I en dröm är allt normalt, men ändå inte. Vad som helst kan hända mig och jag tycker egentligen inte att det på något vis märkligt. Jag bara önskar att jag kunde komma ihåg mer av det jag drömt, för det är ju ändå en del av verkligheten. Eller?
I mina drömmar finns det saker och händelser som återkommer. En sådan är att jag återvänder till staden jag är född och uppvuxen i. Sällan är gatorna så här tomma: jag träffar oftast någon jag känner. Jag har något jag måste få gjort där. Undrar vad?
I mina drömmar kan jag gå in i världar och rum som jag inte riktigt vet var dom finns. Där inne väntar oftast överraskningar. Tack och lov är det sällan jag drömmer mardrömmar. Men det har hänt att jag vaknat med ett ryck och med bultande hjärta.
Den här gången ska jag frångå de principer som styrt min medverkan i Fototriss de senaste månaderna, alltså att bara ha med nytagna bilder. När temat för veckan - Dröm - släpptes tidigare i dag, lördag tänkte jag ut ett antal varianter, men samtidigt är jag inte riktigt fit for fight: jag brottas sedan mer än 14 dagar med en förkylning som nu mest märks som återkommande rossel i luftrören och våldsamma hostattacker. Det börjar bli bättre, men efter att ha varit på lokal och kollat handboll i går, fredag, bestämde jag mig för att hålla mig inne till förkylningen är en gång för alla kväst. Just nu känns det bra, men när jag var som mest sjuk för en tid sedan hade jag feberdrömmar som inte var av denna världen. De var helt galna och vansinniga på ett sätt som mina drömmar inte brukar vara annars. Så den här gången tänkte jag med min triss försöka att lite grann återskapa känslan av att vara inne i en drömvärld, även fast jag har ett ganska simpelt bildbehandlingsprogram att skapa drömbilderna i. Fler bilder på temat Dröm hittar ni här.
Jag hittade några svampar i gräsmattan när jag stannade till på en rastplats utanför Ystad på väg till bilbesiktningen för ett par veckor sedan. De var vita och runda i formerna och vitheten var så stark att det nästan lyste ett magiskt sken från de här svamparna som bara väntade på att plockas. Eftersom jag har en och annan rottråd i den gamla hippietiden tog jag med några svampar hem, rostade dom i ugnen och käkade upp dom. Sedan dess har inget varit sig likt. Valet som följde strax därefter utvecklade sig till en hallucinatorisk snedtripp där folk röstade på det mest mystiska vis. Och som inte det var nog blev hela efterspelet till valet en mardröm man inte trodde kunde utspela sig i vårt välordnade lilla land. Nu hoppas jag bara att jag ska vakna upp ur detta svamprus och att det ska visa sig att allt var just, ett svamprus.
Men allvarligt: Någon som vet vad det är för svampar på bilderna?
Och jag har förstås inte ätit av dom. Jag bara önskar den politiska mardrömmen i Sverige kunde vara just en mardröm vi ska vakna upp ifrån. Eller en kollektiv snedtripp vi kan komma tillbaka från.
Jag hade en fruktansvärd mardröm precis innan jag vaknade i dag. Jag drömde att jag av någon obegriplig anledning jobbade på Sydsvenskans nattredaktion (vilket troligen bokstavligt talat skulle vara ett drömjobb för många yngre journalister i den här delen av landet) och hade högsta ansvaret för att tidningen skulle bli klar att trycka. Ingenting fungerade eller gick min väg, ingenting blev gjort. Allt var bara en enda röra. Och fastän det fanns massor av folk runtomkring mig var det ingen som kunde, eller ville, hjälpa mig ur detta katastrofläge jag hamnat i. När jag stod på sammanbrottets rand vaknade jag och så obehagligt realistisk hade drömmen varit att det kändes som en enorm lättnad att vakna och inse att det bara var en dröm. Det var längesedan jag hade en sådan realistisk och otäck dröm (det låter kanske inte så hemskt som om man skulle drömma om monster och död och elände, men det var enormt ångestladdat). Jag vet inte, men något måste det väl betyda.
