Ledigheten är över: Åter till verkligheten

Så gick ännu några lediga dagar på vad som känns som ett kick.

En ny arbetsvecka tränger sig på denna iskalla måndag och om ett par timmar ska jag ta buss och tåg för att ta mig till jobbet i Kristianstad.

Behöver jag säga att jag hellre hade stannat hemma ett par dagar till, eller känner ni det redan på tonen i det jag skriver?

Nåväl, en del hann jag  i alla fall med under de ynka tre dagar jag fick till mitt förfogande.

Höjdpunkten var i lördags då jag och min vän Monika gick på bio och såg Tomas Alfredsons (Hasses pojk) Tinker Tailor Soldier Spy, en film jag kan rekommendera, allt beröm den redan fått förtjänar den och det är ett stycke nutidshistoria vi inte ska glömma.

Sedan är det alltid lika roligt när jag går på bio (det är långt mellan gångerna nu) att upptäcka att det är hundratals andra som också ska se film och att föreställningen vi var på var i det närmaste utsåld.

Ett tips vad gäller den här filmen: det händer mycket i den (nej, inte en massa explosioner och biljakter och liknande bjäfs) och det gäller att vara med och ta in vad folk säger och gör för att att inte bli förbryllad.

Efter filmen gick vi till stamhaket, Pickwick, där det var isande kallt (tolv grader plus inomhus) på grund av några sönderfrusna rör och någon trasig värmefläkt.

Vi drog vidare till ett annat hak där det var varmare och mer folk och där fick vi sällskap och blev sittande och hade det bra några timmar innan det var dags att ta bussen hem.

Upplivad som jag var över hur härligt det fortfarande kan vara i Malmö, trots allt elände som händer här, skickade jag ett mejl till Vaken på nattradion och önskade Vi drar till Malmö med Timbuktu och Simone och fick till min glädje höra mejlet läsas upp och låten spelas.

Uppenbarligen är det heller inte bara här i Malmö som det härjar vansinniga människor.

Vi behöver alla få slippa sådant och få mer livsglädje i stället, i Malmö, Göteborg och resten av världen.

Dags för en fika innan det är tid att dra från Malmö.

Och inte har jag hunnit med någon Fototriss heller.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Malmö, Vinter, Jobb, Ledighet, Kristianstad, Göteborg, Vansinne, Bio, Tomas Alfredson, Gary Oldman, Timbuktu, Simone, Vaken, Radio

Det ryms mycket inom varje människa

Jag sitter och väntar på att det ska bli dags att gå och knoppa och avsluta tre dagars ledighet med att samla krafter inför ett par långa arbetsdagar.
Jag har tvätt på tork nere i torkrummet och ska vänta en stund till innan jag ger mig ner och hämtar den. Och jag har lite söndagsångest.
Så jag har surfat runt lite för att hitta något att blogga om, men än så länge har det mest blivit lite småelaka kommentarer hos några högerbloggare (= M-bloggare, som jag tycker kommer undan för lätt i dessa SD-tider).
Så kom jag till Evas blogg, Jahaja (där jag regelbundet är inne och kollar) och hittade ett inlägg kallat Gråten i halsen, om gråt och ensamhet och sorgsna känslor. Jag tänkte jag skulle skriva en kommentar, men kom inte på något bra att skriva.
En stund senare gjorde jag ett nytt försök och då låg där ett nytt inlägg kallat Glädjen i hjärtat och ett konstaterande att det är mycket som ryms inom en människa.
Så jag knyckte det till rubriken här ovan, och på tal om gråt plockar jag in en låt med Townes Van Zandt från dokumentären Heartworn Highways.
Det sägs att han själv tyckte att låtarna han sjöng kunde vara så sorgliga att han föll i gråt under konserterna och att han, bisarrt nog, ofta berättade dråpliga historier för sin publik mellan låtarna "för att de inte skulle plocka fram rakbladen".
Uppenbarligen kunde han få andra att gråta med.
För att väga upp Townes Waiting Around to Die, plockade jag också in Iris DeMents vackra Sweet is the Melody, en glädjefylld låt, men ändå med ett stråk av sorgsenhet i.
Glädjen och sorg(senhet)en ligger kanske närmare varandra än vi tror.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Glädje, Sorg, Gråt, Söndag, Arbete, Ledighet, Musik, Townes Van Zandt, Iris DeMent

Tänka sig, en nyhet som gör oss alla glada!

Just nu är arbetet med att lyfta ut gruvarbetarna som varit instängda i en gruva i Chile sedan i somras i full gång.
Det verkar gå vägen, nästan häften är uppe klockan 18 svensk tid, och det är bara att hoppas att alla 33 ska komma upp till ytan oskadda.
Tänka sig att en glad nyhet kan engagera människor runt hela världen så som räddningen av gruvarbetarna tycks ha gjort.
Annars verkar det ofta som om det är det mörka och hemska som lockar folks intresse i dessa tider.
Se bara på bilder från olycksplatser hur folk flockas för att ta del av eländet.
Eller har jag en för misantropisk syn på det hela?

