Visst är det härligt när man äntligen får något gjort som man gått och dragit sig länge för att göra. I dag tog jag mig samman och putsade fönstren till min balkong: två balkongdörrar och ett mindre fönster.
Det kanske inte låter som något stordåd, men denna uppgift har med månaderna växt till ett smärre trauma. Och nu var det så illa, att jag knappt kunde se balkongen utanför fönstren.
Och så satte jag för första gången på länge mina fötter på balkonggolvet och kunde konstatera att Malmöluften kan förvandla vitt till svart mer effektivt än man kan tänka sig.
Nu känns det som om jag fått balkongen tillbaka och jag börjar till och med fundera på att snygga till den på riktigt igen och odla solrosor och tomater och chili därute, som jag faktiskt gjorde under några år en gång för länge sedan.
Och så hittade jag John Mayalls gamla Bare Wires, som jag inte hört på år och dag, på Spotify och den har glatt mig under städandet. Mick Taylor på gitarr, Dick Heckstall-Smith på saxar och Jon Hiseman på trummor, för att bara nämna några av musikerna på plattan.
Det är nästan läge för att gå ut och fira lite i kväll.
Jah Hollis
Andra bloggar om: Städning, Fönsterputsning, Malmö, Luftföroreningar, Kirseberg, Tomater, Chili, Solrosor, John Mayall, Mick Taylor
Sista dagarna i frihet.
På måndag är det dags att sätta sig i bilen och fara till jobbet igen.
I ärlighetens namn ska jag erkänna att entusiasmen inför detta inte är direkt över-
svallande.
De stora projekt jag hade i tankarna när semestern började är i stort sett inte genomförda. Ett av dem var att putsa mina oerhört skitiga fönster, men ännu har det inte blivit gjort.
Och frågan är om det blir gjort. I dag, lördag skulle jag ju ha kunnat ägna eftermiddagen åt detta (ja det har gått många semesterdagar då jag skulle ha kunnat gjort detta) eftersom vädret är rätt bra.
Men så kommer det ett sms om att det är European Beer Festival i Carlsbergs gamla lokaler i Köpenhamn i helgen och en förfrågan om jag ska hänga med.
Och det ska jag.
Så fönsterputsningen är uppskjuten ännu en dag.
Jag är i alla fall glad att jag inte har dansk-amerikanen Lars Ulrich, trummis i megametalbandet Metallica med dit. Enligt vad han själv säger "välter han efter tre öl". Så det vore ju bortkastat att ta med honom: och för övrigt lär han redan ha lämnat Köpenhamn efter bandets promotionbesök där härom dagen.
Personligen tycker jag dessutom Lars Ulrich verkar ha blivit en rätt trist och stöddig kille. En rock’n’roll-kille som åker i privat jetplan och mest verkar bekymra sig för sina konstsamlingar (jag tycker Metallica började gå på tomgång redan efter det Svarta albumet).
Dessutom verkar miljonärerna i Metallica väldigt känsliga för småsaker som kritik i pressen och annat som väl bara lär påverka deras skivförsäljning marginellt.
Nej, då är det bättre att slå sig ihop med gamla trogna kamrater som Ol’ Hell och BV och testa sig igenom utbudet på ölfestivalen.
Köpenhamn, här kommer vi!
Jah Hollis
Andra bloggar om: sommar, semester, fönsterputsning, öl, european beer festival, Köpenhamn, Danmark, Metallica, miljonärer, Lars Ulrich
Sveriges Televisions text-tv tar nu upp kampen med våra kära boulevardblad om vem som kan presentera de mest utfreakade nyheterna. Dagens höjdare måste vara "Fönsterputsare drunknade i hink"!!!
Jag vet inte om det verkligen är sant, men jag brukar räkna text-tv som en hyfsat tillförlitlig källa. Och det var ju nu inte så att han ramlade i hinken, eller fick huvudet ner i den, utan anledning.
Hjärtsvikt är väl inte att leka med, men effekten blev ju på något vis tragikomisk. Även om de som kände killen, hans släkt och vänner och så vidare nog har lätt att hålla sig för skratt.
En arbetskamrat till mig kommenterade det hela så här:
”Han är tillbaka på ruta ett nu”.
Kul? Jag måste erkänna att jag drog på munnen en aning.
Jah Hollis
Visst är det härligt när man äntligen får något gjort som man gått och dragit sig länge för att göra. I dag tog jag mig samman och putsade fönstren till min balkong: två balkongdörrar och ett mindre fönster.
