Silbersky och Maud tillsammans - vilken mardröm

Låt mig säga det med en gång; folk kan i grund och botten inte rå för hur de pratar och vilken dialekt de råkat få (även om det finns coacher (naturligtvis) och medvetna sätt för att förändra även detta).
Därför blir jag något putt på folk som kan säga att de gillar Socialdemokraterna, men inte vill rösta på dem för att Mona Sahlin talar "söderdialekt".
Det låter för mig mer som en undanflykt för att rösta på något borgerligt parti utan att anse sig behöva skämmas för det (vilket jag tycker man ska skämmas storligen för).
Men inga regler utan undantag.
Ett av dem heter Leif Silbersky, de råa brottslingarnas favoritförsvarare.
Jag hörde honom i ett inslag på Ekot om den pågående rättegången om det stora helikopterrånet.
Det var en hätsk ordväxling mellan åklagaren i fallet och Silbersky som är advokat för den misstänkte helikopterpiloten.
Silberskys ettriga, på gränsen till infantila, sätt att prata och tjata kan driva vem som helst till vansinne.
Det ska till en stark motståndare eller ett starkt vittne för att inte kasta in handduken när han går loss, vilket naturligtvis kan vara en tillgång för en advokat.
Hans like inom politiken måste vara Centerledaren Maud Olofsson.
Inget ont om kvinnor i politiken eller kvinnliga partiledare, tvärtom, men när Maud Olofsson går igång rejält och närmar sig falsettstadiet då längtar man efter en ljudisolerad cell att få gömma sig i.
Att hamna i en diskussion med Maud och Silbersky samtidigt, en mardröm i den högre skolan, utan tvekan.

PS. Bilden ovan mitt inlägg har inget som helst samband med texten. Jag bara väntade på ett bra tillfälle att få visa grisarna från Ystad Djurpark. DS.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Tal, Språk, Dialekt, Söderslang, Mona Sahlin, Leif Silbersky, Helikopterrånet, Rättegång, Maud Olofsson, Centern, Mardröm

Östergötska är en rätt kul dialekt

Jag gillar dialekter. Det är roligt att folk inte pratar likadant i hela vårt land, utan att det finns tydliga skillnader mellan våra landsdelar.
Skånska, småländska, stockholmska, pitemål. Alla har de sin charm och går man ännu mer in på djupet hittar man både vackra och riktigt hemska varianter på dialekttemat.
Jag hörde alldeles nyss ett inslag på Ekot, en rätt tragisk historia om en äldre kvinna som färdtjänsten lämnat att klara sig själv eftersom hon inte hade pengar att betala resan med.
Dock hade jag lite svårt att koncentrera mig på själva historien eftersom de som intervjuades pratade rätt utpräglad östergötska, som är en rätt kul dialekt.
Det där fattade en gång för länge sedan Tjadden Hällström från Norrköping som skrev och producerade mängder av revyer och humoristiska sketcher där östergötskan verkligen kom till sin rätt som en kul dialekt.
Jag är inte ute efter att vara elak och kanske förbannar många östergötar Tjadden, precis som en del smålänningar förbannar Åsa-Nisse och Emil i Lönneberga och stockholmare förbannar Vårat gängs hurtiga söderdialekt.
Kul låter det ofta lik förbannat.

Jah Hollis

Andra bloggar om: språk, radio, Ekot, östergötska, dialekt, dialekter, småländska, stockholmska, pitemål, skånska, emil i lönneberga