I dag startar Sweden Rock 2010 i Norje

Jag vet inte om det stämmer, men det sägs att Sweden Rock, festivalen i lilla Norje där man sätter fokus på gamla hårdrockartister av mer eller mindre känt märke, är Sveriges publikmässigt största musikfestival nu.
Jag har själv aldrig besökt Sweden Rock, inte för att jag inte skulle gilla musiken där, men jag har med åren blivit rätt mätt på de där stora tillställningarna med massor av band man ändå inte hinner ta in och massor av folk att trängas med vad man än ska göra.
Ändå undgår jag inte att fascineras av en del av de artister som Sweden Rock lyckas locka fram ur gömmorna, en del man trodde kanske var borta för gott (på ett eller annat vis).
Visst är det till en stor del nostalgi, men hårdrockare är ett segt släkte och många av de stora banden fortsätter spela upp i pensionsåldern.
Själv har jag genom åren varit lite sugen på att kolla gamla sydstatsrockare som Outlaws och Lynyrd Skynyrd och jag har en arbetskollega som trängdes med en miljon svettiga hårdrockare för att kolla in amerikanska progrockarna Kansas.
I morgon, torsdag, spelar tyska krautrocklegendarerna Amon Düül II, ett av mina favoritband alla kategorier (kolla bara in låten Wolf City från 1972 här ovan).
Hade det inte varit för att jag sett bandet redan under deras storhetstid, så vete tusan om jag inte lagt en dryg tusing för att krångla mig upp till Norje för att se dem nu.
Fascinerande är också att på fredag kan man se brittiska Chicken Shack, överlevare från den brittiska vita bluesvågen i slutet av 1960-talet ledda av Stan Webb och som, när Christine Perfect/McVie sjöng med dem, fick sin enda singelhit i England.
Christine McVie gick för övrigt senare vidare till ombildade Fleetwood Mac, tjänade ett antal miljoner, levde i sus och dus, och drog sig tillbaka innan det bandet började göra come back-turnéer.
Fast jag tror inte vi någonsin lär få se detta Fleetwood Mac på Sweden Rock.
Men Stan Webb trivs nog där.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Hårdrock Metal, Sweden Rock, Festivaler, Norje, Amon Düül II, Lynyrd Skynyrd, Krautrock, Chicken Shack, Blues, Fleetwood Mac

Pojkarna drev mannen till vansinne

Historien om den 50-årige mannen i Blekinge som sköt ihjäl en 15-årig pojke och skottskadade en 16-åring är ju inget annat än fruktansvärt tragisk. Det är svårt att begripa att sådant kan hända, men pojkarna och deras kamrater måste ha drivit mannen till totalt vansinne.
När man läser den lilla bakgrund som kommit fram förstår man att detta inte är något som hänt av en slump. Mannen har känt sig trakasserad av pojkarna tidigare, tydligen mycket genom att de varit och hackat på hans lätt handikappade son.
Att pojkarna kom till gården där mannen och hans familj bor efter klockan ett på natten verkar inte heller ha varit någon slump.
Ger man sig ut i bushen så dags (borde inte killarna ha varit hemma hos sina familjer vid den tiden på natten?) så lär man ha ett mål och en mening med det.
Men nu rann bägaren över.
Mannen nådde den gräns där vansinnet tar över och gjorde något de här pojkarna knappast hade räknat med att han skulle göra.
Och, handen på hjärtat, vill vi inte alla lite till mans och kvinns att folk som mobbar och trakasserar andra så till den milda grad att det inte verkar ta slut ska få sig en minnesbeta.
Att busarna ska tystas en gång för alla, men utan att vi för den skull vill gå så långt som till mord.
Jag läste kommentarer på en annan blogg med en länk till artikeln om dödsskjutningen i Blekinge och en majoritet tog parti för 50-åringen. De förstod honom och ville i vissa fall att killarna som trakasserat honom och hans familj skulle råkat ännu värre ut.
Det påminner mig om när Clint Eastwood dyker upp och ställer upp för de fattiga guldvaskarna i Pale Rider. Busarna som gett sig på småfolket för att driva bort dom får så dom tiger av den ställföreträdande hämnaren, The Pale Rider.
Jag tror det finns tillfällen då väldigt många av oss velat ha en Pale Rider på vår sida.
Mannen i Blekinge hade ingen sådan, och han hade tidigare inte känt att han skulle få hjälp av några myndigheter,så han agerade själv.
Och kvar finns nu bara ett stort antal förlorare.
Och inga vinnare.

Jah Hollis