Twingly statistik

Visar inlägg med etikett betyg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett betyg. Visa alla inlägg

måndag 18 augusti 2008

Lååång väntan på festivalens pk-käk

Maten är, och har alltid varit, ett viktigt inslag i Malmö-
festivalen. Där ska finnas käk från en massa olika länder och därtill en del exotiska svenska varianter.
Malmöborna har alltid uppskattat detta och varje år finns det favoriter där köerna växer sig långa framför stånden, medan det är mer glest med kunder hos andra som serverar käk.
Vegetariskt käk tillhör inte vanligheterna, men det brukar finnas och jag misstänker att det är lite politiskt korrekt att gynna den som satsar på vegetariskt.
Sedan hänger det nog en hel del på medias betyg, i Sydsvenskan, i Kvällsposten och i Skånskan, om det ska bli en inkomstbringande vecka eller en mager inkomst för dem som kränger mat.
I sällskap med gudbarnet och hennes mamma gjorde jag i dag, söndag, en runda bland stånden som huvudsakligen är koncentrerade till Gustav Adolfs torg mitt i Malmö (för den som nu inte känner staden redan).
Till gudbarnets förvåning inledde jag vid det vegetariska stånd som sköts av folk från den vegetariska butiken Astrid och aporna (och jag var inte elakt vitsig nog att fråga vem som var vem).
"Du är väl inte vegetarian?", konstaterade hon helt riktigt och hann med att hänga med morsan till muggen och dessutom återvända utan att jag fått maten jag beställt.
Jag vet inte om det var ett resultat av att bra betyg i tidningarna gett fler kunder än vad man trott eller ren amatörmässighet, men det tog mer än tjugo minuter att få (den rätt snålt tilltagna, men goda) pk-maten.
Gudbarnet gjorde en annan intelligent observation när hon såg en av de andra rätterna Astrid och hennes apor serverade: vegetarisk chorizo.
"Hur kan korv vara vegetarisk?", undrade hon.
Ja, man kan ju undra varför vegetarianer försöker att göra mat som liknar köttprodukter.
Men sedan sökte vi upp gamla pålitliga Victor Jara-föreningen, de chilenska invandrarnas gigantiska rökosande grill, där korvar och lomitoburgare grillades i ett ständigt flöde, men med omsorg (se bilden ovan).
Där blev man, trots ganska lång, och på något vis felvänd kö, snabbt serverad en jätteburgare, kryddig och perfekt grillad, med gott bröd, salsa, grönsallad och pfefferoni till.
Det är vad jag kalla snabbmat med känsla och kvalitet.
Sedan jag slukat min burgare, och större delen av gudbarnets (hon visade sig inte vara så hungrig) klarade jag mig resten av dagen.
Jo, det var lite overkill.
:-P

Helgens pris för planering av semesterresa går till min gode vän Ol’ Hell som var inställd på att flyga till Dublin i morgon, måndag, när han plötsligt upptäckte att det är först om en vecka han ska åka.
Den som väntar på något gott och så vidare.
Ja, det gäller då förstås inte maten på Malmöfestivalen.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

måndag 12 februari 2007

Sågningar oftast roligare än hyllningar

Jag läser mycket recensioner främst om skivor, filmer, konserter och böcker. Och det har slagit mig att jag mer och mer uppskattar sågningarna, mer än hyllningarna. Om de är snyggt skrivna, alltså, och inte bara slår in öppna dörrar.
Därför är det roligare att leta upp de där korta texterna med en stjärna (eller vad man har för betygssymbol – om de har betyg) över än att kolla dem med full pott.
En av de bästa formuleringar jag läst var en sågning av en återutgiven skiva, jag minns faktiskt inte vilken, men att lyssna på den jämfördes med att tugga på aluminiumfolie med tänder fulla av trasiga lagningar.
En konsert fick en gång recensenten att ”gäspa så att käkarna knakade”. En recensent ville en gång att Nelson Mandela (som då fortfarande var fängslad) genast skulle släppas fri så att vi skulle slippa höra fler trista låtar på temat ”Free Nelson Mandela” (fast Nelson Mandela med The Special A.K.A. är ju faktiskt helt OK).
I dag läste jag ännu en riktigt höjdarformulering, ingen sågning, om filmen Brother av Takeshi Kitano. Denna mycket våldsamma kultrulle fick enligt en skribent Gudfadern-trilogin att framstå som ”ett julspel på dagis”.
Mera sådant.

Jah Hollis