Så hoppade datorns klocka tillbaka en timme

När jag satt här och skrev så hoppade datorns klocka tillbaka en timme (detta inlägg är alltså skrivet efter det som kommer ovan).
Vi går tillbaka till "vintertid", eller normaltid som det ju egentligen är. Timmen vi "förlorade" när vi gick över till sommartid i våras kan vi nu använda till något trevligt.
Jag kom inte att tänka på att det var dags förrän någon på stamstället tog upp frågan om vid vilken av nattens klockan två de skulle stänga puben. "The first one", var svaret så något extra barhäng blev det inte på den timmen.
OK för min del eftersom jag var en aning däst efter att ha käkat fondue på Malmös mest inosade fonduerastaurang (fast vi satt i den något luftigare vinterträdgården) tidigare under kvällen.
Vi var ett gäng som varit med och vunnit fonduemiddagar på quizet de senaste åren och som tyckte det var dags att beta av lite i den stora högen av vinstkuvert. Vi gör det med jämna mellanrum (fondue äter man knappast mer än ett par gånger om året, även om det är den något lättare buljongbaserade köttfonduesorten) och det har börjat bli lite av tradition nu.
Det är samma stök och bök och strid om plats för spetten, det är samma diskuterande om hur man ska lägga upp det (fördelningen av intag från salladsbordet kontra de fonderade köttbitarna och om man överhuvud taget ska ge sig på pommesen som serveras till).
Och när man sedan kommer till betalningen blir det alltid diskussion om hurvida man kan använda prispresentkorten till att pröjsa även för dricka och kaffe och avec, eller om de bara gäller för maten.
Men trevligt är det att samlas ett par timmar runt grytorna och eldarna tillsammans med sina quizkamrater, och än har vi en bra bunt prischeckar kvar.

Jah Hollis

Andra bloggar om: mat, fondue, kött, äta, restaurang, quiz, priser, traditioner, sommartid, vintertid, normaltid

Väckarklockan tar mig till verkligheten igen

Min gamla väckar-
klocka kan man
verkligen lita på.
En Junghans
repeat inköpt
någon gång i forn-
tiden hos en ur-
makare som jag inte ens vet om han har affären kvar.
Urmakare lever väl för övrigt tufft nu när alla människor har mobil med klocka i.
Den här väckarklockan har i alla fall gått som, ja just det, klockan. Det är bara när batteriet tar slut man behöver serva den och det tycks räcka hur länge som helst.
Nej, ingen radioklocka där man väcks av musik man inte vill lyssna på för min del.
På tal om klockor är det ju märkligt, att samtidigt som alla har klockor omkring sig hela tiden (ja, till exempel i mobilen då), så är det tydligen status att ha en svindyr klocka på armen.
Själv har jag inte haft armbandsur de senaste femton åren. Och jag överlever ändå.
Men min gamla väckarklocka behöver jag. Den har just pipit sitt ettrigande pipande och talat om att det är dags att inleda en ny arbetsvecka. Den är hård men rättvis(ande).

Jah Hollis