Ha en glad midsommar, alla!

Hallå ni som råkat titta in här av någon anledning.
I veckan som gick packade min dator ihop, vad som verkar vara, för gott.
Jag kan inte skriva några blogginlägg längre, än mindre lägga in några bilder på bloggen.
Detta skriver jag på jobbet, en halvtimme innan det är dags att gå till övernattningslägenheten för att sova några timmar.
Nu har redan midsommaraftonen börjat och framåt eftermiddagen ska jag på midsommarfest och hoppas att det inte regnar för ymnigt (SMHI har hotat med regnrisk).
Midsommardagen åker jag sedan med en god vän till Köpenhamn för att kolla in Sharon Jones & The Dap-Kings.
Så God och glad midsommar på er, alla trevliga bloggbesökare.


Jah Hollis


PS. Någon gång efter helgen ska jag förstås ta tag i datorproblemet. DS.

Tema fredag 1 juni: Avslappnad

Första sommardagen (enligt almanackan), den 1 juni, har börjat. Och eftersom det är en fredag så är det fredagstema hos Carina/Sinneskatten, och det är Avslappnat.

Ja, man kan tycka mycket om djur i zoologiska parker, men jag tycker att tigrarna på Köpenhamns zoo ser rätt avslappnade och välmående ut.

Fler bilder på temat hittar ni här.

Nu ska jag slappna av och sova.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bild, Bilder, Foto, Fototema, Fredag, Avslappnat, Zoo, Tiger, Köpenhamn

Tema fredag den 27 april: Gemenskap

Det tar sin tid för mig numera att lägga in mina bidrag till de fototeman jag är med i (och så mycket annat blir det dessvärre inte på bloggen längre).

Nu handlar det om fredagstemat på Carina/Sinneskattens blogg som denna gång är: Gemenskap.

Mina bilder kommer från en konsert jag var på för ett par veckor sedan på Amager Bio i Köpenhamn, där det walesiska bandet Manic Street Preachers spelade för utsåld salong.

Det innebar cirka 1 000 personer som i god gemenskap njöt av en lång radda låtar från de singlar bandet gett ut sedan starten i början av 1990-talet (skivan med gruppens samlade singlar, National Treasures, kom ut i slutet av oktober förra året).

Bilderna är rätt oskarpa, dels för att jag aldrig använder blixt på konserter, dels för att denna form av gemenskap rör sig till musiken (det var bara ståplats i Amager Bio) och man står aldrig riktig stilla bland allt folk.

Men visst är de konstgjorda japanska körsbärsträden fina?

Fler bilder på temat finns här.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bild, Bilder, Foto, Fototema, Fredag, Gemenskap, Musik, Köpenhamn, Manic Street Preachers, Amager Bio

The Specials är fortfarande lite speciella

Även The Specials turnébuss går i 2 Tone-stilen.

The Specials från Coventry skapade nästan en egen musikrörelse i slutet av 70-talet när de tog stilen och soundet från den jamaicanska ska-musiken (som var populär på 60-talet) och hottade upp den till att passa tidsandan.

De följdes av en radda band (kanske Madness var mest framgångsrika) varav några låg på deras egna skivbolag 2 Tone och snart spelades den nya ska-musiken över hela världen.

Men The Specials själva dukade under av inre motsättningar, precis när de hade en jättehit med låten Ghost Town 1981.

Nu, 2011, är de sedan några år igång igen (minus klaviaturspelaren och låtskrivaren Jerry Dammers som inte vill/får vara med i dagens uppsättning av Specials) och i går, fredag, spelade de på ett utsålt Stora Vega i Köpenhamn.

Och det är som om inget har hänt sedan 1981: det är samma, 30 år äldre nu, killar (Dammers ersatt av en annan klaviaturspelare) som spelar de låtar som fanns på bandets två första LP och några singlar och EP.

Det är definitivt inte något nytt och revolutionerande i dag, men habilt genomfört och mycket uppskattat av publiken på Vega.

Söndag den 18 september spelar de på Cirkus i Stockholm och den som vill ha en stunds närmast lite nostalgisk underhållning bör ta chansen.

Specials är fortfarande lite speciella, har några riktigt bra låtar på repertoaren.

