Förmiddag tisdag den 22 december i Kristianstad.Klockan går mot 10 på och solen har inte riktig orkat upp över hustaken i innerstan.Det är svinkallt och röken väller ut ur det hårt arbetande värmekraftverkets höga skorsten (nedersta bilden).Nere vid stationen (översta bilden) ryker det om folk och fä och fordon och det gnistrar från träden längs boulevarden och nere i Tivoliparken.Ja, idag infaller vintersolståndet, årets kortaste dag och längsta natt, och sedan börjar det så sakteliga att gå mot ljusare tider igen. Det kommer inte att märkas direkt, men bara vetskapen om det ger ett visst hopp.I natt sov jag i Kristianstad och samtidigt upplevde stan den lägsta temperaturen på en bra bit över 100 år, -24,6 grader Celsius. Skyll inte på mig, jag bara sov där.Och tåget hem till Malmö var sedan bara en dryg halvtimme försenat.På Malmö C träffade jag en arbetskamrat som skulle få vänta en timme extra på att åka och hälsa på släkten under jul.Jah HollisLäs även andra bloggares åsikter om Vinter, Snö, Kyla, Sol, Vintersolstånd, Köldrekord, Tåg, Förseningar, Kristianstad, Malmö, Skåne
Det sägs att vi går mot ljusare tider nu, rent årstidsmässigt alltså.
Och visst har den ljusare delen av dygnet blivit längre sedan det vände vid vintersolståndet. Men ibland undrar man om det har hakat upp sig någonstans i maskineriet.
När jag vaknade till och kollade ut strax före åttatiden i morse kändes det mörkt som mitt i natten.
Det verkar hänga på den skånska vinten, den illaberyktade.
Just nu är det som om någon lagt en grå filt över Skåne, i alla fall över den del där jag befinner mig.
Kolla själv på bilden ovan. Visserligen är fönstren inte nyputsade, men visst får man känslan av det gamla Ruhrområdet eller en vy från utkanten av någon gudsförgäten öststatsmetropol.
Visst, jag bor omgiven av vägar och järnvägar (det senare tycker jag bara är ett plus, jag gillar att höra och se tågen) och detta är inte Malmös fagraste omgivningar.
Men när syrénerna börjar blomma och träden får gröna musöron förvandlas detta gråtrista elände till något helt annat.
Tro mig!
Dagens frågor: Varför? Hur dum får man bli?
Ställer jag med anledning av detta.
Jah Hollis
Andra bloggar om: vinter, årstider, ljus, mörker, Skåne, Malmö, väder, Öststater, bergavningsplats, attentat, idioti
Den är den sista dagen av november 2008 och det är den första advent. I morgon är det den första december och en mörk månad full av speciella dagar börjar.
Jag har dragit upp min gamla adventsljusstake från Ikea och ställt i fönstret för att försöka bidra till lite ljus i ett land tyngt av alliansregering, finanskris och storebrorstendenser.
Dagar jag noterar den kommande månaden är: Glögg hos M den 7:e, Lucia den 13:e, quizfinal på Pickwick den 14:e, morsans födelsedag den 15:e, julafton den 24:e och nyårsafton den 31:e.
Och, javisst, det viktigaste datumet av dom alla i december.
Den 21:e är det vintersolstånd, årets mörkaste dag.
Sedan vänder det igen.
Håll ut!
Jah Hollis
Andra bloggar om: mörker, alliansen, finanskris, advent, december, lucia, glögg, quiz, pickwick pub, malmö, vintersolstånd, jul, nyår
Vintersolståndet är här. Nu handlar det bara om några timmar innan det vänder och jordaxeln börjar räta upp sig och vi går mot ljusare tider igen.
Det är fascinerande det här med tidens gång och med årstidernas förändringar här på våra breddgrader. Jag kan riktigt se framför mig hur dom sitter där, i det där maskinrummet där dom har ansvar för jordens rörelser.
Just nu är det febril aktivitet inför den slutliga inbromsningen och vändandet av axeln och order och kommandon ropas ut och siffror och bokstavskombinationer viner genom luften.
Lite grann som i Beatles Yellow Submarine. Inget stort och gudomligt, utan mer på en mänsklig nivå på något vis.
Det gäller för oss alla att se till att de där som jobbar sina skift i maskinrummet inte får en omöjlig uppgift.
Vi får alla försöka hjälpas åt att dra åt samma håll, även om det för somliga naturligtvis låter som en naiv utopi.
