Ännu en lista: Skivor som inte återutgivits

Tillbringade två timmar med min coach i dag, mannen som jag går och pratar med då och då om mitt jobb (eftersom vår företagsledning bestämt att alla som har någon form av chefsjobb ska göra det).
Efteråt var jag för första gången på väldigt länge uppe i Malmö city (området kring Gustav Adolfs torg och kollade efter något läsbart i Pressbyrån.
Jag hittade en ny Uncut och tvingades sedan cykla hem i isande hällregn.
Vart blev det av våren? Är vi inte inne i maj snart?
Hemma i värmen läste jag med stort intresse listan (brittiska musikmagasin är experter på att hitta på listor för oss lite åldrade rockfreaks): The 50 Greatest Lost Albums.
Det handlar om skivor som getts ut under åren (runt de senaste 40), skivor som mer eller mindre kända artister gjort, skivor med ett musikaliskt värde som håller än men som av någon anledning aldrig återutgetts och som nu är omöjliga att få tag i (om man inte snokar upp begagnade).
Ganska märkligt med tanke på alla musikformat som finns tillgängliga nu (och här räknar vi inte in illegal nerladdning eller streamad musik) och hur mycket som ges ut om och om igen.
Bland artisterna på listan finns till exempel Frank Zappa, The Who, Van Morrison, David Bowie (som medlem i Tin Machine), Pauline Murray, John Cale, Kraftwerk, Tom Waits och - japp - The Beatles.
Nummer ett på listan är Neil Youngs "Time Fades Away" som undertecknad äger i ett mycket spelat men välbehållet vinyl-ex. Historien bakom skivan säger rätt mycket om Neil Young.
Han hade just haft en världssuccé med skivan Harvest (Heart of Gold är med där) runt 1970 och när han skulle göra en uppföljare gav han sig ut, i ett bedrövligt fysiskt och psykiskt tillstånd, på turné med ett band där han spelade mest nya låtar för en publik som ville höra Harvest rakt igenom.
Så spelade han in alla konserter och gav ut liveskivan Time Fades Away som bara innehåller nya, rätt tungsinta, låtar.
Skivbolaget gnisslade tänder och skivan blev ingen megasuccé, även om många nu anser att den innehåller ett antal guldkorn. Själv lyssnade jag ett tag på den dagligen, men eftersom jag inte har någon fungerande vinylspelare nu är det slut med det.
Och Neil Young vägrar att låta skivan komma ut på cd eller mp3.
Precis som Van Morrisson inte vill ha någon återutgivning av sin bitvis utmärkta "St Dominic´s Preview".
Surgubbar!

Jah Hollis

Andra bloggar om: Musik, Skivor, LP, CD, mp3, Återutgivningar, Uncut, Neil Young, Van Morrison, The Who, Kraftwerk, Beatles, Tom Waits

En listig kuggfråga och en ny MFF-vinst

Quizet i onsdags blev väl inte någon större succé, i alla fall täv-
lings-
mässigt, eftersom vi bara lyckades mönstra ett två-
mannalag. Plus lite förstärkning av en laglös som dök upp i slutet av tävlingen.
Dock var jag ytterst nära att svara rätt på en av de listigare av de fem frågorna som alltid ställs individuellt efter själva tävlingen.
Jag var faktiskt den ende som verkade ha fattat vad svaret gick ut på, men jag tänkte så att säga inte tanken helt ut innan jag svarade.
Men mitt svar gjorde att det gick upp ett ljus för ytterligare en av alla tävlande som då genast kunde ge det rätta svaret.
Ni ska få frågan i slutet av inlägget här, så får vi se vad ni svarar (och det är kanske lättare när man inte känner stressen att vara först att svara).
MFF spöade planenligt Norrköping på Malmö stadion, även om det inte var någon helt övertygande seger. Roland Nilsson fick något väldigt vilt och oroligt i blicken och hela sin kroppshållning den sista kvarten sedan MFF, som ledde med 2-0 och hade en man mer på plan, släppt in ett riktigt skitmål.
Och i Stockholm tycks man inte längre kunna spela ett fotbollsderby utan att det är något som går snett. Nu skyller alla på alla efter bråket som följde på matchen AIK-Djurgården.
Någon som kan ge ett seriöst svar på varför det har blivit på det här viset ?
Ja och så frågan på quizet i onsdags kväll då:
"How many grooves are there on a standard LP-album?"
Well?