Och, som de sjunger i en av dessa låtar:

”Enjoy Yourself, Enjoy Yourself, it’s later than You think”.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Ska, The Specials, 2 Tone, Vega, Köpenhamn, Cirkus, Stockholm

Sommaren har bjudit på mycket fin musik

Arcade Fire höjde temperaturen i den redan heta Ballerup Super Arena och fick många danskar att tappa sina öl i förtjusning.

Många på scenen när Arcade Fire bjöd på musik med fint driv och stor utlevelse.

Kurt Vile och hans band lockade många nyfikna till Posthusplanen i Malmö, men skarorna glesnade en del under konserten ...

... medan kombinationen av skymning och scenljus var fin.

Sommaren 2011 är snart definitivt över; denna torsdag är det den 1 september och nu får vi börja hoppas på lite fina höstdagar, kanske med sommarvärme, framöver.
För egen del kommer jag att minnas sommaren 2011 för att den bjöd på mycket bra musik.
Förutom Uppsala Reggae Festival, som var riktigt kul, har jag inte varit på någon av de stora festivalerna, men hört många lovord från exempelvis Roskilde, Way Out West och Peace & Love.
Men det känns ändå som om det inte varit speciellt långt till god musik i sommar här nere i det som nu kallas Öresundsregionen.
Under Malmöfestivalen som slutade i fredags var Iron and Wine en höjdare, och 24 000 kom för att se The Arks avsked till Malmö. För att ta ett par exempel.
Själv passade jag på att gå och kolla om alla lovord som givits den amerikanske före detta The War On Drugs-medlemmen, och numera soloartisten, Kurt Vile (med band) verkligen stämmer.
Det gjorde de väl kanske inte fullt ut. Det var en helt OK konsert, men lite enahanda och kanske lite för mycket slacker-attityd för min smak.
Det kan man däremot inte säga om kanadensiska Arcade Fire som jag såg i sällskap med goda vänner i Ballerup Super Arena i fredags, en cykelvelodrom utanför Köpenhamns city som det inte var alldeles enkelt att hitta (för att inte tala om våra irrfärder därifrån i natten innan vi hittade Öresundsbron).
Det var en kanonkonsert (även om man fick vada ut från den i utspillt blaskigt danskt öl) och den sammanfattas väldig bra av denne skribent, som faktiskt fick lift med oss under irrfärden tillbaka mot Malmö.
Och snart kommer The Specials, CSS och Anna Calvi till Köpenhamn.
Mumma!

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Sommar, Höst, September, Way Out West, Roskildefestivalen, Uppsala Reggae Festival, Musik, Malmöfestivalen, Kurt Vile, Ballerup, Arcade Fire, Köpenhamn, The Specials, CSS, Anna Calvi

Veckans fönster 141, 19 augusti: Barnsligt

Så var det dags att visa Veckans fönster via Susannes fotoblogg.
Temat är Barnsligt, och det ger mig chansen, via en lite skruvad tolkning kanske, att visa en bild som legat och väntat några dagar.
När jag var i Köpenhamn nyligen tog vi Metron (tunnelbanan) från Ørestad in mot centrum efter att ha bytt från tåget.
Och till min lite barnsliga glädje kom vi rätt nära det barnsligt fascinerande nya hotellet Bella Sky en bit in mot city. Och jag fotade det genom Metrovagnens fönster.
Därmed har ni sett mitt barnsliga fönster. Godkänt?
Fler varianter på temat hittar ni här.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bild, Bilder, Foto, Fototema, Fönster, Öresund, Ørestad, Bella Sky, Hotell, Köpenhamn, Barnsligt, Metron

Veckans fönster 140, 13 augusti: Grönt (2)

Dags för ett nytt fönster och denna gången är temat på Susannes fotoblogg: Grönt (andra gången temat dyker upp).
Min bild är från busskuren utanför Zoo i Köpenhamn. Mitt gudbarn, Lisa, sitter i väntan på bussen tillbaka in till centrum och tar skydd mellan fönstren i en grön busskur, omgiven av sensommargrönskan.
Fler bilder på temat finns via kommentarerna här.

