Förbjud My Way att spelas i Sommar i P1

I går var det guldtäljaradvokaten Leif Silberskys tur att debutera som värd för Sommar i P1. Och naturligtvis kunde han inte hålla sig ifrån att spela My Way med Frank Sinatra, en låt jag kommit att avsky i allt mer stigande grad var gång jag hör den.
Den verkar ha blivit någon slags "nationalsång" för människor som börjar komma till åren och som tycker att de levt ett fantastiskt liv, flytande någonstans ovanför oss andra vanliga dödliga.
Fantasilösare musikval får man sannerligen leta efter än detta överpompösa pekoral. Frank Sinatra gjorde mycket bra musik i sitt liv, och det är ju sorgligt att han tycks vara ihågkommen för denna inställsamma uttjatade låt.
Nej, nästa gång någon vill spela Frank Sinatras My Way i Sommar (hur många gånger har vi redan hört den där?) måste producenten slå till nödbromsen och stoppa eländet.
Silberskys program gick i övrigt att mycket ut på att han ville rättfärdiga sin insats som kändisadvokat och därmed sina stora inkomster från våra skattepengar.
Men en sak förstod jag: den som utsätts för ett korsförhör av Silbersky ligger illa till; lyssnar man till den rösten när den går in i sitt mest ettriga tonläge, ja då erkänner man nog vad som helst för att slippa höra mer.
För övrigt spelade Silbersky också I just called to say I love You med Stevie Wonder, ett lågvattenmärke i Stevie Wonders fantastiska produktion av musik.
I dag ska Tina Nordström, kvinnan som gav de äppelkäckt överhurtiga matlagarna ett ansikte, vara värd i Sommar.
Jag ska villigt medge att jag inte har några större förväntningar.

För övrigt noterar jag i nyhetsskörden att det bara är ett par år till det är dags för val här i Sverige igen. Har man inget annat att komma med, kan man ju alltid försöka köpa folk för småpengar.
I övrigt kokar Aftonbladet upp en tunn soppa på en gammal nyhet: att det skulle vara farligt att blogga.
Man kallar det till och med den "nya hälsofaran".
Inte hört talas om aids, malaria, tuberkulos med mera med mera, Aftonbladet?

Jah Hollis

Andra bloggar om: sommar, musik, frank sinatra, my way, stevie wonder, leif silbersky, förbud, tina nordström, aftonbladet, blogga, bloggare, aids, malaria, tuberkulos

Malcolm McLaren offrade Sid Vicious

Senaste Mojo innehåller, som jag skrev tidigare (och trots Beatles-omslaget), mycket intressanta saker. Bra minnesartiklar om ”Sneaky” Pete Kleinow och James Brown till exempel
Men bäst är nog utmärkte Pat Gilberts artikel om hur Sex Pistols Never Mind The Bollocks blev till för 30 år sedan. Mycket är väl känt sedan tidigare, men här framstår det tydligt hur den i mitt tycke slemmige Malcolm McLaren regisserade det som ledde till en aborterad karriär för ett bra band och till Sid Vicious död.
Med hjälp av den förvirrade Johnny ”Rotten" Lydon manövrerade McLaren ut Glen Matlock och såg till att den mer rubrikskapande Sid Vicious ersatte honom.
Trummisen Paul Cook och gitarristen Steve Jones agerade som lydiga hundar och i artikeln framgår det hur dom ångrar att dom inte stoppade bytet mellan den musikaliske Matlock och den musikaliskt hjärndöde Sid.
Men Sid offrades på det altare som gjorde McLaren till en, oförtjänt, legendarisk figur i rockhistorien och Sid till en död ikon.
Inte för inte har Johnny Rotten sedan ångrat sig och kallat McLaren ”The most evil man in the rock business”.
Tänk på det när ni lyssnar på Never Mind The Bollocks, som ju musikaliskt inte är någon höjdare. Men visst, den har tagit sin plats i rockhistorien på bekostnad av Sid Vicious liv och Glen Matlocks ära.

Jah Hollis