Eftersom jag har semester kunde jag gå och quiza på Pickwick även i går, onsdag. Förutsättningarna var bra, inte så där jättemånga lag som tävlade så här mitt i sommaren (även om de vanliga topplagen var på plats) och Meghan som quiz mistress. Och så tyckte vi väl att vi hade ett lagom stort och väl sammansatt lag, även om en och annan originalmedlem saknades. Men kanske blev vi lite för övermodiga och självsäkra, eftersom vi ändrade två svar (värda en halv poäng vardera) från rätt till fel och därmed hamnade på en delad tredjeplats. Hade vi inte gjort detta misstag (som vi gjort förr), så hade vi hamnat på en delad förstaplats (så tajt var det i toppen) och fått vara med om ett spännande (?) tie break. Sedan var det faktiskt ett svar som vi tycker vi hade rätt på, men som enligt facit var fel fast man kan leta upp vårt svar som ett riktigt alternativ om man söker på nätet. Nåja, vi hade det, som oftast, ändå rätt trevligt och kunde efter quizet sitta upp i den rätt behagliga julikvällen. På bilden ovan kan ni för övrigt se lite semesterbooze jag köpte in ifall det skulle bli regn under ledigheten. Oj, jag tror visst det regnar ute nu igen.
Så var det slut på alla de stora helgerna för den här gången, även om det ju bara är en arbetsdag innan det är en "vanlig" helg igen. I onsdags klarade jag och lagkamraterna av årets första quiz och hamnade på en hyfsat hedrande tredjeplats. Någon föreslog att man inte bara skulle räkna vinsterna när man man ska kvalificera sig för finalen, utan att man borde räkna in även antalet andra- och tredjeplatser. Då skulle vi troligen snabbt befinna oss på säkrare mark eftersom vi rätt ofta är tvåa eller trea nuförtiden. I morgon, fredag alltså, ska jag åka till jobbet igen och det är bara att hoppas att man kommit tillrätta med kraschade X2000-tåg och annat elände som drabbat tågtrafiken allt sedan vintern kom. Men säker kan man ju aldrig vara. Malmö tycks just nu vara en riktig otursplats för tågtrafiken. Nu ska jag hämta upp tvätten från torkrummet och sedan ska jag sova. I morgon får jag se om tåget till Kristianstad kommer fram något så när i tid. Senast jag åkte upp var tåget en halvtimma försenat.
Den gångna aftonen artade sig till en gråmulen avslutning på ledigheten och jag satt just och funderade på att vara ordentlig och ge mig ut med bilen och hiva gamla tidningar och annat mög i återvinningen. Sedan hade jag tänkt mig att fortsätta till Coop och småstorhandla för att kanske sluta med att åka och tanka bilen så att den var klar inför onsdagens färd till jobbet. Men så ringde BV och frågade om jag kände för att tisdagsquizza på Syltan, ett av de ställen vi då och då brukar tävla på. Så att jag tänkte som Tage Danielssons busschaufför, "att vad fan", tog en snabb dusch, klädde mig och cyklade snabbt i duggregnet till Syltan. Där hade BV och BT och en dansk kille som hakat på deras sällskap just fått den första quizfrågan att fundera över: att rangordna ett antal europeiska storstäder efter folkmängd. Vid borden fanns bland de deltagande lagen ett antal bekanta ansikten, bland annat såg jag för första gången representanter för Pickwicks regerande quiz champions, The Spitfire Psychopaths, tävla på Syltan. Tävlandet gick rätt bra för oss, ja så bra att vi till slut stod som segrare och fick ett presentkort på 300 spänn. Det använde vi till att betala en del av notan för kvällen. Själv drack jag bara två öl eftersom det är körning till jobbet framåt middagstid i morgon som gäller. Tidningarna och det andra möget som ska till återvinning står kvar i sina kassar här hemma. Men, "vad fan", dom tar jag på fredag när jag är ledig igen.