Jag Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bild, Bilder, Foto, Fototema, Fönster, Köpenhamn, Fredriksberg, Zoo, Köpenhamns Zoo, Zoologisk Have, Grön, Grönt, Sommar

Tema fredag den 12 augusti 2011: Full

Sommarveckorna drar fram snabbt nu, eller det kanske känns så eftersom jag befinner mig mitt uppe i semestern.
Dock är det dags för ett ännu ett fredagstema hos Carina/Sinneskatten, och denna gång är det: Full.
Det lämnar ju öppet för många tolkningar, men jag tänker inte vara personlig och visa mig själv i detta tillstånd.
Det blir i stället en elefant från Köpenhamns Zoo, ett konstverk, och den är full av elefantbilder (nej inte sådana som fanns i Bildjournalen för länge sedan) och texter om elefanter och deras liv.
Den ingår i ett projekt som heter Elephant Parade 2011 och som nu pågår i Köpenhamn.
Fler bilder på temat Full finns här.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bild, Bilder, Foto, Fototema, Fredag, Full, Köpenhamn, Köpenhamns Zoo, Elefant, Elephant Parade 2011, Konst

Tema fredag den 8 juli: Ledig

Veckans fredagstema hos Carina/Sinneskatten är: Ledig.
Det stämmer för min del denna lördag (som det blivit nu) men annars var det jobb både i går och är det även i morgon, söndag.
Och sedan håller det på ett par veckor till innan jag får en välbehövlig semester.
Någon sprillans ny bild till temat blir det inte, utan en jag tog för några veckor sedan på Rådhusplatsen i Köpenhamn.
Då var jag ledig och tog en tur till Dronningens by, en stad med internationell känsla och mycket liv och rörelse. Och det blir nog fler turer dit i sommar, det är ju grannstaden.
Och det finns så mycket som är roligare (hm, det betyder ju lugnare på danska) än att bara gå på Ströget och titta på andra turister eller att sitta i rätt dyra Nyhavn.
Ha en bra helg, allihop!
Fler bilder på temat hittar ni här.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bild, Bilder, Foto, Fototema, Fredag, Ledig, Semester, Köpenhamn, Rådhusplatsen

Fototriss del 141: Skir

Redan dags för ny Fototriss och temat denna veckan är: Skir.
Jag har inte givit mig ut för att hitta skira motiv, utan i stället försökt att passa in några bilder jag rent intuitivt tagit de senaste dagarna så att de passar temat.
Tanken är att bakom det skira vackra hittar man ofta också något annat, något inte lika skirt och vackert.
Och bilderna blev, uppifrån och ner;
1. Köpenhamn i fredags. En skir himmel och en skir sommarvärme och genom trädens skira grönska inne på Tivoli tittar Rådhusets guldglimrande klocktorn fram.
2. Plötsligt bryts den skira känslan av skrik och ångestladdade rop när en av åkattraktionerna nått krönet ovanför den skira grönskan och rusar i full spruta neråt i hemska svängar och loopar.
3. Skir grönska och skira blommor vid p-platsen där jag ställde bilen i Kristianstad. Men bakom det vackra syns en trappa till en gång som ser ut att leda till Mordor.
Kanske en långsökt tolkning, men det är min tolkning.
Andras hittar ni här.
Nu måste jag sova. Två hårda jobbdagar väntar och när jag är ledig igen ska jag kolla igenom de andra bidragen till veckans tema.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bild, Bilder, Foto, Fototema, Fototriss, Köpenhamn, Skirt, Tivoli, Kristianstad

Malmö utan Köpenhamn vore inte lika kul

Bryggeriets uteservering. En rabarber-ale för mig och, utanför bild, en kastanjeblomster-lager till BT. De andra glasen har vi inte beställt in. Jag svär.

Kenyatta Hill, son till Joseph Hill som grundade Culture, fortsätter i farsans fotspår och leder sitt Culture med den äran.

Red, green and gold. Ja, det var en helgjuten reggae-kväll på Loppen i Köpenhamn i fredags.

