Lennart Persson har lämnat Malmö för gott

Det är inte ofta man blir överraskad eller känner lite chock när man läser eller hör nyheter nuförtiden.
Jag har blivit luttrad, kanske nästan lite blasé dessvärre, och det ska mycket till för att jag ska haja till.
Men när jag in på Sydsvenskan.se i dag och möttes av den tragiska nyheten att musikkännaren, skribenten, skivaffärsinnehavaren, författaren och Malmöprofilen Lennart Persson har dött var jag tvungen att blunda och titta igen. Jo, det stod där fortfarande: Lennart Persson är död.
Han har lämnat sitt Malmö, sin familj och alla vänner och Musik & Konst och KB bakom sig och försvunnit för gott, bara 58 år gammal.
Det känns väldigt tungt, och jag har tänkt skriva ett blogginlägg om hur man kan sakna en person som jag faktiskt inte kände personligen.
Men det blir inte nu: läs i stället så länge vad andra har skrivit.
Puh, vad trist, minst sagt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Musik, Död, Feber, Lennart Persson, Författare, Journalist, Malmö, Musik och konst, KB

Estelle Bennett dog på min födelsedag

Pop- och rockhistorien är fylld av framgångsberättelser. Men för varje framgångshistoria tycks det också finnas en sorglig motsvarighet.
Mitt husorgan, Mojo, har varje månad en avdelning kallad Real gone. Det är dödsrunor över mer eller mindre kända artister som har lämnat oss och gått vidare någonstans vi inte vet vart.
I senaste Mojo läste jag att Estelle Bennet dött - av cancer på min födelsedag den 11 februari. Estelle var, tillsammans med sin yngre syster Veronica och deras kusin Nedra Talley tjejgruppernas tjegrupp, The Ronettes.
Hon körade tillsammans med sin kusin bakom Veronica som var gruppens klara stjärna.
Medan Veronica gifte sig med gruppens demonproducent Phil Spector, gifte sig Estelle med Ronettes road manager Joe Dong.
När Ronettes upplöstes i mitten av 60-talet drabbades stackars Estelle av psykiska problem och hamnade så småningom på gatorna som hemlös.
Det är lite sent påtänkt, men vi får väl hoppas Amy Winehouse sänder Estelle och resten av Ronettes ett tack för lånet av hela deras image.
Och inget ont om det, man kan ha betydligt sämre förebilder än the Ronettes.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Musik, Död, Dödsrunor, Mojo, The Ronettes, Veronica Bennet, Estelle Bennett, Nedra Talley, Be my baby, Phil Spector, Amy Winehouse

Pojkarna drev mannen till vansinne

Historien om den 50-årige mannen i Blekinge som sköt ihjäl en 15-årig pojke och skottskadade en 16-åring är ju inget annat än fruktansvärt tragisk. Det är svårt att begripa att sådant kan hända, men pojkarna och deras kamrater måste ha drivit mannen till totalt vansinne.
När man läser den lilla bakgrund som kommit fram förstår man att detta inte är något som hänt av en slump. Mannen har känt sig trakasserad av pojkarna tidigare, tydligen mycket genom att de varit och hackat på hans lätt handikappade son.
Att pojkarna kom till gården där mannen och hans familj bor efter klockan ett på natten verkar inte heller ha varit någon slump.
Ger man sig ut i bushen så dags (borde inte killarna ha varit hemma hos sina familjer vid den tiden på natten?) så lär man ha ett mål och en mening med det.
Men nu rann bägaren över.
Mannen nådde den gräns där vansinnet tar över och gjorde något de här pojkarna knappast hade räknat med att han skulle göra.
Och, handen på hjärtat, vill vi inte alla lite till mans och kvinns att folk som mobbar och trakasserar andra så till den milda grad att det inte verkar ta slut ska få sig en minnesbeta.
Att busarna ska tystas en gång för alla, men utan att vi för den skull vill gå så långt som till mord.
Jag läste kommentarer på en annan blogg med en länk till artikeln om dödsskjutningen i Blekinge och en majoritet tog parti för 50-åringen. De förstod honom och ville i vissa fall att killarna som trakasserat honom och hans familj skulle råkat ännu värre ut.
Det påminner mig om när Clint Eastwood dyker upp och ställer upp för de fattiga guldvaskarna i Pale Rider. Busarna som gett sig på småfolket för att driva bort dom får så dom tiger av den ställföreträdande hämnaren, The Pale Rider.
Jag tror det finns tillfällen då väldigt många av oss velat ha en Pale Rider på vår sida.
Mannen i Blekinge hade ingen sådan, och han hade tidigare inte känt att han skulle få hjälp av några myndigheter,så han agerade själv.
Och kvar finns nu bara ett stort antal förlorare.
Och inga vinnare.

Jah Hollis