I går kväll, tisdag, stod valet mellan Sverige-Vitryssland i U21-EM på Malmö nya stadion och Orchestra Baobab i Pildammsparkens amfiteater ett (långt) stenkast därifrån.Inget lätt eller givet val, men eftersom min gode vän BV så frikostigt erbjöd mig en av fotbollsbiljetterna han skaffat i förköp blev det Stadion. Först.
Mitt första intryck av Malmös nya fotbollsarena blev positivt, både för att det är en riktig fotbollsarena där man kommer nära händelserna på planen och där det finns alla förutsättningar för en riktigt god stämning när det är fullt, vilket det märkligt nog inte var i går.
Positivt var ju också att Sverige vann matchen så klart. Jag hade tippat 3-1 till Sverige, men som synes på bilden ovan sprack det resultatet när det var mindre än tio minuter och till slut blev det hela 5-1.
Som grädde på moset hann vi sedan att se slutet på konserten i Pildammsteatern och det svängde minst lika bra som fotbollen. Bra publikuppslutning var det med (konserterna där är förvisso gratis) och det blev en smärre sceninvasion när musikerna spelade upp till dans i den svala sommarkvällen.
Sedan hann vi med att se matchen Serbien-Italien på storbilds-tv och dricka ett par blaskiga öl i den tillfälliga EM-restaurangen på Gustav Adolfs torg innan BV och jag avslutade med var sin riktig öl på Pickwick innan vi for hemåt i natten som aldrig riktigt ville bli natt.
Jah Hollis
Andra bloggar om: Malmö, Sommar, Ljus, Fotboll, U21-EM, Malmö nya stadion, Sverige, Vitryssland, Musik, Orchestra Baobab, Pildammsparken, Öl, Oppigårds Summer Ale
2 kommentarer:
Frikostig? Man tackar.
Om inte Jah Hollis och två andra unga farbröder gjort mig sällskap hade jag väl blivit utredd av Uefa.
Skälen till den bristande stämningen var, frånsett biljettstrulet, två: landskamp och sittplats.
Vid landskamper finns ingen utvecklad läktarkultur. Publiken är matchotränad och det finns inga givna ramsor eller sånger.
Och hela den läktare som vi satt på är vid MFF:s matcher ett sjungande gungande - och stående - människohav. Nu satt tusen småkillar och käkade godis. Deras sporadiska och tafatta "andra sidan är ni klara" nådde oftast inte förbi straffområdet.
Låter härligt, jag längtar verkligen efter en sån där natt som är ljum och aldrig vill bli riktigt natt, här är det mest kallt och blåsigt...
Läktarkultur, förbjud ståplats säger pamparna och polisen - jag säger nej tack!
Skicka en kommentar