Som jag berättade i tidigare inlägg bar det iväg till Köpenhamn i fredags kväll.
Tyvärr är det för sällan jag tar mig till Köpenhamn nu för tiden trots att staden ligger bara en halvtimmes tågresa bort.
Men nu blev det av och det blev en sådan där kväll (och natt) som gör att man inser så påtagligt varför Malmö utan Köpenhamn definitivt inte vore samma sak.
Först en sittning på Bryggeriets uteservering, med gott hembryggt öl och mycket folk att titta på. Ändå inte den turistfälla man skulle kunna tro att det är på grund av närheten till Tivoli.
Sedan proviantering i pölsevagn på Rådhusplatsen och buss ut till Christianshavn och Loppen (i Christiania) där Culture från Jamaica skulle spela klockan 22.
De kom igång närmare midnatt, men en välförsedd bar och en suverän rasta-DJ som spelade fantastisk reggae (och visst hade marijuanadispens i sitt bås) gjorde väntan lätt.
Culture, med bortgångne grundaren Joseph Hills son Kenyatta vid huvudsångmikrofonen lät stundtals riktigt bra (mest kanske i de gamla Culture-låtarna) och skapade framför allt en suverän stämning i lokalen. Ingen hade möjlighet att komma undan och bara sitta stilla, alla rörde sig till musiken på ett eller annat vis.
Hemresa med tåg 03.26 när det redan blivit ljust ute.
En Köpenhamnstur i den gamla goda stilen.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Malmö, Köpenhamn, Culture, Loppen, Christiania, Kenyatta Hill, Joseph Hill, Reggae, Öl

Så susade ännu en ledig helg förbi

Måndag igen och snart dags att bege sig till jobbet för ännu ett par arbetsdagar.
Det är rena försommarvädret ute och finge jag bestämma själv skulle jag nog ta ledigt i dag och ägna mig åt något annat än att sitta instängd på jobbet.
Helgen med tre lediga dagar susade förbi likt ett överljudsplan.
Höjdpunkten var förstås The Wall-konserten i Köpenhamn i lördags dit vi kom efter närmare en timmes väntan på försenade Öresundståg i Malmö.
Vi hann i alla fall få lite käk på en uteservering (där det inte var lika varmt i skuggan som det varit i solen en bit därifrån) innan vi via jätteköer (danskarna har inte anammat vår svenska kökultur riktigt) delade upp oss inne i Parken.
Fyra stod på innerplanen (se folkmassan ovan, det ska ha varit 47 000 åskådare sammanlagt) medan fyra av oss klättrade på närmast lodräta trappor upp till en läktare högst under taket (inget för den som har de minsta känslor av svindel).
Sedan var det hela The Wall-skivan rakt av, med ljus- och ljudeffekter av guds nåde (det lär ha gått åt lika mycket ström som den danska ön Langeland behöver en kväll) och fantastiskt fint ljud där minsta ton från en akustisk gitarr gick fram hur tydligt som helst.
Och trots megaformatet kändes det som om man var i händelsernas mitt. Och faktiskt finns det ett budskap därinne med.
The Wall pekar på vansinnet i krig och på diverse galenskaper i samhället som vi vant oss vid och dessvärre tar för normaltillståndet.
En i vårt gäng förklarade efteråt att det var den bästa konsert han någonsin sett.
Och vi var alla nöjda med det vi sett och hört.
Sedan blev det ytterligare väntan på kyliga Österport station på ett försenat Öresundståg till Malmö.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Pink Floyd, Roger Waters, The Wall, Köpenhamn, Parken, Öresundståg, Skånetrafiken

Äntligen dags för The Wall i Köpenhamn

Ledig helg, kanonväder och äntligen dags att åka över till Köpenhamn för att se Roger Waters och hans musiker framföra klassiska Pink Floyd-albumet The Wall i sin helhet.
Mannen som ligger bakom såväl konceptet som större delen av musiken till The Wall beslutade ju i slutet av 2009 att blåsa nytt liv i den liveuppsättning som hans band Pink Floyd turnerade med i början av 1980-talet och som nu uppdaterats.
Vi är sex stycken (i åldrarna 16-63 år) som ska över och se förställningen i Köpenhamn i kväll den 7 maj. Biljetterna har vi haft sedan de släpptes i slutet av sommaren förra året och Parken lär vara utsåld sedan länge (inklusive biljetter som som i vanlig ordning köpts på spekulation och nu bjuds ut på Blocket för dubbla priset).
Man kan tycka vad man vill om Pink Floyd och Roger Waters och The Wall (själv är jag förtjust i alla tre, precis som jag är förtjust i Little Richard och Low och i all bra musik), men ingen kan förneka att detta är en klassiker.
Fast jag misstänker att en och annan gör just det bara för att de har fastnat någonstans på vägen när det gäller musik.
Mot Köpenhamn!

