Jag vet att jag klagat och frågat mig det förr: men vart tog denna lediga helg vägen? För att i alla fall ta in lite grann på försprånget som tiden alltid verkar ha till mig ska jag göra en liten resumé från veckan som gått. Några höjdpunkter och en del lågvatten. Jag går ända tillbaka till tisdagen den 5 oktober då jag tog bilen och i ett utbrott av spontanitet gav mig i väg till Lund för att titta på en konstutställning. Lund ligger inte långt från Malmö, men nuförtiden går det månader, eller mer, mellan de gånger jag sätter min fot i Lund. Förr gick jag mycket på konserter i Lund, framförallt på Sparta, Olympen och Mejeriet. Nu har Malmö ett mycket bättre utbud och för mig har Lund som konsertstad helt dött ut. Jag umgicks även en gång i tiden mycket med goda vänner i Lund och ett par av dom bodde i ett område som heter Papegoj(e)lyckan och som ligger på Väster, och där jag har haft många, många roliga stunder i livet. Ingen av mina gamla vänner bor kvar där, men utställningen jag skulle se fanns i Västers bibliotek i Papegoj(e)lyckan. Det var bloggvännen Eva som ställde ut, och eftersom jag tidigare lyckats missa en av hennes utställningar, ville jag inte göra samma miss(tag) en gång till. Utställningen fanns i bibliotekets kombinerade café och tidningsläsningsrum och det kändes rätt familjärt på någon vis att kolla in konstverken bland fikande ungdomar och tidningsläsande (och nyhetskommenterande) herrar (se bilden närmast ovan texten här). Jag ska inte skriva någon recension, bara konstatera att jag gillade bilderna och att upplevelsen var värd trippen till Lund. Vill ni se en del av det jag såg, så gå in här och kolla under "målat". Efter den höjdpunkten var inlämningen av bilen på service på fredagsmorgonen starten på en lågvattenupplevelse. Det enda roliga var att ta bussen från verkstaden in till Värnhem där det rådde morgonrusning (se bilden överst här ovan texten, ja, ja, det är inte Tokyo eller New York eller ens Stockholm, men det var livligare än vad det ser ut på bilden), något det var åratal sedan jag upplevde. Fredagskväll, en höjdare: Vi gick åtta stycken och åt på Sankt Markus vinkällare och betalade med vinstcheckar från quizet på Pickwick, som ingår i samma krogkonglomerat som Vinkällaren. Vi har samlat på oss vinster i överflöd de senaste fem åren och nu tog vi ett djupt tag ner i påsen med checkar. Vi åt och drack för sammanlagt runt 6 500 kronor från mat- och vinmenyn. Och ändå gick vi därifrån med vinster värda närmare 6 000 kronor kvar i påsen. Ett trist lågvatten inföll sedan på lördagen då gudbarnets pappa blivit sjuk och lagts in på sjukhus i Lund och vi fick ställa in den planerade födelsedagsfesten för den nyblivna 14-åringen. Resten av helgen präglades tyvärr av detta och jag hade svårt att vara social eller hitta på något vettigt här hemma, mer än att skriva dödligt långa blogginlägg och sent på söndagskvällen släpa mig till Hemköp och handla. Och i morgon börjar, som sagt, jobbandet igen.
Bloggandet är enligt vad jag har läst en revolution utan dess like. Vi som bloggar är demokratins bevakare och försvarare av en klass och upphöjdhet vi aldrig skådat förr. Och vad är det då vi diskuterar? Jo (enligt bloggportalen.se:s topplista): • Lars hotad av juryn. Vad är väl finanskrisen mot denne demonproducents inhopp i det svenska nöjes-tv-träsket? • Sex and the city-filmen får uppföljare. You don´t say! • Lärarinnan strippade - inför hela skolklassen. Stora journalistpriset nästa? • Storskrällen: Lars röstades ut ur Idol. Rent fördjävligt. Vad gör Reinfeldt åt detta? Och så håller det på. Jag börjar förstå dom som ser oss bloggare som en samling idioter. El sucko grande!
Det börjar bli lite tjatigt med de här skriverierna om unga tjejer som skaffat sig en stadig inkomst via sitt bloggande. Jag fattar inte riktigt vad grejen är. Vi lever väl i en kapitalistisk demokrati och var och en har väl rätt att göra pengar på vad f-n man vill, bara man håller sig innanför lagens råmärken och betalar sin skatt (att det finns en massa som gör vare sig det ena eller det andra men tjänar gott om pengar är ju en annan sak). Och vi får väl hoppas att de här flickorna har ekonomiska rådgivare som ser till att de betalar sin skatt så att de inte får skattmasen efter sig. Jag misstänker att det som gnager inne i skallarna på en hel del av de som kritiserar de här bloggartjejerna är en känsla av orättvisa: Varför är det så många som läser de här värdelösa modebloggarna när så få vill läsa mina kvalitetsinlägg och visa sanningar? Men för den som inte fattat det än kan jag tala om en sak jag har lärt mig: Livet är inte rättvist. ;-) På alla områden finns det folk som tjänar pengar på det som betraktas som skräp medan de som står för kvaliteten får hålla till i skuggan. Det finns förvisso dom som funnit formeln för att förena kvalitet med kommersiell framgång, men det är inte så enkelt att finna den. Men hallå. Vem klagade på att den tonårige Björn Borg blev rik på att spela tennis eller att Anja Pärson nog drar in en hacka på sin utförsåkning? Eller att Robyn och Amy Diamond kan skaffa sig en pensionsförsäkring via musiken? Alltså, vill ni konkurrera med dom här bloggtjejerna, ja då får ni göra det på deras spelplan, eller hitta på något folk tycker är intressantare. För övrigt kommer dom inte att vara unga för evigt och det står nog redan många redo som kommer att ta första bästa chans att peta undan dom från toppen.