Visst är det märkligt: bara för en liten stund sedan hände det mig en massa saker som jag nu, när jag är precis nyvaken, inte längre kommer ihåg något av.Jag talar förstås om drömmar och drömmarnas märkliga värld. För en gångs skull, ja det är i alla fall ovanligt, har jag sovit gott och i det närmaste obrutet i runt sju timmar. Och jag har drömt; aktiviteten tycks ha pågått för fullt precis innan jag vaknade, för det var som att kliva från en värld över i en annan bara på en sekund. Det som är lite trist är bara det att jag, som skrivet ovan, inte minns ett dugg av vad det var som hände i drömmen. Och nu finns det ingen som helst möjlighet att återskapa den, det skulle jag ha försökt göra direkt när jag vaknade antar jag. Men det här med drömmar och drömmarnas värld är fascinerande, och jag vet att jag en tid hade återkommande teman i mina drömmar. Nej nu får jag väl kasta mig in i verkligheten igen, fast det nästan bär emot lite. Dock verkar det inte ha nänt mycket på nyhetsfronten. Det verkar vara samma diskussion idag, som det var igår. Jag kan, om någon nu är intresserad, berätta att jag inte tillhör de osäkra när det gäller EU-valet. Jag ska förhandsrösta i veckan eftersom jag inte kommer att vara i Malmö på valdagen.
Jah Hollis
PS. Bilden är tagen i Malmö i går kväll. Det verkade som om det skulle vara ett rejält åskväder på gång, av molnen att döma. Men det bidde inget av det, och jag har inte märkt av något i natt heller. DS.
Jag drömde intensivt och livligt. Så vaknade jag och öppnade ögonen och såg att klockan var närmare tolv, mitt på dagen. Och jag kunde inte minnas ett endaste dugg av vad jag alldeles nyss var så påtagligt uppe i. Märkligt att den krassa verkligheten bara kunde skjuta undan den upplevelserika drömmen så där. Och jag försökte, och ville, minnas vad jag drömt om, men det var helt omöjligt att komma på det. Jag har i alla fall inga problem med det man kallar snoozandet och som tydligen, enligt ännu en av dessa experter, inte ska vara bra för sömnen. I dag vaknade jag före klockan nio, men kände att jag inte var utsövd. Så med lite tålamod somnade jag om, och sov som sagt till klockan var nästan tolv. Så nu får jag lägga på ett kol för att hinna till jobbet. Inte!
Halsontet som dök upp i går har inte riktigt gett med sig. I natt har jag gått på värktabletter och haft svettiga feberdrömmar, samma om och om igen. Jag har ställt diagnosen att det är något som satt sig i alla håligheterna i skallen, näsan, öronen och halsen. Och även om det just nu känns bättre än det stundtals gjorde i går och framför allt i natt, känns det fortfarande som om jag har en spik inslagen någonstans bakom vänstra örat. Kul är det inte, men jag är i alla fall inte helt utslagen. Det som retar mig mest är, att det dyker upp när jag är ledig och hade tänkt få ett och annat uträttat. Fast det kunde ju vara värre. Vid Pearl Harbor för 66 år sedan gick, just denna dag, den 7 december, japanerna till anfall mot USA:s flottbas. Vad är väl en (imaginär) spik i huvudet mot det?
Det hände saker i natt vill jag lova. Jag lyckades på något sätt förstöra en stor lastbil fullastad med timmer, bara genom att sätta mig i den och försöka starta den. Av folks reaktioner fattade jag att det skulle kunna stå mig dyrt. Och så upptäckte jag att det kryllade av små obehagliga djur på täcket i sängen. Ju mer jag tittade, desto fler upptäckte jag. Ja, det var naturligtvis i drömmarnas värld båda dessa saker hände. Det hände mer, men de här båda kommer jag tydligt i håg. Och jag kan inte låta bli att fråga mig igen: var får man allt som man drömmer ifrån? Någon dröm är det däremot inte, på något vis, att jag verkar ha fått ont i halsen. Det svider och känns tjockt på det där sättet som kan leda till något ännu värre. Å andra sidan vet jag av erfarenhet att det kan försvinna på en dag också. Det är åratal sedan jag var sjuk på riktigt, och jag vill ju inte bli det nu, när jag precis inlett min långledighet. Men jag tror jag satsar på lite te till frukost i stället för de vanliga två kopparna syndigt starkt kaffe. Mot köket!
Jag somnade inte förrän det började bli ljust ute i dag. Fastän jag kände mig trött var jag klarvaken och låg och vred och vände på mig i den lite klibbiga åskvärmeluften. Till slut måste jag i alla fall ha somnat, för jag har drömt en märklig dröm. Jag vet inte om jag drömde den i en oavbruten sekvens eller om jag drömt den i flera omgångar. Naturligtvis minns jag inte hela drömmen i detalj, men den utspelade sig i New York där jag var på plats på någon slags semesterresa. Jag skulle upp i Empire State Building och såg fram mot det med stor förväntan. Någon hade också berättat för mig att man kunde hyra cyklar på ett utsiktsplan i huset och cykla runt på, vilket ju lät vågat och spännande. Dessutom var det en gammal vän med mig utanför huset (som jag märkligt nog inte minns mer av än att det fanns hissknappar utanför i markplanet, i övrigt verkade det vara omgivet av ödetomter). Jag behöver väl inte säga att vi aldrig kom upp i något hus utan vi bara diskuterade med folk på trottoaren varför hissknapparna inte funkade som de skulle. Och så satt det ett handskrivet meddelande vid knapparna, undertecknat på flera ställen med mina egna initialer. Nån som kan förklara?