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Pink Floyd, Roger Waters, The Wall, Parken, Köpenhamn, Sol, Little Richard, Low

Nu får man åka genom Tunnelen då och då

I måndags gjorde jag min premiärtur genom Citytunneln under Malmö när vi skulle till Köpenhamn för att kolla in The Jim Jones Revue.
Frånsett att flera tåg var försenade och att det var lite allmänt förvirrat med tågtrafiken (i vanlig ordning nu verkar det som) var det en trevlig upplevelse.
De tre stationerna, Malmö C (bilden ovan), Triangeln och Hyllie var fina och ljusa och tåget susade fram tyst och fint genom "Tunnelen".
I dag blir det en kortare tripp i sagda tunnel eftersom jag ska åt andra hållet, till jobbet i Kristianstad. Det blir till att åka ner på Malmö C och sedan tar sig tåget ganska snabbt upp i ljuset i marknivå.
Bara att hoppas att tågen har börjat hålla tiderna bättre nu.
Om en vecka är det vintersolstånd.
Håll ut!

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Malmö, Öresund, Köpenhamn, Trafik, Citytunneln, Tåg, Kollektivtrafik, Järnväg, Skåne, Kristianstad, Vintersolstånd

Rock’n’rollens räddare: Jim Jones Revue

Under den svenska proggeran fanns det ett band som hette Hela huset skakar.
I måndags skakade hela det hus i Köpenhamn som innehåller musikställena Lilla och Stora Vega i sina grundvalar under närmare ett par timmar.
I Lilla Vega spelade, för en skamligt liten publik (där jag, BV och några andra Malmöaficionados ingick), brittiska rock’n’rollsensationen The Jim Jones Revue.
Jag skriver Rock’n’roll, inte rock, för bandet bygger sin musik och sitt scenutspel på grundbultslegendarer som Little Richard och Jerry Lee Lewis och blandar med The Clash och lite annat i en stor bunke adrenalin.
Ur-rock’n’roll fast stadigt placerad i 2010-talet.
Och så spelar de högt och rör sig hela tiden fräckt, okorreograferat och självsäkert fram och tillbaka över scenen.
Hela konserten är en enda utdragen explosion där de fem på scenen ger allt de har.
Efteråt dök sedan bandets medlemmar upp nere i foajén där man sålde t-shirts och skivor och träffade sin publik.
Lika tuffa som de framstått som på scenen, lika ödmjuka, sympatiska och vänliga verkade de vara då, och uppriktigt glada över att vi gillade vad vi sett och hört (ja, jag skakade faktiskt hand med Jim Jones själv).
Har ni inte möjlighet att se bandet nu, så ta chansen när den kommer.
Och till dess kan ni gå in på Spotify och höra deras första och andra skiva.
Och de ska spelas högt, högt så att hela huset skakar

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Rock, Rock’n’roll, Köpenhamn, Vega, Lilla Vega, The Jim Jones Revue, Lillte Richard, Jerry Lee Lewis, The Clash

Bob Dylans konst: Är den bra elller dålig?

