Nu är det obönhörligen finito. Min semester är slut för den här gången och i morgon (måndag den 17 augusti) ska jag ge mig av till jobbet igen.Skönt, då får man äntligen lite ordning på livet igen. Inte.
Visst, det finns de som inte har något jobb att gå till och det finns de som har slitigare och tristare jobb än vad jag har. Men jag skulle ljuga om jag skulle påstå att jag ser fram emot att börja jobba igen.
Ju äldre jag blir, desto svårare är det att gå tillbaka till det inrutade arbetslivet när man har fått smak på det lediga livet några veckor.
Just nu känns det som om det hade varit härligt att kunna gå ner på ett halvtidsjobb.
Men sådana funderingar ligger inte i tiden med de dagar vi lever i: det är "arbetslinjen" som gäller och därmed ska tydligen alla som har jobb jobba minst heltid i stället för att dela på de jobb som finns. Jä-la borgarflum!
Semestern slutade i alla fall på en höjdpunkt: Bob Hund på Malmöfestivalens stora scen på Stortorget (se suddig bild, tagen på fri hand utan blixt, ovan). En underbar föreställning med ett av Sveriges originellaste band (ja, kanske det originellaste) som man cyklade lätt och lycklig hem ifrån.
Så nu har jag på Malmöfestivalen, på ett par dagar, sett amerikanska nypsykedelikerna Wooden Shjips (lokaltidningarna hade lite problem de den stavningen i rapporteringen inför festivalen) inne på ett knökfullt och stekhett Debaser, nyfolkarna Crooked Still från Boston på Stora scenen i Folkets park, livsglada och medryckande rumänska blåsgubbsen Fanfare Ciocarlia på samma scen (syns inför stor publik här nedan) och så då till slut då Thomas Öberg och hans glada spelemän (Bob Hund alltså).
Och allt detta har då hittills ur egen ficka kostat mig priset av en öl.
Och i veckan som kommer ska jag kolla in...
Visst. Jag ska ju jobba. :-(
Vi hörs väl snart ändå.
Jah Hollis
Andra bloggar om: Jobb, Arbete. Ledighet, Halvtidsjobb, Semester, Malmöfestivalen, Musik, Bob Hund