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Glädje, Sorg, Gruvarbetare, Chile, Räddning, Elände, Självmord, Olyckor

Jah Hollis känner sig lite smått uppåt

I onsdags var jag ute på en liten tur till bilbesiktningen i Ystad.
Jag har en gång köpt min trogna bil i Ystad och första gången jag skulle testa den, jobbade jag fortfarande i Ystad. Jag fick en tid hos besiktningen i Ystad då och sedan fick jag det även den här gången.
Så jag tog en dagsutflykt och hade dessutom tur med vädret.
Och bilen, den vassa Silverpilen gick igenom besiktningen som ett skott, inte en enda sak att anmärka på hittade den trevlige killen som hade förtroendet att kolla bilen.
På kvällen blev det senare flera anledningar till glädje. MFF slog HIF i det stora Skånederbyt på Malmös nya stadion (fast i efterskott förstår man att det skulle ha kunnat sluta riktigt illa på stadion).
Nu har i alla fall MFF goda chanser att vinna allsvenskan.
Även damallsvenskan kan ju vinnas av ett Malmölag.
Det kan bli en riktig guldhöst i Malmö.
Det kan denna lite stukade och baktalade stad behöva.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bil, Bilar, Bilbesiktning, Trafik, Ystad, Malmö, Skåne, Golf, VW, Folkvagn, Malmö FF, HIF, Tifo, LDB FC MAlmö

Lite reggae bara för att pigga upp oss

Reggae är väl av många sedd som en lättsam musik man lyssnar till mest på sommaren, men för mig är den vare sig lättsam (om än ofta glädjefylld) eller speciellt anknuten till någon viss årstid.
Men just i dag hade jag tänkt mig att använda lite högklassig reggae just bara för att hålla tag i sommaren ett tag till och för att pigga upp oss alla som ska stiga in i, eller redan stigit in i, den grå vardagslunken igen efter sol och semester.
Låter det motsägelsefullt? Ja, sådan är jag nog. Lite motsägelsefull.
Men håll till godo och känner ni att ni inte kan sitta stilla när ni lyssnar på detta så är det som det ska. Känner ni inget alls ska ni uppsöka en medicinman för att ta reda på vad som är fel med er.



1. Mixerbordets magiske mästare, Lee Perry, alias Scratch, alias The Upsetter: Croaking Lizard



2. Kingston´s Finest, The Gladiators, som på sin tid kunde ta upp kampen med The Wailers: Hearsay



3. Den magiske melodicamannen, Augustus Pablo, som skapade en egen genre inom reggaen: Skanking Easy

Go deh!

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Reggae, Jamaica, Sommar, Glädje, Lee Perry, Scratch Perry, The Gladiators, Augustus Pablo, Melodica, Magi

Semester: Tiden då allt ska hända på en gång?

Jag är inne på min andra semestervecka och jag måste säga att för varje år som går tar det längre tid att kliva ur jobbet och släppa taget om det.
Semestern är ju utan tvekan något jag ser fram emot och jag skulle tro att de flesta känner som jag inför en längre sammanhängande ledighet: det är skönt och slår en längre sammanhängande arbetsperiod med hästlängder (ha-ha).
Men visst är det samtidigt lite ångestladdat med de här snålt tilltagna veckorna då allt, eller helst i alla fall väldigt mycket, ska hända?
Tänk om man hade kunnat göra som Sven Otto Littorin och utlösa en fallskärm och ta en riktigt lång ledighet med de pengarna.
Nej, nu ska vi inte slå på en kille som redan ligger, eller?
Musikaliskt är jag, tack vare mina kassettfynd, fortfarande inne i 80-talet och, innan jag drar för att quizza, och ha trevligt i största allmänhet, med kära goda vänner (på den onsdag jag egentligen skulle jobbat) slänger jag i ren glädje in en låt med Was (Not Was) och hoppas den får ligga kvar.
Annars kan ni lyssna på en annan version (som inte går att bädda in på bloggen) eller på George Clintons (nej jag tror inte han är släkt med Bill) variant.
Walk the Dinosaur!

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Sommar, Ledighet, Semester, Ångest, 80-talet, Was (Not Was), Sven Otto Littorin, George Clinton, Bill Clinton, Quiz, Pickwick Pub, Malmö

Tema fredag den 11 juni 2010: Glädje

Det är fortfarande torsdag, men på Sinneskattens blogg har det redan kommit upp ett fredagstema för den här veckan i juni och det är: Glädje.
Jag jobbar hela dagen och kvällen den här fredagen och det lär inte bli läge för några nya glädjebilder (om det inte skulle vara väldigt glatt på jobbet, vilket det i och för sig kan vara ibland).
För att vara på den säkra sidan har jag plockat fram en arkivbild, men den är mindre än en vecka gammal.
Det är tre av mina goda vänner i quizlaget precis efter att vi ätit upp ett antal av våra quizvinster, omsatta då i fondue med tillbehör på Elysée i Malmö.
Eftersom jag inte ville förstöra stämningen använde jag inte blixt, men trots oskärpa och dunkel går det väl inte att ta miste på glädjen.
Att de här tre dessutom ger mig mycket glädje i mitt liv gör ju inte saken sämre.
Fler glädjebilder hittar ni här.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bild, Bilder, Foto, Fototema, Fredag, Glädje, Vänner, Quiz, Malmö, Elysée

Alain de Botton: Kan det vara något det?

