Min gamle vän BT har återvänt hem efter vad som verkar vara hans sista arbetsresa ombord på en båt. Efter många år till sjöss tackar han för sig och drar sig tillbaka trots att han ännu inte uppnått pensionsåldern. I går kväll bjöd han in till lite samkväm över en nyinköpt flaska Talisker och ett par öl och eftersom vi inte setts på drygt en och en halv månad hade vi mycket att avhandla. Vi kom en försvarlig bit ner i whiskyflaskan innan jag bröt upp och skulle ta mig hem. Då hade sista bussen redan gått och det blev till att långsamt traska på dåligt skottade och hala trottoarer. Jag klarade mig nästan hela vägen hem, men jag tror det var kombinationen av en dåligt röjd trottoar och whiskyintaget som blev mitt bokstavliga fall bara några hundra meter hemifrån. Jag trampade snett och stod på öronen i en snödriva, slog i ena knät och hade en viss möda att komma på fötter igen (jag hoppas verkligen ingen såg mig). Nu har jag hämtat mig efter det äventyret och tänker inte avstå från kvällen quiz på Pickwick. Men nu blir det buss både upp till stan och hem.
I går kväll besökte jag min gode vän BT och vi delade på några öl och en rätt bra skvätt Talisker och pratade om gamla tider och om vad vi väntar oss av framtiden (och lite om läget just nu). Dryckeskonsumtionen har utan tvekan haft en dämpande effekt på aktiviteterna i dag, men nu är jag redo för nya tag. Och det artar sig till en trevlig afton med mycket som väl får anses ligga på (eller säger man i?) glädjeagendan. Först ska vi träffas några stycken på Fagans för att lösa in en quizvinst därifrån, det vill säga en middag för fem. Därefter blir det chans till ännu en quizvinst, men då ska vi först ha förflyttat oss till The Pickwick Pub. Där är det i vanlig ordning onsdagsquiz och jag känner på mig att det är vårt lag som ska vinna i kväll. Håll er uppdaterade om hur det gick via denna blogg. Vi hörs!
Gamle vännen BT har återvänt till Malmös jord efter ännu en arbetsresa på de sju haven. Efter ett par dagar, i fredags kväll, hörde han av sig och berättade att jetlaggen lagt sig såpass att han tyckte jag kunde titta över och kolla hans senaste whiskyinköp som gjorts vid hemresan från Seattle Airport. Han förklarade att han ännu inte var inne i vår dygnsrytm här hemma, men att han väl skulle kunna hålla sig uppe ett par timmar till så att vi kunde ta "en whiskypinne eller två". Inköpet visade sig vara en mild och lättdrucken femtonårig Dalwhinnie, en ny bekantskap för mig (om jag nu inte testade den på whiskymässan i Malmö för ett par år sedan, jag är inte hundra). Eftersom vi hade mycket att dryfta - det hade hänt oss båda en del omvälvande saker medan han varit borta - blev det både en och två och tre pinnar och till det en och annan öl. Sedan ville BT ställa Dalwhinniens lite sötoljiga inställsamhet mot gamla favoriten Talisker som han hade inskaffat här hemma i vårt kära systembolag. Och det blev nog både en och två pinnar även av denna välrökta smakupplevelse. Jag vinglade hem på cykel på småtimmarna och rafsade ihop tvätten jag hade i torkrummet och lade mig sedan upplivad på soffan för att lyssna på någon skiva jag inte lyssnat på på länge. När jag sedan vaknade var det bara att släpa sig in i sängen och sova vidare. På lördagsförmiddagen lyckades jag ta mig upp till ett soligt Malmö city och bland annat köpa ett par skivor (som jag ska återkomma till i ett nytt inlägg). Men efter frukosten gick luften ur ballongen och det var med möda jag kunde ta mig hem till BT för att se andra halvleken av MFF:s misslyckade insats mot Blåvitt, äta en räkmacka och skölja ner den med vatten och släcka efter med läsk. Och då hade jag denna lördag erbjudanden om att åka ut till landet och grilla i stilla ro, eller att komma till gårdsfest i stan och grilla - kanske inte i fullt lika stilla ro. Men av detta blev det ju intet. Whisky är en nyckfull dryck. Den kan vara lika hård när den slår tillbaka, som den är upplivande när man njuter den.
Den gode BT är hemma igen efter ännu en sejour på havet. Återvände härom morgonen efter en lång och utdragen väntan på att vårt kära SAS skulle föra honom till Köpenhamn från Heathrow. Det goda med den långa väntan på det alltmer försenade planet var, att han fick tid att provsmaka utbudet hos en whiskyförsäljare på flygplatsen. Han fastnade så småningom för en Talisker, vilket visade sig vara ett utmärkt val. Minns jag nu inte helt fel, testade jag den vid whiskymässan i Malmö förra hösten. Och i går, i BT:s åskvarma (men luftkonditionerade) lägenhet gjorde vi en grundligare test av innehållet i buteljen han hade med hem. Talisker kommer från den skotska ön Skye, också känd för att Drambuie kommer därifrån, och har den där karaktäristiska salta, tångaktiga rökigheten som whisky från den skotska västkusten har. Inte så påtaglig som i Laphroaig eller Bowmore, men väldigt tydlig. Och jag har faktiskt varit på Skye en gång för länge sedan, men det är en helt annan historia som jag kanske får berätta vid annat tillfälle. Dock mindes jag Skye-besöket när jag smakade Talisker och jag fick en viss längtan tillbaka till den skotska västkusten
Min gamle vän BT har återvänt hem efter vad som verkar vara hans sista arbetsresa ombord på en båt. Efter många år till sjöss tackar han för sig och drar sig tillbaka trots att han ännu inte uppnått pensionsåldern.
