Internet verkar ha fått spatt i natt

Tillbaka på jobbet och tillbaka till att kolla något obegripligt CSI-avsnitt medan jag avslutar dagens värv. Samtidigt rekar jag lite för att skriva ett blogginlägg innan jag drar mig tillbaka.
Men det verkar problematiskt.
Försökte kolla på bloggportalen.se hur snacket (eller skrivandet) går just nu, men det är helt omöjligt att komma in på den sajten. Tidigare försökte jag posta en kommentar på en blogg, men fick bara något mycket märkligt felmeddelande som tack för det.
Så det verkar som om det bästa vore att dra till övernattningsrummet jag inte varit i på veckor nu, och som jag förhoppningsvis snart kan lämna.
För gott.
Jag får ta det där om mina tankar kring att bli bestulen vid ett annat tillfälle.

Jah Hollis

CSI-fallen blir allt mindre trovärdiga

Visst jag vet att CSI är tv-dramatik och inte verklighet, men även i tv-dramatik bör det väl finnas en del trovärdighet för att det hela inte bara ska bli löjligt. Nu har jag ännu en gång följt ett avsnitt av denna serie (det är visst Las Vegas-varianten) med ett halvt öga medan jag rundat av veckans jobb.
Den här gången var det en massa unga brudar som blev indragna i någon sekt som lovade dom något överjordiskt liv. För att få det skulle man visst sätta i sig ketamin och blanda det med sprit.
Naturligtvis blev det bara död och elände av det och den enda överlevande sattes dit så det smällde av CSI-gänget.
Tidigare i veckan var det någon av deras egna som blev levande begravd och höll på att ätas upp av myror. Och det grävdes i tarmar och äckel och slafsades och blurbades.
Det verkar som om den här serien mer och mer glider in i slafs och blurb och äckel i största allmänhet. Och längre och längre bort från verkligheten och trovärdigheten.

Jah Hollis

CSI Miami = välgjord amerikansk skit

Medan jag avrundar första arbetsdagen den här veckan går CSI Miami på Femman på burken som hänger en bit ifrån mig. Jag tittar inte så ingående, men jag slås av vilket praktexempel på välgjord amerikansk skit detta är.
Snutar som undersöker brottsplatser mer som ett kall än som ett jobb. En närmast hundraprocentig grad när det gäller att lösa fallen de tar sig an.
Kvinnorna ser alla ut som fotomodeller. Både män och kvinnor i denna polisavdelning är något slags übermänniskor, även om de visar känslor och då och då säger sitt ständiga ”Are You okay?” när de visar att de bryr sig om sina kollgor.
I dag lyckades en av dessa hjältemodiga arbetshästar att:
1. Reda ut ett gammalt mord. På sin bror som också var polis men som trasslade till det för sig genom dåliga kontakter i den undre världen (känns som ett slitet tema inom snutseriegenren).
2. Hjälpa en svårt nergången narkoman och hennes dotter att börja om och få ett prima liv.
3. Arbeta med att lösa ytterligare ett mord.
Det mest märkliga i detta måste varit att det överhuvud taget fanns ett olöst mord att reda ut.
Men det är snyggt gjort, även om trovärdigheten är närmast nere vid den absoluta nollpunkten,

Jah Hollis

I CSI:s USA blir alla brott lösta

Jag kan inte påstå att jag är speciellt förtjust i CSI (oavsett vilken variant) som går på Femman. Men jag tittar med ett halvt öga då och då medan jag sitter på jobbet och rundar av dagen.
Av vad jag sett är CSI en hyfsat välgjord serie med habila skådespelarinsatser och en viss originalitet. Men serien verkar ge en märklig bild av brottslighet, och framförallt polisarbete i USA.
I kväll handlade det om en kille som blivit överkörd på en gata och dött. Genast var CSI på plats mitt i natten med alla sina knivskarpaste hjärnor. Man skulle kunna tro att det var presidenten som blivit mördad att döma av den uppslutning polisen hade på platsen där killen hittades.
Naturligtvis kom man fram till att det inte var någon olyckshändelse och till slut nitade man dem som dödat killen.
Det verkade som om CSI jobbade dygnet runt, ledighet eller semester tycks de aldrig ha, tills fallet var löst.
Men nu är det ju inte så bra att alla brott blir uppklarade och gärningsmännen dömda ens i USA. Visst, tv är tv, men ibland undrar man i vems intresse en serie som CSI skapas.

Jah Hollis