Jag har sovit oroligt och drömrikt, men förutom ett och annat avbrott har jag väl fått ihop närmare sju timmar. Det bör räcka för att klara av den sista dagen på jobbet före långledigheten. Det märkliga var att jag hade en sådan där dröm som fortsätter även efter att man vaknat till och somnat om. En sådan där ganska jobbig, men inte helt obehaglig, historia där man ska få något gjort, men det hela tiden kommer något i vägen. Ofta handlar de, för min del i alla fall, om jobbet, men det gjorde den inte (i alla fall inte direkt) den här gången. I stället befann jag mig i en lägenhet där två personer, en man och en kvinna, satt i ett rum och väntade på att jag skulle intervjua dem eller i alla fall sätta mig ner och prata med dem. Men jag kom aldrig till skott, och de satt där tålmodigt och väntade medan jag virrade runt i lägenheten (och letade efter något?). Kvinnan var rätt ung, och jag tror hon var författare eller skribent av något slag, men jag kan inte säga vem hon var. Mannen däremot var Klas Burling, radiojournalisten som började spela Beatles och annan spännande popmusik i svensk radio och som är världskänd (bland dylanologer) för en intervju med Bob Dylan 1966. Han såg i drömmen ut ungefär som han gjorde på 1960-talet, men någon intervju med honom, eller kvinnan, blev det aldrig. Jag kom, som sagt, aldrig till skott, hur man nu ska tolka detta.
Jag har sovit ganska länge och vad som känns som rätt ordentligt, och det är ju skönt. Det känns som om det verkligen behövdes. Men oj, vilka märkliga drömmar jag haft. I drömmarnas värld händer helt klart de märkligaste saker, och det jag drömde i natt (eller kanske alldeles nyss?) var inget undantag. Det var stundtals helt surrealistiskt och där var med människor som finns i verkligheten, men som jag inte sett på länge. Ett par av dom har haft anknytning till jobbet, men nu uppträdde de i helt andra roller. För flera år sedan, när jag just skaffat dator, en begagnad, gigantisk sak med floppydiskar till, tog jag för vana att under en period skriva ner allt jag mindes från mina drömmar på datorn (vilket var enkelt, men det har också nu gått förlorat). Det visade sig, inte helt oväntat, att vissa saker återkom (exakt likadant), att det fanns vissa mönster. Även i nattens drömmar fanns det inslag som vagt återknyter till de där drömmarna för länge sedan. Kanske skulle jag börja skriva ner mina drömmar igen?
Drömmarnas värld, var inte det en gammal platta med Norrbottens järn? Jomenvisst var det det. Och som synes har både sångerskan Maria Rosén (som i alla fall en tid har bott i Malmö) och Ted Ström (som skrev klassikern Vintersaga) hängt med in i internetåldern. Vintersaga är för övrigt en av dom finaste musikaliska bilderna av ett Sverige som fanns (det var långt innan Öresundsbron byggdes som framgår av texten där Malmö nämns) och som väl till stora delar är sig likt i dag, som man kan höra. Hur kom jag då in på detta. Jo, jag drömde i natt att jag befann mig i någon lägenhet någonstans tillsammans med tre tjejer som var med i ett band som kom någonstans ifrån Norrland. Bisarrt på något vis, men det hände inte så mycket i drömmen. Men när jag vaknade upptäckte jag till min glädje att mina nattliga inlägg hade trillat in även på bloggportalen.se. Det kanske kan bli en bra dag, detta.
I en dröm är allt normalt, men ändå inte. Vad som helst kan hända mig och jag tycker egentligen inte att det på något vis märkligt. Jag bara önskar att jag kunde komma ihåg mer av det jag drömt, för det är ju ändå en del av verkligheten. Eller?
I mina drömmar finns det saker och händelser som återkommer. En sådan är att jag återvänder till staden jag är född och uppvuxen i. Sällan är gatorna så här tomma: jag träffar oftast någon jag känner. Jag har något jag måste få gjort där. Undrar vad?
I mina drömmar kan jag gå in i världar och rum som jag inte riktigt vet var dom finns. Där inne väntar oftast överraskningar. Tack och lov är det sällan jag drömmer mardrömmar. Men det har hänt att jag vaknat med ett ryck och med bultande hjärta.