Onsdag kväll och det var i vanlig ordning quiz på Pickwick pub. Det var första gången på länge vi tävlade med ett hyfsat ordinarie lag (för egen del var det flera veckor sedan jag var med) men det kändes som om vi inte legat av oss. Innan själva tävlingen drog igång antydde också kvällens quiz master, Bryan, att det kanske kunde vara ett quiz som skulle passa vårt lag. Vi kände också under resans gång att vi kunde vara med i toppen. Mycket riktigt hamnade vi på delad förstaplats tillsammans med regerande mästarna och det blev tie break. Där stupade vi och det berodde inte på BV som var den som fick gå upp och tie breaka, för ingen av oss i laget hade fixat det bättre. Däremot hade vi kunnat ta segern ohotade, utan att behöva gå upp i utslagsfråga, om det inte varit för ett litet missförstånd. Rätt svar på en delfråga skulle vara titeln på Human Leagues gamla hit Don´t You Want Me?, och det visste jag hundraprocentigt. Men ett litet verbalt missförstånd gjorde att vi gick miste om den där halva poängen vi behövt för att säkra segern. Så kan det gå i quiz. Men det blev ju en kul kväll i alla fall. Och Caltex And the Oxymorons ska aldrig räknas ut på förhand. Dessutom var det en av kvällens frågor, med fem delfrågor, som jag var den ende i hela puben att klara helt rätt. Vilken fråga? Jo, nämn de fem historiska personer/figurer/familjer som nämns i texten till Rolling Stones Sympathy for the Devil. Klarar ni det utan att googla?
Nej, det blev ingen quizseger för oss på Saint Patrick’s Day, alltså onsdag kväll. Sanningen att säga så var det nog lite för livligt på The Pickwick Pub för ett seriöst lagtävlande och därtill visade det sig att vi blev en väldig massa folk i vårt lag. I den hjärtliga stämning som rådde hakade det på kompisar till kompisar, och även om det gick hyfsat för oss (jag tror vi kom på delad andraplats, även om någon påstod av vi bara kommit trea) så bevisade detta bara en gammal sanning. Ju flera kockar, alltså deltagare i laget, desto större risk för en lite sämre quiz-soppa. Någonstans vid sex personer tror jag gränsen går för att den inbördes kommunikationen ska funka. Men eftersom frågetemat, inte oväntat dagen till ära, var irländskt så borde jag kanske ha kunnat läst in mig ytterligare utöver de irländska kunskaper jag redan besitter. Till exempel lite om de små gröna gubbarna i den gröna ön, The Leprechauns. Vad O’ i alla irländska efternamn som börjar just med O’ står för klarade vi i alla fall.
Gårdagen, tisdagen den 26 januari, var på många sätt en bra dag för mig.Jag gjorde ett par saker jag aldrig gjort förr och som kan komma att få en positiv betydelse för mig i framtiden. Jag hinner inte att just nu gå in på vad det handlar om, men jag hoppas kunna återkomma till det i några senare blogginlägg. Nöjd som jag var efter det jag gjort under eftermiddagen satte jag kurs på restaurang Syltan där de har quiz varje tisdagskväll och där medlemmar ur Caltex & The Oxymorons, vårt lag när vi tävlar på Pickwick, deltagit då och då med framgång. Problemet med Syltan är bara att deras quiz blivit populärt och i går var alla borden bokade i förväg. Ingen jag kände var där och jag hängde i baren där jag fick vara med några stammisar som bildade lag, och i halvtid fick vi dessutom förstärkning av min lagkamrat BV som lite oväntat dök upp. Vi knep en delad förstaplats tillsammans med två andra lag och i tie breaket knep jag, på andra utslagsfrågan, vinsten. Det innebär att jag nu har chansen till den hägrande quiztrippeln: vinst tisdag, onsdag och torsdag. Så nu måste jag trotsa ovädret som dragit in över Skåne och ta mig till Pickwick för veckans andra quiz. Och så får jag hoppas att några lagkamrater är inne på samma tankar. Precis lagom till att det är dags att dra har jag läst ut Cormac McCarthys fantastiska dystopi Vägen. Jämfört med vad huvudpersonerna i den berättelsen får genomgå är en sväng ut i den skånska vinternatten rena avkopplingen. Och även Vägen tänker jag återkomma till i ett senare blogginlägg.
