Orättvist, allt är så orättvist...

Det börjar bli lite tjatigt med de här skriverierna om unga tjejer som skaffat sig en stadig inkomst via sitt bloggande. Jag fattar inte riktigt vad grejen är.
Vi lever väl i en kapitalistisk demokrati och var och en har väl rätt att göra pengar på vad f-n man vill, bara man håller sig innanför lagens råmärken och betalar sin skatt (att det finns en massa som gör vare sig det ena eller det andra men tjänar gott om pengar är ju en annan sak).
Och vi får väl hoppas att de här flickorna har ekonomiska rådgivare som ser till att de betalar sin skatt så att de inte får skattmasen efter sig.
Jag misstänker att det som gnager inne i skallarna på en hel del av de som kritiserar de här bloggartjejerna är en känsla av orättvisa: Varför är det så många som läser de här värdelösa modebloggarna när så få vill läsa mina kvalitetsinlägg och visa sanningar?
Men för den som inte fattat det än kan jag tala om en sak jag har lärt mig: Livet är inte rättvist. ;-)
På alla områden finns det folk som tjänar pengar på det som betraktas som skräp medan de som står för kvaliteten får hålla till i skuggan.
Det finns förvisso dom som funnit formeln för att förena kvalitet med kommersiell framgång, men det är inte så enkelt att finna den.
Men hallå.
Vem klagade på att den tonårige Björn Borg blev rik på att spela tennis eller att Anja Pärson nog drar in en hacka på sin utförsåkning? Eller att Robyn och Amy Diamond kan skaffa sig en pensionsförsäkring via musiken?
Alltså, vill ni konkurrera med dom här bloggtjejerna, ja då får ni göra det på deras spelplan, eller hitta på något folk tycker är intressantare.
För övrigt kommer dom inte att vara unga för evigt och det står nog redan många redo som kommer att ta första bästa chans att peta undan dom från toppen.

Jah Hollis

Andra bloggar om: bloggar, blogga, bloggare, tonåringar, blondinbella, kenza, pengar, inkomster, björn borg, amy diamond, robyn, anja pårson

Man bli ledsen, förbannad och vill hämnas

Jag läste den sorgliga historien om tonåringarna i Luleå som med tortyrliknande metoder misshandlat en tolvårig flicka. Visserligen är det väl inte helt och hållet utrett vad som hänt och vem som gjort vad än.
Men skulle det visa sig att bara en del av det de här skitungarna anklagas för visar sig vara sant är det mer än nog. Det är väl inget snack om att de varit ute för att skada, de är medvetna om att de gjort någon väldigt illa.
Det är just det som väcker de där hämndkänslorna, man vill praktisera rättskipning med metoden öga för öga och tand för tand. Man vill att de själva ska få genomlida det deras offer fått utstå.
Som tur är har vi väl kommit längre när det gäller rättskipning, men frågan är hur man ska komma tillrätta med barn som överhuvudtaget kan få sådana här idéer i skallen. Vem är det som lärt dom detta?
Det är något för rättsmaskineriet och de sociala myndigheterna att försöka bena ut.
Själv fattar jag det bara inte.

Jah Hollis

Jobbigt att hamna i chimpanskupén

Hemma igen efter en tuff arbetsdag, en tuff arbetsvecka. Jag känner mig som en urvriden disktrasa, men det är skönt att vara i sin egen lägenhet igen.
Och att kunna sitta och blogga framför sin egen dator.
Dock finns det alltid en fara med hemresan med sista tåget fredag kväll. Man kan hamna i chimpanskupén, det vill säga tillsammans med fulla tonårsgrabbar.
I kväll lyckades dom till och med överrösta Charlie Parr som jag hade i lurarna.
Tågvärdarna visade sig inte förrän efter halva resan och då hade gänget, efter att oupphörligt ha vrålat rakt ut i luften nära en halvtimme, redan stigit av vid någon av hålorna där tåget stannar.
Vad är det för fel på somliga killar i den åldern?
Man var väl, ve och fasa, inte likadan själv?

Jah Hollis