Twingly statistik

Visar inlägg med etikett gråta. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gråta. Visa alla inlägg

måndag 25 oktober 2010

Det ryms mycket inom varje människa





Jag sitter och väntar på att det ska bli dags att gå och knoppa och avsluta tre dagars ledighet med att samla krafter inför ett par långa arbetsdagar.
Jag har tvätt på tork nere i torkrummet och ska vänta en stund till innan jag ger mig ner och hämtar den. Och jag har lite söndagsångest.
Så jag har surfat runt lite för att hitta något att blogga om, men än så länge har det mest blivit lite småelaka kommentarer hos några högerbloggare (= M-bloggare, som jag tycker kommer undan för lätt i dessa SD-tider).
Så kom jag till Evas blogg, Jahaja (där jag regelbundet är inne och kollar) och hittade ett inlägg kallat Gråten i halsen, om gråt och ensamhet och sorgsna känslor. Jag tänkte jag skulle skriva en kommentar, men kom inte på något bra att skriva.
En stund senare gjorde jag ett nytt försök och då låg där ett nytt inlägg kallat Glädjen i hjärtat och ett konstaterande att det är mycket som ryms inom en människa.
Så jag knyckte det till rubriken här ovan, och på tal om gråt plockar jag in en låt med Townes Van Zandt från dokumentären
Heartworn Highways.
Det sägs att han själv tyckte att låtarna han sjöng kunde vara så sorgliga att han föll i gråt under konserterna och att han, bisarrt nog, ofta berättade dråpliga historier för sin publik mellan låtarna "för att de inte skulle plocka fram rakbladen".
Uppenbarligen kunde han få andra att gråta med.
För att väga upp Townes Waiting Around to Die, plockade jag också in Iris DeMents vackra Sweet is the Melody, en glädjefylld låt, men ändå med ett stråk av sorgsenhet i.
Glädjen och sorg(senhet)en ligger kanske närmare varandra än vi tror.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

torsdag 6 augusti 2009

Svårt när någon börjar gråta över ölen


Jag var på quiz på stampuben i går och det gick väl sådär. Vi gjorde våra missar, alltförmånga för att ens vara i närheten av vinnarna som hade fyra eller fem (jag har förträngt resultatet) poäng mer än vi hade.
Men den riktigt stora dramatiken kom inte förrän senare under kvällen då alla fått i sig några öl till. Jag hamnade en stund ensam vid ett bord med en bekant som tävlar för ett annat lag.
Rätt som det var började han gråta så tårarna rann ner i ölen och jag fattade då något som bara antytts för mig tidigare: hans förhållande med sambo och barn var på väg att gå i putten och hela hans värld var i gungning.
Jag försökte trösta lite tafatt, men oj vilken ovan och svår situation det var. Tur i allt eländet var att det kom fler personer till vårt bord och efter en stund verkade sorgen lätta lite.
Kärleken, eller bristen på den, eller förlusten av den måste vara källan till några av både de allra bästa och de allra värsta stunderna i livet. Och ibland verkar det vara en tunn linje som skiljer de båda tillstånden åt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,