Nu smäller det snart. Nedräkningen har börjat och om drygt tre timmar börjar det på allvar. Jag talar inte om jordens befarade undergång, eller något annat som ska drabba en intet ont anande mänsklighet. Jag talar om Quizfinalen på The Pickwick Pub i Malmö, där det i kväll ska avgöras vilket lag som blir pubmästare 2009. Och i år känns finalen hetare än på många, många år. Att man vunnit många deltävlingar under året spelar egentligen ingen större roll när man väl har kvalificerat sig (fast våra segrar de senaste veckorna kan nog ha satt nerverna i dallring hos våra motståndare). Och inte finns det så stora möjligheter att förbereda sig, eftersom man inte har en susning i förväg om vad det kommer att bli för frågor eller ämnen (jag har förvisso tippat att det kommer att bli en och annan fråga om det snart avverkade 00-talet, men jag kan ha helt fel). Nåväl, nu är det Armagideon Time för att tala med Willie Williams ord (hans original av låten som The Clash så förtjänstfullt gjorde en cover av finns här.) En handfull finallag med fem personer i varje och ingen som skulle få för sig att försöka fuska med mobiler eller liknande. Kunnadet och samarbetsförmågan i laget fäller avgörandet. Må bästa laget vinna, och jag har en känsla av att det kan bli Caltex & The Oxymorons, vårt fina lag, som redan tagit titeln fyra gånger.
Vårt quizlag, det numera smått legendariska Caltex & The Oxymorons, har inte vunnit flest deltävlingar i The Pickwick Pubs onsdagsquiz i år. Vi har heller inte lyckats ta hem pubmästartiteln på minst ett par år nu. Men i går kväll, när det verkligen gällde äran och hedern, kändes det som om vi var oslagbara. Vi var i praktiken tvungna att vinna i går för att ta oss till finalen söndagen före julaftonen. Det är visserligen två onsdagar kvar till dess, men den sista räknas inte eftersom finallagen redan då är inbjudna till finaltävlingen (och det finns heller inget annat lag som "underifrån" kan komma upp i samma antal segrar som vi längre). Och om det är så att vi skulle kunna ha haft en sista chans kommande onsdag, tror jag inte vi hade haft möjlighet att skrapa ihop ett lag då (vi tävlar ju i princip bara varannan onsdag). Men nu behöver vi inte tänka på det. Vi tog den nödvändiga sista segern (och hamnade på samma antal segrar som ett lag som redan meddelat att de inte kan mönstra ett lag i finalen) och slipper därmed nesan att för första gången i historien missa en final. Eller som våra konkurrenter, laget som vunnit överlägset flest delsegrar i år, The Spitfire Psychopaths uttryckte det i går: En final utan Caltex & The Oxymorons är som kärlek utan kyssar och en missad final för oss hade varit som Sveriges förlust mot Costa Rica i fotbolls-VM 1990. Kvällen till ära, på en pub som var fullsmockad med tävlande lag, var det premiär för en ny Quiz Master: Bartender Neil ställde för första gången frågorna och gjorde det med den äran. Eller kan man säga något annat när vår segermarginal ner till kvällens tvåa var hela fyra poäng. Lite smågruffig stämning var det också inom vårt lag vid något tillfälle, lite nerver som visade sig. Det var ju mycket som stod på spel, men det verkar som om den där extra pressen var precis vad vi behövde. Nu kan vi faktiskt ta hem det femte pubmästerskapet genom åren.
