Dags för ett nytt fönster på Susannes fotoblogg och jag tog bilden på väg hem från Kristianstad, där jag jobbade fredagen, i dag och lägger in den innan jag ska sova för att hämta lite kraft för att jobba i Kristianstad hela långa söndagen med. Vinklat ska veckans fönster vara och min bild på glashuset över en av nedgångarna till Citytunneln på Malmö central talar väl för sig själv. Glashuset har varit med (två gånger tror jag) i veckans fönster förr, men inte ur den här vinkeln. Fler vinklade fönster finns det här.
Så har den då officiellt öppnats, Citytunneln som för tågtrafiken under Malmö stad och som lär bli ett lyft för kollektivtrafiken i vår region. Det var stor fest utomhus i decemberkylan med en radda lokala artister på scenen tillsammans med kungen som skötte själva invigandet. Där kunde han ju annars lätt ha klämt sig in mellan Wiehe och Timbuktu och dragit Hasse & Tages gamla slagdänga här ovan. Det skulle ha varit kvällens höjdare kan jag tänka mig. Själv var jag inte på plats eftersom jag inte var på humör för att stå i råkylan och trängas med en massa folk. Och Wilmer X, som återförenades på scenen senare på kvällen har jag redan sett otaliga gånger. Däremot hoppas jag nu kunna komma med på en av de turer allmänheten denna vecka har möjlighet att göra med tåg i Citytunneln innan den öppnas för ordinarie trafik om en vecka.
Det har ju blivit så populärt med tävlingar i bloggvärlden nu, så även om jag är lite sen att hoppa på tåget, så hoppar jag i alla fall på sagda tåg. Men det handlar inte bara om att ni ska länka till min blogg, ni måste ha ett litet uns av pop/rockkunskap (eller kunna googla) för att kunnna bli en vinnare. Det är så att det är ett rent ut sagt djävla liv i omgivningarna här hemma nu. Jag har järnvägen bara en bit från huset där jag bor, och normalt är det inga problem med tågen som skramlar förbi en bit bort då och då. När jag tänker efter så har jag, sedan jag lämnade föräldrahemmet, med få undantag bott så att jag kunnat höra (och se) tåg på lite avstånd. Men nu, när det är så varmt ute så hundarna kokar, har närheten till järnvägen blivit ett problem. Jag kan inte ha fönstren öppna i värmen eftersom man håller på att bygga om en järnvägsbro ett par hundra meter härifrån (huset i bakgrunden på bilden är ett av mina grannhus). I detta arbete tycks en pålkran som dunkar rytmiskt på högsta volym, timme ut och timme in, hela dagarna, vara det viktigaste verktyget. Ja, det känns nästan som en befrielse när man får åka till jobbet på eftermiddagen och slippa höra detta fruktansvärda ljud. Och vad har då detta med min tävling att göra? Jo, den som lyckas koppla ihop låten Paper Plane med ett ungdomligt Status Quo (här ovan), med detta nervpåfrestande broarbete kommer att omnämnas, på min blogg, såsom varande oerhört duktiga och kunniga personer. Jag har dessvärre inga materiella priser att dela ut, men det kanske kommer så småningom, om denna tävling blir en succé. Å andra sidan. Du kan ingenting ta med dig när du går...
