Den 4 oktober har passerat och inte så mycket som en enda kanelbulle blev det för min del (fast på jobbet skulle det visst bjudas på kanelbullar – när jag är ledig efter den hårda söndagen). Inte heller har jag visat något större engagemang för djurens sak, även om jag fixade till lite kvällsmat utan något kött i, helt klart vegetariskt. Djur och kanelbullar firas alltså på samma dag, något en del finner märkligt. Själv tycker jag inte det finns några motsatser i det, även om jag, som sagt, firade vare sig det ena eller det andra. En som kunde fira denna dag är Sydsvenskans omhuldade och hyllade stjärnreporter Niklas Orrenius som fick ett mediepris av den marknadsliberala tankesmedjan Timbro denna måndag. Detta bland annat för artiklar om Sverigedemokraterna som, enligt Timbro, "har gjort Skåne till en attraktivare plats". Orrenius artiklar allså, inte Sverigedemokraterna. En ganska krystad motivering om ni frågar mig och ett tveksamt pris med tanke på vilken anknytning Timbro har till den regerande högern och till det svenska näringslivet. Niklas Orrenius tycker själv inte att det påverkar honom och hans trovärdighet som reporter eftersom det inte är "ett politiskt pris". Så Timbro, som växt fram ur Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och som talar sig varma för privatiseringar och annat som är populärt inom högern, sysslar inte med politik då? SAF fick ju en gång i tiden direktörerna att ge sig ut på gatorna och demonstrera mot löntagarfonder. Och det skedde ju just den 4 oktober (och kallades 4 oktoberrörelsen), så datumet då priset delades ut är nog inte valt av en slump.
Fredag den 1 oktober (om ett par timmar när jag skriver detta) är det slutbetalat i kronor och ören här i landet. Då blir våra små 50-öringar värdelösa ute i handeln (jag förmodar att banker kan lösa in dom ännu en tid) och allt kommer att kosta minst en krona. Jag kommer inte att sakna de små kopparbruna slantarna. De har ofta, sedan lång tid tillbaka, hamnat i en speciell burk här hemma och antalet har växt genom åren. Nu tog jag denna burk med 50-öringar, plus flera sådan småslantar som låg och gömde sig här och var, med mig till en bank vid Värnhem och tömde rubbet i en insamlingsbössa de hade där. Pengarna går till en av de välgörenhetsinsamlingar som dragits igång för att samla in 50-öringarnu när de tas bort ut handeln. Jag skulle tippa att jag bidrog med runt en hundring. Och många bäckar små...
Vaknade häromdagen vid tiotiden på förmiddagen och det var nära nog mörkt som på natten inne i lägenheten. Jag insåg på allvar att hösten hade kommit (ja det var dessutom grått och regnigt denna förmiddag) och att vi har en lång och mörk period framför oss. Denna helg går vi också tillbaka till normaltiden och då blir det raskt mörkare på kvällen, eller snarare redan på eftermiddagen. Det enda förmildrande jag hittar med det just nu är att vi får en timme extra (ja vi flyttar ju tillbaka klockan till normaltid) att roa oss, eller vad vi nu gör, på i helgen. Just när jag börjat gräva ner mig i detta kom jag på det visdomsord som ofta dyker upp i de lägena: det finns alltid de som har det värre. Ja jag tror man kan känna sig nerslagen i skorna av mycket, men att vara den som har det värst i hela världen måste vara en ytterlighet man (tack och lov) svårligen kan få uppleva. Ok, allt är relativt, men tänk efter lite. Gå bara in och kolla detta ni hittar här. Ni kanske trodde att hemlöshet och social misär var något vi bara har i våra storstäder. Dessvärre är det inte ovanligt att man numera hittar sådant även i en Hasse & Tage-idyll som Tomelilla. Sorgligt är bara förnamnet. Själv ska jag i alla fall slå mörkret ur hågen en stund i kväll och gå och quizza. Samtidigt spelar MFF hemma mot AIK, men jag vill inte riskera mer misär genom att bege mig till Stadion. Sedan kan jag bara konstatera att jag var för snabb när jag drog slutsatsen att det fanns någon spärr hos dem som härjar i det televiserade helvete som i Sverige kallas underhållning. Men TV 4 har bestämt sig för att ge det mediekåta fruntimmer, som härjar i någon förlängning av Idol och lär våra barn att det är ok att kalla folk för allt möjligt osmakligt, "en andra chans". Det hela var väl bara en liten reklamkupp för att fler ska hitta till den obskyra kanalen TV 400. Tittarsifror är en gud som accepterar det mesta.