I går var det quiz igen, men jag var (något förvånanade) den ende av de mest quizande medlemmarna i laget som var där. Till min glädje var det andra som ville vara med och tävla, ett par numera mer sällsynta lagmedlemmar och ett par ur deras släkt som var och hälsade på i Malmö var på plats på Pickwick. Nu gick ju inte själva quizet så bra; vi hamnade i klungan efter vinnartrion. Men vi hade trevligt i alla fall och kunde sitta ute i den varma kvällen och diskutera en radda mer eller mindre intressanta ämnen och en och annan överraskande nyhet. Dessutom dök en annan bekant upp och försökte få mig att ta upp basspelandet igen för att dra igång någon musikalisk idé som jag känner att jag nog måste tacka nej till. Även om tanken på att lira lite igen inte känns helt fel i sig. En lurig quizfråga vi inte klarade: Where on a woman´s body do you find a bindi? Försök svara utan att googla! På tal om kvinnor. Jag cyklar så gott som alltid på mina färder inom Malmö stad Något sådant här har jag aldrig råkat ut för, men jag skulle kanske kunna vara ett tänkbart byte på mina ensliga turer hem från quizet. Huga!
Jah Hollis
PS. Den ovanligt snygga HD:n på bilden stod parkerad bland hundratals cyklar vid Mölleplatsen när Little Feat spelade i tisdags. DS.
Det var quizafton i vanlig ordning på Pickwick i går kväll och vi kunde mönstra ett litet, men rutinerat, lag. Det gick också väldigt bra, tyckte vi i alla fall, och när alla 24 frågorna var ställda var det inte många som vi inte kände att vi säkert klarat. Men det var naturligtvis med några gissningsfrågor och med dom ska det mycket till för att man faktiskt ska vara säker på det rätta svaret. Men trots allt detta räckte det inte till seger, utan ännu en gång blev det en andraplats för oss. Vårt fall blev det lilla ordet "be" (alltså det engelska ordet be). Frågan var helt enkelt vilket motto scouterna (alltså ur-scouterna) har, och alla vet väl att det är "Alltid redo" på svenska (ja Var redo! - Alltid redo!, lär det vara i sin helhet). Men vad tusan heter det då på engelska? Vi skrev Always prepared! Men det skulle varit (Always) be prepared! Så med avsaknaden av det lilla ordet rök vår chans att i alla fall få till ett tie break. Vilket ju känns lite surt. Och vad det har att göra med Pink Floyds Welcome to the Machine? Ja, det får ni faktiskt försöka fundera ut själva.
Onsdagskvällens quiz på Pickwick resulterade i ytterligare en andraplats, den tredje i rad nu om jag minns rätt. Nu var vi bara tre stycken som kom till start, men i ärlighetens namn fick vi hjälp av en ur det regerande mästarlaget. Han dök upp en lång bit in i quizet och eftersom ingen annan i hans lag var på plats frågade han om han fick slå sig ihop med oss. Och det fick han, men det räckte ändå inte till den åtråvärda segern som i stället gick till ett annat av de lag som var med i förra årets final. Det var för övrigt Meghan som höll i quizet med den äran (Hi Meghan!), men hennes val av låttext (där man då ska svara vilken artist och vilken låt det är efter att ha fått några rader ur texten upplästa) gick vi fullständigt bet på. Och det är väl bara så att Kiss och deras musik är totalt outforskad mark för alla oss i Caltex & The Oxymorons. Nä, ge oss Neil Young eller Dylan eller Sex Pistols... Nu verkar det som om vi gör ett nytt försök i afton, på Fagans torsdagsquiz där jag inte varit på länge. Lite quiz är ju aldrig fel även om man inte alltid har flest rätt.
