Äntligen!
På sextonde försöket kom det, denna pågående säsong av Sommar i P1, ett program som fick mig att riktigt spetsa öronen. Det har förvisso varit ett och annat Sommarprogram i år som varit intressant, men få har varit spännande eller genuint humoristiska.
Och få av värdarna har fattat att Sommar också måste bjuda på musikupplevelser om det ska var värt att engagera sig i.
Rätt typiskt kanske det är, att det var en musiker, Peter LeMarc, som stod för den första fullträffen. Hans musikval var oväntat, det var spännande, det hade inga konstruerade anknytningar till det han pratade om.
Han tonade inte i låtarna utan lät oss njuta av dem i deras helhet.
Och han bröt mot det jag tycker man inte ska bryta mot i Sommar; han spelade en låt där han själv sjöng och spelade. Men han motiverade det hela så bra, han hade så en god anledning att jag förlåter honom.
Jag har, till skillnad från en och annan vän vars musiksmak jag respekterar, aldrig varit någon riktig Peter LeMarc-fan även om jag kan gilla en del av det han gjort och kan förstå hans kvaliteter.
Men här framstod han som mycket sympatisk, en man med god musiksmak och faktiskt med ett mycket intressant resonemang mellan låtarna. Det han berättade var tänkvärt utan att han behövde skriva oss på näsan vad det var vi skulle tänka över.
Han var dessutom rolig och hade den nödvändiga distansen till sig själv och till det han pratade om.
Hans raka motsats var en föreläsare och författare (läs: världsförbättrare av den typ jag hoppas jag slipper konfronteras med i verkliga livet) som heter Fredrik Härén.
Han spelade väl tre låtar (på nära en och en halv timme!) och lite kvitter från pausfåglar ur radions arkiv.
Han hade nämligen (sade han själv) så mycket viktiga saker att säga oss lyssnare, att han inte tänkte slösa bort sin radiotid på musik.
Han påstod sig vilja hjälpa oss att förverkliga våra drömmar och det verkade som om han förutsatte att våra drömmar gick ut på att vi alla suktade efter att bli störst och bäst på något.
Han lyckades i alla fall göra det sämsta Sommar-program jag i mitt liv har hört.
Och jag har hört rätt många vid det här laget.
Jah Hollis
PS. Malmö FF spelade oavgjort borta mot Sundsvall. Toivonen, som sänkte Ljungskile senast, brände en straff. På det viset vinner man definitivt inte Allsvenskan. DS.
Andra bloggar om: radio, P1, Sommar, sommarvärdar, Peter LeMarc, musik, Fredrik Härén, fotboll, allsvenskan, Malmö FF, MFF, GIF Sundsvall, Ola Toivonen
6 kommentarer:
Jag gillar verkligen pratradio men när det gäller sommarpratare är det näst intill oförlåtligt att inte spela musik. Härén valdes därför bort redan vid sin på:a där han berättade att han inte skulle spela musik för att han hade så mycket viktiga saker att säga. I övrigt har det som sagt varit få ljuspunkter. Vi får hoppas på en bättre andra halva.
Jag har inte hört så många program i år och igår höll jag på med annat, men maken, som lyssnade på Lemarc, stängde av radion med orden: "den går inte att lyssna på, fy vilken dålig musik han spelar".
Smaken är som baken........
Visst var det fräckt att Peter LeMarc spelar en egen version av De sista ljuva åren!
Jag hörde inte hela PLM-programmet, och inte ett pip av Fredrik Härén. Din reaktion mot den sistnämnde förvånar mig, eftersom jag blev impad av hans föreläsning vid Kunskapens dag, som finns på YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=yH6-ihF2E48
Men där vänder han sig såklart till en helt annan målgrupp.
ASD: Du missade inget när du valde bort honom.
Ingrid: :-D
Vi har uppenbarligen inte samma smak, din make och jag (men i förtroende kan jag säga att vi delar förnamn).
Men det jag ogillar är fantasilösheten i valet av musik i Sommar. Ska man poängtera att man minsann gått sin egen väg i livet, ja då spelar man My way. Tycker man att livet, trots allt, är underbart, ja då spelar man What a wonderful world.
Varför välja musik vi redan hört en miljon gånger?
BV: Ett Sommarprogram utan musik är som alkoholfri whisky. Det funkar inte, hur mycket viktigt man än anser sig ha att säga.
Sedan är det möjligt att han "imponerar" som föreläsare. Men det han sade i radio hade inte så mycket med min verklighet att göra. Jag har svårt för folk som vill slå i oss att vi alla kan bli stora företagsledare och tjäna multum bara vi gör som de säger att vi ska göra (och jag har för övrigt aldrig längtat efter att bli stor företagsledare).
Jag kan tänka mig att karl´n är olidlig att ha att göra med som privatperson.
Har lyssnat i efterhand, så där som man får göra när man jobbar på dagarna. Jag tyckte han var rikigt bra, Peter. Ett personligt och intressant bortskämt barn, och en del bra musik. Motiveringen till "De sista ljuva åren" var fin. Jag träffade en väninna igår kväll som drabbats av cancer, så jag kände mig helt klart träffad av Peter LeMarcs version.
Ja, det kändes som han hade något att säga, Peter LeMarc.
Jag har dessutom en bror som nu håller på att tyna bort av cancer och som väl inte har mycket tid kvar.
Det är en vedervärdig sjukdom.
Skicka en kommentar