Deklarationen avklarad på fem minuter

En gång i tiden var det ett helvete för många svenskar när det drog ihop sig till deklarationsdags.
Någon gång i mitten av februari skulle det gångna årets inkomster och utgifter vara redovisade och inlämnade till skatteverket.
Det var mängder av blanketter som skulle fyllas i (jag minns hur min farsa brukade ägna timtals åt detta) och lämnas in och sista kvällen för inlämning var det rena folkvandringen till skattekontorens brevlådor.
Alla dagstidningar hade dagen efter en artikel om de allra sista som lämnade sina blanketter före midnatt.
Helst skulle det vara någon som som på stående fot och i sista minuten fyllde i sina blanketter.
Nu tillhör allt det där en förgången tid.
De flesta kan numera deklarera elektroniskt, via mobilen eller via datorn. Mystiken kring deklarerandet är borta och på måndag, som är sista dag för att lämna i sin självdeklaration lär det inte vara många blanketter som läggs i några brevlådor.
Själv hängde jag fast vid pappersvarianten så sent som till förra året.
Nu har jag för första gången deklarerat via datorn och det tog fem minuter (jag har bara inkomst från en arbetsgivare och bara kostnaden man som pendlare drar på sig att dra av).
Frågan är bara hur det kunde dröja så länge innan jag kom på detta.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Pengar, Inkomster, Arbete, Deklarera, Skatt, Deklaration, Skatteverket, Avdrag, Utgifter

Orättvist, allt är så orättvist...

Det börjar bli lite tjatigt med de här skriverierna om unga tjejer som skaffat sig en stadig inkomst via sitt bloggande. Jag fattar inte riktigt vad grejen är.
Vi lever väl i en kapitalistisk demokrati och var och en har väl rätt att göra pengar på vad f-n man vill, bara man håller sig innanför lagens råmärken och betalar sin skatt (att det finns en massa som gör vare sig det ena eller det andra men tjänar gott om pengar är ju en annan sak).
Och vi får väl hoppas att de här flickorna har ekonomiska rådgivare som ser till att de betalar sin skatt så att de inte får skattmasen efter sig.
Jag misstänker att det som gnager inne i skallarna på en hel del av de som kritiserar de här bloggartjejerna är en känsla av orättvisa: Varför är det så många som läser de här värdelösa modebloggarna när så få vill läsa mina kvalitetsinlägg och visa sanningar?
Men för den som inte fattat det än kan jag tala om en sak jag har lärt mig: Livet är inte rättvist. ;-)
På alla områden finns det folk som tjänar pengar på det som betraktas som skräp medan de som står för kvaliteten får hålla till i skuggan.
Det finns förvisso dom som funnit formeln för att förena kvalitet med kommersiell framgång, men det är inte så enkelt att finna den.
Men hallå.
Vem klagade på att den tonårige Björn Borg blev rik på att spela tennis eller att Anja Pärson nog drar in en hacka på sin utförsåkning? Eller att Robyn och Amy Diamond kan skaffa sig en pensionsförsäkring via musiken?
Alltså, vill ni konkurrera med dom här bloggtjejerna, ja då får ni göra det på deras spelplan, eller hitta på något folk tycker är intressantare.
För övrigt kommer dom inte att vara unga för evigt och det står nog redan många redo som kommer att ta första bästa chans att peta undan dom från toppen.

Jah Hollis

Andra bloggar om: bloggar, blogga, bloggare, tonåringar, blondinbella, kenza, pengar, inkomster, björn borg, amy diamond, robyn, anja pårson

Börsbolagens toppar har sjukt höga löner

Jag såg i DN att det är gott om börsbolagstoppar på Skatteverkets lista över människor med de högsta inkomsterna i Sverige. Det är många som sitter och fiser i börsbolagens chefsfåtöljer och håvar in tiotals miljoner av det deras anställda slitit ihop till dem.
Personligen har jag svårt att tro att deras reella arbetsinsatser står i någon som helst proportion till de löner som de får. Det handlar snarare om ett orättvist system som vi fått lära oss att acceptera och inte ifrågasätta.
Jag minns en geografi(!)lärare i skolan som var engagerad i det lokala högerpartiet och berättade för oss hur idiotiskt det var att tro att man skulle kunna ha någon slags likalönssystem som de galna kommunisterna i Sovjetunionen trodde.
Så har vi fått oss itutat att de som är chefer i vår gudabenådade exportindustri på ett år ska kunna tjäna mer än vad en vanlig anställd tjänar ihop under en livstid.
Jag kan förstå att det darrade i det finska samhällets grundvalar när de sjukvårdsanställda hotade att lämna sina jobb.
Det hade knappast hänt om en skitviktig överbetald Nokia-direktör gjort detsamma.

Jah Hollis

Andra bloggar om: löner, inkomster, börsen, chefer, betalt, anställda, sjuksköterskor, sovjetunionen, nokia, finland