Galenskaper i religionens namn

För min personliga del får folk tro på precis vilka gudar eller icke-gudar dom vill.
Men när dessa troende börjar kräva att jag måste anamma deras tro, eller att de ska styra och ställa över vad jag får tro och tänka och tycka, ja då har det gått för långt.
Jag respekterar människors tro, och var och en får bli salig på sitt vis så länge de inte börjar ställa krav att de ska få begränsa vad jag får tro och tänka och tycka.
Men baksidan av religionen är alla dessa knäppgökar som inte kan respektera andra människors tro eller icke-tro, och som dyker upp gång på gång på gång.
Nu är det någon guds företrädare i Vetlanda som uppmanar folk att offentligt bränna böcker av Jonas Gardell på bål för att han inte gillar vad som står i böckerna.
Det påminner mig om när Ku Klux Klan och andra gudfruktiga amerikaner på 60-talet uppmanade folk att bojkotta The Beatles och bränna deras skivor och annat som hade med Beatles att göra på bål (och fick folk att göra det).
Anledningen var att John Lennon sagt till en brittisk journalist att bland brittiska unga var Beatles populärare än Jesus.
Eller som i den fina Beatles-pastischen Rutles (ovan) där Ron Nasty skulle ha sagt att The Rutles var "Bigger than God" när han menade "Bigger than Rod (Stewart)".
Att sedan offentlig bokbränning osökt för tankarna till nazismen tycks inte störa Vetlandapastorn nämnvärt.
Vilket väl säger ett och annat om vad det handlar om.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Religion, Gud, Jesus, Bokbål, Troende, Tro, Jonas Gardell, Vetlanda, Beatles, John Lennon, The Rutles, Nazism

Jah Hollis har åsikter om allt...

Egentligen hade Jah Hollis tänkt sig att, ja vad fan, det är dags att gå och lägga sig efter väl (?) genomfört arbete.
Men så blev det inte.
Bloggosfären är aldrig långt borta.
Och han såg detta:
Jag vet inte vad jag ska säga: Är det detta vi pratar om?
Jesus och Doktor Phil.
Glöm det!

Jah Hollis

Andra bloggar om: blogg, blogga. jah hollis, doctor phil, jesus

Är det som att röra vid Jesus, kanske?

Som så ofta när jag sitter här och rundar av lite efter jobbet går Jay Leno Show på tv:n. I natt såg jag det från början, med inledningsvinjetten och när Jay Leno hälsar på publiken och tar folk framme vid scenkanten i hand.
Inslaget på Yuotube är lite långt, men man ser i alla fall hur den traditionella entrén går till. Folk rusar fram till scenkanten när Leno kommer in, och så hälsar han mer eller mindre hastigt på den utvalda skaran.
Och i kväll var det en ung tjej som var så förbannat lycklig för att ha fått röra vid denna tv-kändis så hon hoppade. Kanske är det den stora lyckan för många i tv-landet USA (och säker för väldigt många här i Europa med) att få röra vid en tv-kändis.
Lite grann som att röra vid Jesus. Man har fått del av något som är ouppnåeligt för många och som man kan ha med sig för att sprida lite glans över ens egna jag.
Ja, jag vet inte, men det är väl inte för inte vi har en kult kring folk som är (OBS, känsliga varnas för länken som följer!) med i tv.

Jah Hollis