Jag kan inte riktigt släppa det där med modebloggarna och deras tävlingar. I mitt förra inlägg skrev jag att det inte är mycket att hetsa upp sig över, detta att modebloggarna tar så stor plats i bloggosfären och att deras tävlingar bara är till för att de ska hamna högt på listor över mest länkade bloggar och liknanade. Och på den punkten har jag inte ändrat mig. Det står var och en fritt att läsa eller inte läsa modebloggar, och tävlingar har alltid funnits i alla media för att locka läsare, lyssnare och tittare. Men när jag nu skummat igenom några bloggar under ämnet "mode" inser jag att det finns en hel del andra problem med detta fenomen. Kort sagt handlar det bland annat om följande, som bilden från bloggportalen.se så tydligt illustrerar: • Språket i modebloggarna (detta, liksom övriga problem finns även i andra bloggar) är en sorglig blandning av svenska och någon slags hemkörd mellanstadieengelska. Här står, felstavat "A grily girl´s guide to cityfashion". City fashion är ihopskrivet, till skillnad från "Dagens Mode Miss" som kommer senare och som är helt obegripligt. Det är väl inte så farligt, kan man tycka, och jag är en petig, gammal gubbig språkpolis och så vidare. Men jag tror att det är sådan här hafsigt, slarvigt och osäkert (man tror att det blir lite tuffare när man slänger in engelska uttryck man inte ens kan stava rätt) skrivna bloggar som ger modebloggandet "A bad name" för att använda deras eget språk. • Sedan är det ju hela detta med "Girly things" som ska vara "mode, shopping, väskor och skönhet." I korthet: Tjejer gillar yta, det ytliga i livet. Det är förvisso lätt att hitta bevis på motsatsen (givetvis!) i bloggvärlden, men det är ändå en sorgligt konserverande syn på livet och på vad som är manligt och kvinnligt. • Och även om jag bara tagit en blogg ur högen, så finns det mängder av sådana här exempel. Om det nu finns bloggar som på ett seriöst sätt behandlar mode, och det finns det säkert, tycker jag det är synd att dessa ska buntas ihop med de usla bloggarna. Jag är inte ute efter perfektionism, och det går säkert att hitta språk- och skrivfel även i den här texten. Nej, problemet är att vissa visst inte ens orkar anstränga sig för att det i alla fall ska bli något så när rätt och begripligt. Det kan störa mig lite.
Det känns inte speciellt smärtsamt att medge, men jag tror aldrig jag läst något av Barbro Hedvall tidigare, förrän jag läste detta svammel. Givetvis har det inte gått onoterat förbi, andra bloggare har redan hittat de ömmaste punkterna i Barbro Hedvalls funderingar. Så egentligen finns det väl inte så mycket att tillföra. Men man undrar ju om allt som publiceras på DN:s ledar- och debattsidor är lika dåligt genomtänkt, underbyggt och researchat. För övrigt är det ju rätt ofta så nuförtiden man stöter på ledarartiklar och debattinlägg i små och stora dagstidningar (man kan ju ofta hitta exempel på dom som kommenteras via bloggportalen eller knuff) som ligger lite efter. Dom där som hakar på debatten när den redan rasat som värst på ett, ofta stort, antal bloggar. Och som då märker att deras ord inte alltid väger så tungt som de är vana vid att de gör. Så kanske skulle Barbro Hedvall ta och kollanågraavdomdär"dagböckerna" i alla fall. Lite mer insikt kan väl aldrig skada?
Jah Hollis
PS. Att det dessutom finns pensionärer som bloggar finns det redan bevis på här ovan, men här har vi en som det kan vara skönt att hälsa på när man vill ner på jorden lite. Och hon skriver faktiskt "dagbok" på bloggen, också. DS.
Reklam eller inte reklam. Det är ju ett val bloggare kan göra när det gäller deras egna bloggar. Själv har jag aldrig riktigt tänkt mig att jag skulle ha någon reklam på min blogg, och jag vet inte om någon överhuvud taget är intresserad av att ha några kommersiella meddelanden där. Men det finns ju reklam på många andra ställen i bloggvärlden, och vill man vara med där har man inget val. Reklambudskapen finns där, och ibland kan det vara budskap som står helt i kontrast till budskapet man har i bloggen. Och då blir ju effekten mest komisk. Som i exemplet på bilden här ovan: Bloggaren i fråga ondgör sig över Crocs, Foppa-tofflor som de så subtilt kallas i Sverige. Samtidigt får han i detta sammanhang vara med och göra lite reklam för de hatade tofflorna. Frågan är om det är så att den engelskspråkigta rubriken på inlägget gjort att det blir reklam på engelska också.