Det var onsdag och sedvanlig quizafton på Pickwick Pub i går och både i vårt lag och i största allmänhet var det manfall. Det kunde kanske bero på att folk har annat för sig när det lackar mot påsk och att det faktiskt blivit lite varmare ute så att en och annan lockas mer av uteserveringar med tillgång till infravärme. Naturligtvis höll sig inte de regerande mästarna borta, utan ställde upp med ett ovanligt månghövdat lag. Och naturligtvis var det detta lag som besegrade oss, och ett annat lag vi delade andra plats med. Segermarginalen var en ynka poäng och jag ljuger inte om jag säger att vi hade otur. Dessutom är jag mycket tveksam till att svaret på en fråga faktiskt var det rätta. Jag hävdar, med diverse kollar på internet, att svaret vi fick fel på faktiskt var rätt. Men det är ju så dags att komma och klaga på nu. Oturssvaret var vår gissning på vad ett fat råolja kostat på världsmarknaden under onsdagen, och då kunde man ha en felmarginal på fyra dollar åt varje håll. Vi dividerade en stund om detta och kompromissgissade på 55 dollar. Det rätta svaret var 50 dollar och denna enda dollar för mycket kostade oss den poäng vi behövt för att i alla fall få till ett tie break (som det blir när två eller fler lag har samma vinstpoäng). Sedan skulle man pricka in de decennier när ett antal välkända drinkar först dök upp och blev populära. Jag var hundra på att det var Dry Martini som skulle kombineras med första decenniet av 1900-talet. Och det skulle enligt quizmaster Tim vara fel. Och eftersom vi inte kunde kolla, fick det vara fel fastän jag vet att det är rätt. Ja, ja, så kan det gå när man quizar. Jag visste i alla fall att det var You´ve Lost That Loving Feeling, skriven av Barry Mann, Cynthia Weil och Phil Spector (här ovan i original med The Righteous Brothers, som var förra århundradets mest spelade låt. Det är gott nog för mig.
Alltid ställs man inför dessa valsituationer. I kväll är det quiz igen, men det lär inte bli mycket till uppslutning från mitt lag eftersom det är VM-kvalfotboll på tv samtidigt och M dessutom befinner sig i Stockholm. So what can a poor boy do? som dom sjunger Rolling Stones. Jag är verkligen splittrad i den här frågan. Jag är ingen fotbollsfanatiker, men visst kan det vara kul att se landslaget spela, om dom nu inte spelar lika lamt som mot Albanien senast. Å andra sidan är ju quizzandet en favoritsysselsättning. Men om ingen av lagkamraterna dyker upp (ja dom som kollar fotbollen dyker väl upp efter att matchen (och quizet) är slut) är det ju heller ingen höjdare. Lever gör jag i alla fall, i motsats till vad en antal vetenskapsmän tycks ha fruktat. Världen har inte gått under i dag, men i går kväll tog jag för säkerhets skull en öl på Pickwick och tackade några stammisar för tiden som varit. Man kunde ju inte säkert veta. Och en öl är sällan fel.
Nej, det blev ingen vinst för oss i gårdagens pubquiz på Pickwick. Märkligt nog var det mycket folk på plats (det brukar annars bli en svacka i deltagandet vissa veckor under semesterperioden) och fast det bara var M och jag som var där från vårt lag vid start fick vi inte plats inomhus, utan satt kvar ute (där det finns högtalarförstärkning för quiz masterns mikrofon). Ett handikapp för oss var, att det var Stephen som var quiz master och vi hängde inte alltid med i hans nya zeeländska idiom, utan fick börja en del svar med att resonera oss fram till vad han egentligen frågade om (no offence Steve!). Men sedan fick vi förstärkning av två deltagare till och kände oss väl rätt nöjda med att i alla fall ha slagit pubmästarna General No Legs vars svarspapper vi rättade. Dock var det ett par lag som hade betydligt fler poäng än vad vi hade, bland annat ett som bara hade ett enda fel på de 24 frågorna. Därmed uppstod den vanliga diskussionen om fuskande i quizet, ett fenomen som blivit ett stort problem med mobiltelefonernas snabba utveckling. Ett problem som är känt världen över uppenbarligen (se cheating). Men nu ska vi inte vara dåliga förlorare. Här har ni för övrigt fråga nummer 24, ett anagram. Kasta om bokstäverna i "Told herein" och bilda det namn som är (sade quiz mastern och quiz mastern har alltid rätt) det vanligast förekommande pubnamnet i England. Vi klarade den i alla fall.