Bob Dylans utställning av målningar på Statens museum for kunst i Köpenhamn vållade som sagt debatt redan innan den öppnades i helgen.
Och när man nu kollar recensionerna framstår det som om en enhällig kritikerkår sågar utställningen jäms med fotknölarna: den är dålig och målningarna är amatörmässiga och det är populism att visa Dylans konst på ett sådant aktat museum.
Det är i alla fall vad man kan tro om man läser en kort notis som något som heter TT Spektra har skickat ut och som nu återges i en lång radda svenska tidningar.
Då ska man betänka att:
1. Det där med populism är ju ett evigt problem. Man kan fråga sig om det är fult att locka mycket publik att se konst på ett stort museum (där Dylan-utställningen i detta fallet bara upptar en liten del av den enorma byggnaden, som är full av annan konst). Louisiana visar nu en inte speciellt upphetsande utställning med Andy Warhol som dragplåster.
Är det populism? Eller är utställningar med stora namn som exempelvis Picasso det?
2. "Kritikerkåren" som sågar utställningen finns i några av de stora danska tidningarna, bland annat citeras en konstprofessor som tycker att Dylan är en amatörmålare. Ja, det får han väl tycka, men läser man de (mycket långa och ordrika) recensionerna i de danska tidningarna ordentligt så hittar man faktisk uttalanden om att Dylan är "en glimrende maler" och han recenseras i alla fall (utrymmesmässigt) som om han vore en av de stora mästarna.
Det är inte för att försvara målaren Bob Dylan som jag skriver detta, jag kan inte säga att utställningen är vare sig enbart bra eller enbart dålig.
Snarare är det för att påpeka att man ska ta en sådan liten TT-text som nu finns i så många svenska tidningar (som alla köper in kulturmaterial från just TT Spektra) med en nypa salt.
Man kan faktiskt hitta kritiker som tycker att Dylans målningar är mycket sevärda och intressanta. Och själv ångrar jag inte att jag åkte och såg utställningen; jag kan till och med tänka mig att åka över sundet och kolla en gång till.
För som han sjunger, Bob:

Don´t follow leaders,
watch your parking meters...

Det bästa är nog att bilda sig en egen uppfattning om man får tillfälle.
Det var för övrigt förbjudet att fotografera på utställningen; kollegan F fick en bild på vaktens hand som snabbt kom upp framför hans mobilkamera.
Hur målningen Politician här ovan fastnade i min Iphone har jag inte en aning om.

Jah Hollis

PS. Det sägs nu att Dylan ska komma till Köpenhamn för att titta hur utställningen av hans tavlor ser ut. Det lär givetvis ske under största sekretess, men hör ni något när det är dags, tveka inte att tipsa mig. DS.

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, Målningar, Bob Dylan, Populism, Danmark, Recensioner, Statens Museum For Kunst, Debatt, Konstkritik, Tidningar, TT, Politiken, Berlingske, Information, TT, TT Spektra, Iphone

Bob Dylans utställning i Köpenhamn har öppnat

Det har varit diskussioner om Bob Dylans utställning, målningar, på Statens museum for kunst i Köpenhamn långt innan den öppnade.
Frågan är naturligtvis om musikern Dylan verkligen också är en stor konstnär när det gäller bildkonsten och om han är kvalificerad nog för att få ställa ut på ett prestigefyllt danskt museum.
Eller har museet i fråga tagit en chans att få dit ett välkänt namn bara för att dra ännu fler besökare?
Nu kan var och en som kan ta sig till Köpenhamn de närmaste månaderna själv bilda sig en uppfattning. I går, lördagen den 4 september, öppnades utställningen Bob Dylan The Brazil Series på museet i fråga.
Jag och min vän och kollega F från min förra arbetsplats, båda stora Dylan-fans, var givetvis där (men såg inte till Bob själv).
Var det då värt besöket?
Vi tyckte båda att det var det (det var dessutom en strålande dag i Köpenhamn med läge för andra aktiviteter också).
Jag lovar att återkomma i ärendet.
Nu kallar jobbet.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, Musik, Utställning, Köpenhamn, Bob Dylan, The Brazil Series, Statens museum for kunst, Målningar, Jobb

En heldag Öresund runt är en prima minisemester

Probably the best beer in the world? Icke sade Nicke, men det fick släcka törsten under färjeturen i väntan på bättre.

En hel bricka full med smörrebröd i Helsingör.

Dubuffets karakteristiska skapelse i parken utanför Louisianas väggar.

Nödvändig påfyllning av kalorier och vätska från Louisianas fik.

Lätt dästa museibesökare tar paus. I bakgrunden: Ven och Skånekusten.

Yngste besökaren på Brewpub i Köpenhamn spanar in fotografen vid bordet bredvid.