Jah Hollis
Andra bloggar om: vintersolstånd, midvinter, miljö, miljöförstöring, växthuseffekten, beatles, ljus, mörker
Jag kan inte låta bli det. Jag är en aning fixerad vid det här med midvintersolståndet. Årets mörkaste dag har börjat och jag kan förstå att människor förr i tiden lade stor vikt vid den dagen.
Så varför skulle inte vi göra det i dag också?
Den dag som nu gått blev inte vad jag hade planerat. Quizkvällen i går blev vildare än jag tänkt mig och det straffade sig i dag. Jag drack fler öl än jag borde, och det var rent allmänt en rätt uppsluppen afton.
Arbetskamrater, gamla och nya, dök upp och en av dem fyllde 50 år. En kvinna som jag gillar och som bjöd in mig till kalas. Problemet är bara att jag inte minns när och var. Till slut vinglade jag hem på min cykel bara för att upptäcka att jag hade tappat mina hemnycklar.
Märkligt nog var jag i det läget så klarsynt (jag hade nyckeln till BT:s lägenhet med mig och kunde i nödfall ha sovit där) att jag cyklade tillbaka till utgångspunkten. Och till min oerhörda glädje hittade jag nyckelknippan med nyckelringen Lisa gjort åt mig liggande på marken vid cykelstället. Den måste ha legat där minst en halvtimme utan att någon annan lagt beslag på den.
Ibland har man tur (i oturen). Och, ursäkta att jag tjatar, nu går vi mot ljusare tider igen. Men jag tvivlar på att det är den nya regeringen vi har att tacka för det.
Jah Hollis
Arbetsveckan avslutades med ett gigantiskt datahaveri som till och från satte alla arbetsmöjligheter ur spel. Jag hade sett fram mot en söndag med normal arbetsbörda inför julledigheten som jag nu äntligen inlett.
Men när denna dag, med improvisationer värre än Clint Eastwoods i Heartbreak Ridge (en av Clints oavsiktligt roligaste filmer – historieförfalskning av guds nåde och machomentalitet utan motstycke), var över, var jag så dränerad på kraft att jag inte orkade skriva mitt dagliga blogginlägg.
Jag vinglade hem på cykeln och mer eller mindre stöp av trötthet.
Å andra sidan vaknade jag hyfsat tidigt måndag morgon till vad som visade sig vara första dagen med någon slags vinterkänsla den här sidan den förra vintern. Solen visade sig som för att tala om att den, trots att den knappt orkar över horisonten nu, fortfarande finns där och att vi snart går mot ljusare tider igen.
Och så var det fruset på marken och ångiga dimmor i luften: riktigt vackert faktiskt.
Så jag gjorde mig snabbt redo för att ta tåget hem, gick ut och köpte en julblomma till mina övernattningsrumsvärdar, lämnade den och hann med en fika i Pressbyrån innan tåget kom in.
Faktum var att det inte kändes som måndag, folk verkade piggare, gladare kom med små kommentarer. Så även om det väntar snö och kyla längre fram kanske det värsta är över nu.
Det är vintersolstånd på fredag. Fira, offra något!
Jag känner mig laddad inför veckans ledighet.
Jah Hollis
I kväll var det bättre flyt med det mesta på jobbet. Inga som helst problem med att hålla våra deadliner.
Så nu är det dags för det som blivit en rätt avslappnad ritual så här strax efter midnatt: att skriva ner några tankar och rensa skallen via bloggen.
Jag är förvisso inte ensam kvar på jobbet just nu, en medarbetare, en kvinna faktiskt, är också kvar här. Men nej, det är inte som en del av er kanske tror. Hon sitter och skriver på något och sitter kvar bara för att hon ska utnyttja tiden så länge jag är här.
En annan kollega konstaterade i kväll att det är mörkt länge på morgnarna nu och att det blir mörkt tidigt på eftermiddagarna. Vintersolståndet är mindre än en månad borta.
Midnattssolens land heter det förvisso, men det skulle lika gärna kunna kallas Vintermörkrets land. Jag hörde en radiodokumentär i går, om en kille från Trinidad & Tobago (T’n’T) som är bosatt i Sverige och åkte ner till VM-slutspelet i Tyskland i somras för att se sitt födelselands lag möta bland annat Sverige.
Han förklarade för en barndomskompis från T’n’T han träffade där hur klimatet är i Sverige: ”Det är varmt 35 dagar om året, resten är det kallt!”
Och just nu är det väldigt mörkt större delen av dygnet. Men märkligt nog lider jag mindre av det än jag gjort de senaste åren. Det kan bero på att det fortfarande är drägliga temperaturer här nere i södra delen av landet.
Jah Hollis
