Sådan är kapitalismen mina vänner...

Så kan det gå.
Nyss var allt frid och fröjd, goda tider och vi kunde konsumera tills vi slog i backen utan att bekymra oss för framtiden.
Visserligen började det bli lite skakigt på börserna, men det gällde som vanligt att ha is i magen och tänka långsiktigt. Kapitalismen skulle som vanligt vinna i längden och vi skulle alla få det så bra så bra.
Och så, helt plötsligt, slog finanskrisen till och alla kurvorna började peka brant nedåt.
Bara över en dag, eller en natt, så där.
Nu fylls tidningar och andra media av goda råd om hur vi ska klara krisen.
Vi som ska klara den är givetvis vanligt folk (de fattigaste lär i vanlig ordning bara bli ännu fattigare) medan de som bär huvudansvaret för att det gått som det gått nu knappast lär behöva försaka så mycket.
Fast egentligen är det ju bara en perfekt illustration till hur kapitalismen fungerar.
Detta omhuldade system som ingen på allvar verkar ifrågasätta som innebär att en minoritet skor sig på en majoritet. Det är svajigt och opålitligt och det går upp lika plötsligt som det går ner.
Men nästan alla håller på det, i brist på bättre?
I dag slipper vi väl se, som Steely Dan sjunger om i sin låt, börsmäklare hoppa ut från fönstren i finansbyggnaderna. De räddas i stället med statliga (skattepengar) insatser, allt för att hålla kapitalismen under armarna.
Och nu säger dess tillskyndare: Ja, men visa ett bättre system då!
Vilken skriande brist på fantasi de måste ha!


Jah Hollis

Andra bloggar om: kapitalism, pengar, börs, börsen, kris, finanser, finanskris, bakunin, steely dan, fantasi

Jag åt inte ostkaka på ostkakans dag

Det är en väldig massa saker och företeelser som fått sin egen dag nuförtiden. Jag känner ingen direkt stress att följa eventuella underförstådda påbud sådana dagar.
Det blir mer som det råkar bli på något vis: det inträffade nog inget omstörtande i min kvinnosyn på kvinnodagen och jag åt ingen ostkaka på ostkakans dag,
Dock åt jag ett ägg på äggets dag och en kanelbulle på kanelbullens dag: det förstnämnada för att jag kände för ett ägg till frukosten och det andra för att någon bjöd på en kanelbulle på jobbet.
I dag är det en dag som väl på svenska (den har givetvis ett namn på engelska) skulle heta Köp inte något-dagen. Men jag kan med ganska stor säkerhet redan nu säga att jag kommer att köpa något denna dag.
Inte något speciellt lyxigt eller onödigt, men dagligvaror som jag normalt skulle köpa en lördag. Jag skulle ju kunna ha varit förutseende och handlat dom grejorna redan under fredagen, men vad skulle det varit för mening med det?
Nu bråkar man från vänster och höger om denna dag.
Från vänsterhåll tror man kanske att man kan väcka folk med en Köp inte något-dag och få oss att fundera på hur och varför vi konsumerar.
På högra kanten har vi ett antal spån som tycker att vi i stället ska handla så mycket vi kan denna dag eftersom vi genom att handla uppnår lycka och välstånd åt jordens befolkning.
Så det känns som om det hela kommer att jämna ut sig på något vis i slutänden.
Som så ofta.

Jah Hollis

Andra bloggar om: handla, affärer, konsumtion, lyx, överflöd, buy nothing day, höger, vänster, lycka

Revoltera mot saker som inte funkar

Vårt välstånd här i Svedala bygger på att vi konsumerar; ju mer vi konsumerar desto mer drar vi in till samhället som i sin tur kan ge oss ännu mer välstånd. Så om vi snabbt bränner alla naturtillgångar kommer vi att nå ett materialismens nirvana (oxymoron, någon?).
Tydligen ska vi behöva stå ut med en massa skit för att uppnå detta mål. Jag har en skrivare till min dator och den fungerade väl bra dom gånger jag använde den när den var ny.
Nu, när man ska kopiera, tar den antingen inget papper alls eller tjugo papper på en gång. Ringer man då supporten för att få hjälp kan man lätt bli sittande i en halvtimme utan att någon svarar.
Det är så tröttsamt, och alla er, som lagt upp er försäljning av produkter efter detta så kallade koncept tillägnar jag denna Neil Young-låt.

Jah Hollis