Så blev den då av, den sedan en tid planerade och emotsedda resan Öresund runt.
Fredag förmiddag drog vi iväg med ett Öresundståg, försedda med var sin Öresund runt-biljett, jag, BV, M och BT.
Och det var en behagligt småvarm eftersommardag.
Inget regn i sikte.
Uppe i Helsingborg blev det en liten stunds väntan på en färja, men då kunde vi passa på att växla till oss dyra danska pengar och småbråka lite om än det ena, än det andra.
Nu verkar det som om de goda räkmackornas tid på resan mellan Helsingborg och Helsingör är över, så det blev en snabb pilsner var och sedan att raskt hugga in på Borgerkroens meny.
Färden mot det första inplanerade målet på vägen, konstmuseet Louisiana i Humlebäck, gick för ovanlighetens skull med buss (ingår i Öresund runt-biljetten) som stannade precis utanför museet (och därmed slapp jag anstränga en irriterande ömmande fotled med en lång promenad från tågstationen).
Louisiana visade två huvudnummer: Warhol After Munch och verk av 2010 års Hasselbladpristagare, Sophie Calle. Plus en mängd andra verk, bland annat mycket fotografi.
Jag hoppar över utställningarna nu och återkommer till dom i ett separat blogginlägg.
Där finns ju saker att berätta och det var väl Sophie Calle som drog det långa strået för min del.
Och så missar man ju inte gärna fiket och parken med utsikt över Öresund när man är där.
Efter tågresan till Köpenhamn hamnade vi till slut på Brewpub, krog som brygger eget öl (som får danska normalöl att framstå som rätt blaskiga) och sommartid har en stor utomhusrestaurang på en innergård.
Där fick vi utmärkt öl, klart godkänt käk och en stundtals lite tankspridd (eller kanske underbemannad) service.
Efter broresan mötte vi på Malmö station mängder av besökare vid Malmöfestivalens sista kväll som kämpade för att komma med lokaltågen ut till provinserna.
Vi Öresund runt-resenärer skildes åt och på bussen hem tänkte jag på, att en sådan här resa är ju en alldeles prima minisemesterresa.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Sommar, Skåne, Semester, Öresund, Helsingborg, Danmark, Öresund runt, Helsingör, Louisiana, Andy Warhol, Edvard Munch, Sophie Calle, Hiroshi Sugimoto, Köpenhamn, Brewpub, Malmöfestivalen

Snart är det ölmässa i Köpenhamn igen

Den 6–8 maj 2010 är det dags för de Köpenhamnska öldagarna, ute vid det gamla Carlsbergsbryggeriet i Fredriksberg.
Senast jag var där, se bilden ovan, var det lång väntan i kö för att få komma in.
Men när man väl var inne på omådet var det en fröjd att, utrustad med avsmakningsglaset i ena handen och katalogen i den andra, få botanisera i det väldiga utbudet.
När det är dags den här gången utlovar arrangörerna att det ska finnas 1 200 sorters öl att testa. Tre dagar, torsdag till och med lördag håller det hela på, sedan man på begäran tagit bort söndagen som mässdag och i stället lagt till torsdagen.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Öl, Ölmässa, Danmark, Köpenhamn, Fredriksberg, Carlsberg, Maj

Vad är egentligen original och vad är kopia?

En av Köpenhamns största turistattraktioner, den rätt oansenliga skulpturen Den lille havfrue (Den lilla sjöjungfrun), har lämnat stan och kommer att vara borta hela sommaren och en stor del av hösten.
Den lilla sjöjungfrun gav sig förra veckan av på sin resa till Shanghai i Kina där den ska vara med på Världsutställningen som pågår 1 maj–31 oktober.
Men för att de horder av turister som varje sommar söker sig till Langelinie i Köpenhamns hamn för att se skulpturen, inte ska bli besvikna ska det finnas en ersättare.
Enligt reklambladet "Köpenhamn kallar" ska "Kinas svar på Andy Warhol" fixa till något slags multimediaverk på Langelinie.
Dessutom ska vi, enligt samma reklamblad, hela sommaren kunna se en "originalkopia" av Den lille havfrue på en annan av stans stora turistattraktioner, nöjesfältet Tivoli.
Det är inte utan att man undrar vad en "originalkopia" är för något.
Är inte allt, som inte är original, kopior?
Inte blir det klarare av att skulpturen vid Langelinie tydligen inte alls är originalet, utan en kopia av den skulptur som kommer att visas på Tivoli i sommar.
Hänger ni med?

Jah Hollis

Andra bloggar om: Den lille havfrue, Den lilla sjöjungfrun, H C Andersen, Köpenhamn, Kopia, Original, Konst, Langelinie, Tivoli, Shanghai