Jag är med i en bokklubb som med en klockas exakthet skickar ut sina tidningar med erbjudande om nya (och tidigare) böcker och numera också att antal dvd.
Det gäller att att hänga med om man upptäcker att man inte vill ha månadsboken, som ju måste avbeställas om den inte ska dimpa ner via brevlådan.
Några gånger har jag glömt att avbeställa och fått hem böcker som jag i vissa fall har läst med stor behållning, och i vissa fall bara tittat snabbt i innan jag lagt dem i mina högar av olästa böcker.
Nåväl, i den nya bokklubbstidningen vill jag inte ha månadsboken, men däremot fastnade jag för en annan titel (det gör jag i och för sig ofta, men de flesta slår jag rätt snabbt ur hågen).
Den här heter Arbetets lust och leda och är skriven av Londonboende schweizaren Alain de Botton, en kille som blivit en auktoritet på diverse livsfrågor innan han fyllt 40.
En anledning till att jag uppmärksammade boken är, att jag för ett tag sedan läste en intervju med honom i brittiska musik- och (populär)kulturmagasinet The Word.
Han verkade intressant och tycktes dessutom ha något vettigt att säga.
Den andra anledningen är att det händer mycket kring mitt jobb nu, samtidigt som det börjar smyga sig in en viss leda i det. Jag är ju egentligen inte så mycker för sådana här "förstå dig själv"- och "hjälp dig själv"-böcker men förhandsinformationen om boken låter lovande.
Det vore intressant att höra om det är någon som tittar in här som läst något av Alain de Botton och vad ni i så fall har att säga om honom.
Alla åsikter mottages tacksamt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Bok, Böcker, Bokklubbar, Alain de Botton, Arbete, Fritid, Leda, Lust, Litteratur

Anledningar till glädje och missnöje

Ugh, vilken jobbig dag det var i går.
Och jag talar då inte om det där fotbollsmiraklet som inte inträffade.
Nej, vi drabbades av ett långvarigt datahaveri på jobbet och fick stressa som galningar för att hinna med allt som blivit försenat. Det är kanske inte själva stressandet i sig som är värst, utan det faktum att man i sådana lägen inte kan göra jobbet så bra som man vet att man skulle kunnat göra annars.
En som har anledning att känna sig mer nöjd i dag är Malmöfilmaren Fredrik Gertten. För tydligen har det amerikanska storföretaget Dole dragit tillbaka sin stämning mot Fredrik (jag får väl kalla honom det, jag känner honom faktiskt) och övriga som ligger bakom filmen Bananas!.
Vågar man tro att amerikanerna kommit till något slags insikt här: det är inte bara att stämma folk "The American Way" så fort de inte gör som man vill.
Missnöjda är väl däremot alla de som trott på ett annat slags mirakel: att det skulle bli något slags nej i riksdagen till FRA-lagen.
Nejdå, där gick det som väl de flesta av oss väntat, trots att grunden för riksdagsbeslutet verkar minst sagt skakig.
Nej, av riksdagen ska vi nog inte vänta oss några mirakler eller glada överraskningar.
Inte som läget är nu i alla fall.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Arbete, Datorer, Stress, Dole, Fredrik Gertten, Bananer, Glädje, Mirakler, Missnöje, FRA, FRA-lagen, Riksdagen, Regeringen

Goda vänner vet hur man firar Jah Hollis

Det gick väl sisådär på quizet.
Vi zickade som vanligt när vi skulle zackat här och där, och likt Anja Pärson numera hamnade vi strax utanför pallen (fast vi åkte inte ur).
BV räddade i alla fall äran på något vis genom att ta en av ölfrågorna.
Men vad gjorde det att resultatet inte blev det bästa, när man blir uppvaktad på sin födelsedag av några av de goaste vänner man har?
Efter avklarat quiz stod där plötsligt en gigantisk whisky av allra bästa märke framför undertecknad med hälsning från alla av dessa vänner som var närvarande.
Balvenie 21 Years Port Wood: åtta centiliter av en av de bästa whiskysorterna Pickwick kan erbjuda (ska inte förväxlas med Dalwhinnie).
Jag bara tackade och tog emot, och som bartender Matt sade: "21 år, exakt lika gammal som du."
Finns det någon gud, så hoppas jag han/hon välsignar dessa vänner som inte bara bjuder på en sådan födelsedagspresent, utan dessutom står ut med att whiskyn gör mig stöddig och obstinat och provocerande i diskussionerna som följer på intaget.

Jah Hollis

PS. Att jag sedan fick höra både London Calling med Clash och Son of a Preacher Man med Dusty Springfield på radion när jag kom hem tar jag som ett gott tecken för det nya året. DS.

Andra bloggar om: Quiz, Malmö, Födelsedag, Vänner, Whisky, Öl, Firande, Presenter, Balvenie, Single malt