Galenskaper i religionens namn

För min personliga del får folk tro på precis vilka gudar eller icke-gudar dom vill.
Men när dessa troende börjar kräva att jag måste anamma deras tro, eller att de ska styra och ställa över vad jag får tro och tänka och tycka, ja då har det gått för långt.
Jag respekterar människors tro, och var och en får bli salig på sitt vis så länge de inte börjar ställa krav att de ska få begränsa vad jag får tro och tänka och tycka.
Men baksidan av religionen är alla dessa knäppgökar som inte kan respektera andra människors tro eller icke-tro, och som dyker upp gång på gång på gång.
Nu är det någon guds företrädare i Vetlanda som uppmanar folk att offentligt bränna böcker av Jonas Gardell på bål för att han inte gillar vad som står i böckerna.
Det påminner mig om när Ku Klux Klan och andra gudfruktiga amerikaner på 60-talet uppmanade folk att bojkotta The Beatles och bränna deras skivor och annat som hade med Beatles att göra på bål (och fick folk att göra det).
Anledningen var att John Lennon sagt till en brittisk journalist att bland brittiska unga var Beatles populärare än Jesus.
Eller som i den fina Beatles-pastischen Rutles (ovan) där Ron Nasty skulle ha sagt att The Rutles var "Bigger than God" när han menade "Bigger than Rod (Stewart)".
Att sedan offentlig bokbränning osökt för tankarna till nazismen tycks inte störa Vetlandapastorn nämnvärt.
Vilket väl säger ett och annat om vad det handlar om.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Religion, Gud, Jesus, Bokbål, Troende, Tro, Jonas Gardell, Vetlanda, Beatles, John Lennon, The Rutles, Nazism

Visst är det lite billigt, Mark Levengood

I dag var det Mark Levengood som hade Sommar i P1 och jag ska erkänna direkt att det inte var i min smak. Jag har lite svårt för Mark Levengoods mumintroll-framtoning (och jag menar inte hans dialekt) och inte var det särskilt kul musik han spelade heller.
Mumintroll och mumintroll förresten, ofta låter han mer som en snusförnuftig snusmumrik, tycker jag. Han är säkert en hyvens kille, men vi befinner oss nog inte på samma våglängd han och jag.
Vad som retade mig lite med de delar av programmet jag lyssnade till var att han förföll till den där billiga Sommar-pratarovanan att spela musik av antingen sig själv eller av släkt och vänner.
Nu spelade han en låt av sin make Jonas Gardell och en av bäste vännen Rikard Wolff (den senare spelade för övrigt en låt av sig själv när han hade Sommar en gång, vilket även Povel Ramel gjorde; i Povels fall var det fullt berättigat, undantaget som bekräftar regeln).
Hörni grabbar, dom låtarna kan ni väl spara till ni har sammanträde i klubben för inbördes beundran.

Jah Hollis