Jah Hollis
PS. Jag börjar bli sugen på att åka till Irland. Ett sug som ofta uppstår den här årstiden. DS
Quizet i onsdags blev väl inte någon större succé, i alla fall täv- lings- mässigt, eftersom vi bara lyckades mönstra ett två- mannalag. Plus lite förstärkning av en laglös som dök upp i slutet av tävlingen. Dock var jag ytterst nära att svara rätt på en av de listigare av de fem frågorna som alltid ställs individuellt efter själva tävlingen. Jag var faktiskt den ende som verkade ha fattat vad svaret gick ut på, men jag tänkte så att säga inte tanken helt ut innan jag svarade. Men mitt svar gjorde att det gick upp ett ljus för ytterligare en av alla tävlande som då genast kunde ge det rätta svaret. Ni ska få frågan i slutet av inlägget här, så får vi se vad ni svarar (och det är kanske lättare när man inte känner stressen att vara först att svara). MFF spöade planenligt Norrköping på Malmö stadion, även om det inte var någon helt övertygande seger. Roland Nilsson fick något väldigt vilt och oroligt i blicken och hela sin kroppshållning den sista kvarten sedan MFF, som ledde med 2-0 och hade en man mer på plan, släppt in ett riktigt skitmål. Och i Stockholm tycks man inte längre kunna spela ett fotbollsderby utan att det är något som går snett. Nu skyller alla på alla efter bråket som följde på matchen AIK-Djurgården. Någon som kan ge ett seriöst svar på varför det har blivit på det här viset ? Ja och så frågan på quizet i onsdags kväll då: "How many grooves are there on a standard LP-album?" Well?
Fri som en fågel resten av veckan. Numera känns verkligen de här fem lediga dagarna på varje arbetad tvåveckorsperiod som en belöning, en lättnad. Och i kväll tänker jag inleda traditionsenligt genom att gå och dricka öl och quizza på stamhaket Pickwick. Dessvärre har det kommit in återbud från de ordinarie lagmedlemmarna BV och M. Å andra sidan har en en de tidigare stammisarna i vårt lag (Caltex & The Oxymorons som det heter) aviserat att han för en kväll ska slita sig från fru och barn och dyka upp. Sedan lär väl en och annan ur resten av de ordinarie och kanske någon som är lite mindre regelbunden dyka upp. Det är alltid lite spännande att se hur laget formerar sig. I morgon möter MFF IFK Norrköping på Malmö stadion och det vore väl läge att gå dit. Men eftersom BT lockat med PPV-tv-sändning och alkoholhaltiga drycker till matchen har jag böjt mig för det. Ja, ja. Och på söndag kommer Willie Nelson och hans gäng till Baltiska hallen (höll på att skriva Haltiska ballen, vilket blivit en spoonerism). Att han, som i videon ovan, skulle ha med sig Bobby Zimmerman på scenen, tvivlar jag på. Men det kan nog bli bra ändå.
Onsdag och det var i vanlig ordning quizkväll på Pickwick. Jag åkte dit lite håglöst utan att ha kontaktat någon av lagkamraterna i förväg. Väl på plats hamnade jag i ett ihopplocklag med egna lagkamrater och diverse andra mer eller mindre välmeriterade quizzare och en gammal vän som överraskande dök upp. Efter mycket om och men visade det sig att vi vann det ganska svåra quizet som quizmaster Eric satt samman. Mitt eget bidrag till vinsten låg nog mer på supportplanet, men det är alltid kul att få vara med i vinnarcirkeln när resultatet avslöjas. Sedan är det alltid en höjdare att få träffa sina vänner och dricka en öl eller åtta. Jag firar med en låt av och med Calexico, ett band ni ska lyssna på om ni inte redan upptäckt dom.
