Jag och min gode vän BV hade biljetter till The Blind Boys of Alabamas konsert på Palladium här i Malmö i lördags (där Andi Almqvist var uppvärmare).
Med tanke på att plåtarna kostade 400 spänn styck (och att det handlar om en legendarisk grupp med djupa rötter i gospelmusiken) hade jag bestämt mig för att ta mig dit.
Detta trots att förkylningen, eller vad det nu är, jag dragit på minst en vecka nu, var på väg mot någon slags kulmen.
Så jag upplevde denna utsålda konsert med bandet som bildades 1939 (och har, tro det eller ej, en medlem kvar ur den första uppsättningen) och som väl på senare år mest blivit kända för en av versionerna av Tom Waits Way Down in the Hole, som varit signaturlåt till tv-serien The Wire.
Och jodå, jag upplevde den och resten av konserten genom feberdimman och kände mig stundtals lika trött som en och annan av medlemmarna i BBoA verkade vara denna afton.
Men för att vara en grupp med en medelålder högre än Rolling Stones, och med tanke på att de samma dag kommit inflygande från Aten, höll de högt tempo och fick hela publiken (till och med mig) på fötter.
Så visst, bra musik kan det vara värt att få kämpa lite för för att få uppleva.
Jah Hollis
Läs även andra bloggares åsikter om Musik, The Blind Boys of Alabama, Gospel, Andi Almqvist, Palladium, Malmö, Förkylning, Feber
