigt vackert faktiskt.
Så jag gjorde mig snabbt redo för att ta tåget hem, gick ut och köpte en julblomma till mina övernattningsrumsvärdar, lämnade den och hann med en fika i Pressbyrån innan tåget kom in.
Faktum var att det inte kändes som måndag, folk verkade piggare, gladare kom med små kommentarer. Så även om det väntar snö och kyla längre fram kanske det värsta är över nu.
Det är vintersolstånd på fredag. Fira, offra något!
Jag känner mig laddad inför veckans ledighet.

Jah Hollis