Jah Hollis

Andra bloggar om: quiz, quizlag, tävling, frågor, malmö, pickwick, lp, lp-skiva, fotboll, allsvenskan, MFF, Norrköping, derby, AIK, Djurgården

Är Let it Bleed Rolling Stones bästa platta?

"Ooh, see the fire is sweepin
Our very street today
Burns like a red coal carpet
Mad bull lost its way..."

Rolling Stones första lp som kom 1964 (i en design som var före sin tid, skivan hade ingen titel och det fanns ingen text på framsidan, utom på den amerikanska utgåvan) och det var den första fullängdsskivan jag ägde.
Det var en julklapp, en av de bästa julklappar jag fått.
Den uppfyllde verkligen alla de löften man fått via singlar och ep-plattor och trots att det i stort sett bara var coverlåtar på den, tyckte jag (och tycker än) att det var en Stonesskiva, det var deras musik på plattan.
Och jag fortsatte att köpa Stones plattor, helst så fort som de kommit från skivpressen.
Men någonstans runt Goats Head Soup började det kännas som om Stones skivor inte var lika helgjutna längre. Det fanns ofta låtar på skivorna som kändes som ren utfyllnad.
De lysande undantagen i utgivningen efter Exile on Main Street, som de flesta anser som Stones mästerverk, är Some Girls, Tattoo You och Stripped.
Själv har jag varit rätt dålig på att uppdatera min Stonessamling till den cd-ålder som snart tycks vara över.
Men när skivaffären Jukebox började sälja ut sitt lager häromdagen kom jag över Let it Bleed och den har gått varm här hemma nu. En fantastisk skiva och jag är nog beredd att sticka ut hakan och säga att det är Stones bästa skiva, alla kategorier.
Den innehåller den blandning av stilar och stämningar som Stones alltid varit mästare på att få ihop till en enhet som är typisk Stonesmusik.
Och så innehåller den Gimme Shelter, en av de bästa rocklåtar som någonsin skrivits och spelats. Fråga till exempel Bobby Gillespie, för att ta en ur högen av musiker som försökt att skapa sin egen Gimme Shelter.

Jah Hollis

PS. Lite kuriosa i sammanhanget är att Let it Bleed är sista Stonesskivan som Brian Jones bidrog till (om än ett mycket litet bidrag) och att Ry Cooder, som var på gång att ersätta Brian Jones, och Mick Taylor, som senare gjorde det, är med och spelar på skivan. DS.

Andra bloggar om: musik, rolling stones, skivor, cd, exile on main street, gimme shelter, bobby gillespie, primal scream

Pingat på:intressant.se/intressant

En utmaning till alla som gillar musik

Hallå alla som gillar musik, som gillar det på det där lite gammalmodiga sättet då man lyssnar på skivor, LP, cd, plattor. Ja kalla det vad ni vill, det verkar som om det är ett begrepp som riskerar att dö ut med nästa (kanske med denna) musiklyssnande generation.
I brist på egna idéer att blogga om, för jag andras, goda idéer vidare i stället.
Här kan du gå in och rannsaka ditt musikaliska samvete. Vilka är dom där skivorna du inte vill leva utan, ja dom där som livet vore bra mycket fattigare utan.
Själv har jag redan börjat fundera och jag är rädd att jag kommer att bli tvungen att sålla friskt, att jag kommer att tvingas överge många älsklingar för att komma ner till de där sju skivorna.
Ta dig en funderare du med.

Jah Hollis

PS. Jag tror skivan med studioversionen av Neil Young-låten här ovan är en som kommer att vara med och fajtas om en plats bland de sju utvalda. DS.