Vad gör dammsugandet till ett rent nöje?

En gång för många herrans år sedan knackade en dammsugarförsäljare på min dörr och kastade ur sig en inledningsreplik han nog kört ofta: Hej, jag har hört att du har en väldans gammal dammsugare här hemma.
Han blev rätt lång i ansiktet när jag sade "ja" och plockade fram en gammal Volta som jag ärvt hemifrån och som var i det närmaste antik.
"Ja, den var verkligen gammal", var ungefär vad han fick ur sig och han lyckades sedan inte riktigt få igång säljarambitionerna.
Det blev inget köp: jag skulle för övrigt aldrig köpa någon av folk som säljer vid dörren, via telefon eller utanför butikerna i något köpcentrum eller liknande.
Men jag har bytt upp mig på dammsugarfronten sedan dess, och ändå är jag långt ifrån nöjd.
Det är förbannat, rent ut sagt, trist att dammsuga.
Och min dammsugare visslar och tjuter och drar med sig halva inredningen när man drar den över golvet.
Slangen och sladden snor sig som hala ålar om man fastnar och snubblar och det är allmänt träligt att brottas med denna otympliga maskin med dess stinkande dammsugarpåse inuti.
Så nu har jag funderat på att investera i en modernare dammsugare.
Men jag är dåligt insatt i den moderna dammsugartekniken och frågar därför: Är det någon som har ett tips om en apparat som gör dammsugandet till ett rent nöje, eller i alla fall näst intill?
Det är ingen extrem apparat, typ antingen industridammsugare eller en liten bordsdammsugare jag är ute efter.
Jag vi ha en som jag snabbt, tyst och trasselfritt kan svepa över mina två rum och kök med och sedan ställa undan i städskåpet.
Någon som vet?
Hör av er.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Hem, Hushåll, Städning, Dammsugare, Trist, Tips, Hjälp, Hushållsmaskiner

Jah Hollis återupptäcker sin balkong

Visst är det härligt när man äntligen får något gjort som man gått och dragit sig länge för att göra. I dag tog jag mig samman och putsade fönstren till min balkong: två balkongdörrar och ett mindre fönster.
Det kanske inte låter som något stordåd, men denna uppgift har med månaderna växt till ett smärre trauma. Och nu var det så illa, att jag knappt kunde se balkongen utanför fönstren.
Och så satte jag för första gången på länge mina fötter på balkonggolvet och kunde konstatera att Malmöluften kan förvandla vitt till svart mer effektivt än man kan tänka sig.
Nu känns det som om jag fått balkongen tillbaka och jag börjar till och med fundera på att snygga till den på riktigt igen och odla solrosor och tomater och chili därute, som jag faktiskt gjorde under några år en gång för länge sedan.
Och så hittade jag John Mayalls gamla Bare Wires, som jag inte hört på år och dag, på Spotify och den har glatt mig under städandet. Mick Taylor på gitarr, Dick Heckstall-Smith på saxar och Jon Hiseman på trummor, för att bara nämna några av musikerna på plattan.
Det är nästan läge för att gå ut och fira lite i kväll.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Städning, Fönsterputsning, Malmö, Luftföroreningar, Kirseberg, Tomater, Chili, Solrosor, John Mayall, Mick Taylor

Försvunna skivor åter vid städningen

Min gamla krånglande skrivare har blivit utbytt genom garantin och i dag kom det en snubbe från budfirman och bar iväg med den gamla. När den nya nu ska på plats tänkte jag ta ett rejält städtag vid datorplatsen för att se vad som döljer sig i högarna där.
Jodå, det har redan lönat sig.
Tre saknade cd-plattor dök upp under någon gammal muskartong: Marvin Gayes "What´s Going On", Kelly Willis "What I Deserve" och The Mendoza Lines "Full of Light and Full of Fire".
Inte för att jag saknar musik att lyssna på, men dessa har jag nu uppenbarligen inte hört på länge.
BT ringde tidigare och lockade med att gå ut och ta en bärs eller två. Frestande, eftersom solen skiner för en gångs skull. Men jag väntar till i morgon då det är quiz.
Nu ska skrivaren igång.

Jah Hollis

Jag hittade en oöppnad julklapp...

Nu har jag fått det slutgiltiga beviset på att jag måste ta tag i uppröjningen i lägenheten. I går gick jag igenom en av de högar med tidningar och papper och annat som ligger på golvet.
Där fanns givetvis diverse musikmagasin från det senaste halvåret, gamla tidningar från Londonresan med mera. Och längst ner i botten låg ta mig tusan en oöppnad julklapp från julen 2006.
Det var den där obligatoriska julklappen man får på jobbet varje år. Den hade jag burit hem och sedan hade den hamnat i den där högen och blivit liggande ett drygt halvår.
Det var inte så spännande att öppna den (om än lite exotiskt så där mitt i sommaren), eftersom jag faktiskt visste vad som var i den.
En bok om svensk maltwhisky, påminde mest om en reklambok för Mackmyra. Deras whisky testade jag för övrigt på whiskymässan i Malmö i höstas och höll därmed på att ta död på smaklökarna och den övriga upplevelsen av dagen.

Jah Hollis

Jag vill inte sponsra välbetaldas städning

Så kom det då, vår nya högerregerings förslag om att sponsra de välbetaldas städning och häckklippning med miljardbelopp. Och de erkänner också glatt och villigt att dessa pengar inte kan komma alla till godo.
Jag är en av många som inte kommer att ha någon glädje av detta beslut, men vara med och betala det ska jag tydligen. Vad får jag för kompensation för detta?
Jag kan tänka ut många saker som skulle gynna mig och förmodligen att stort antal svenska medborgare mer än detta huvudlösa påhitt.
1. Billigare mat över hela linjen
2. Billigare öl, vin och sprit
3. Mer satsning på kultur
4. Billigare kollektivtrafik
Och så vidare…
Ja, det finns som sagt hur mycket som jag hellre vill ha sponsrat än häckklippning och dammsugning.
Läs detta, av en politisk redaktör på en liberal tidning. Man kan tro att han skulle heja på detta regeringsförslag, men han är tack och lov mer klarsynt än hela den usla regering vi har just nu.

Jah Hollis