Måndag kväll i slutet av juli 2010 och jag sitter och drar mig lite för att skriva det här blogginlägget. Det blir nämligen inlägg nummer 2000 sedan jag började blogga hösten 2006. Jag kan genast säga nu, att om man orkar räkna igenom hela listan över alla mina blogginlägg, den som finns i spalten till höger här någonstans, så kommer det att fattas några få inlägg för att det faktiskt ska bli 2000 (inklusive detta då). Men som synes på bilden till detta inlägg, från det som kallas instrumentpanelen till min blogg, så ska det bli 2000 när jag publicerar detta (skillnaden beror på att jag någon gång haft anledning att radera inlägg som, av misstag från min sida, lagts ut). Nåväl, det känns ju som om man skulle ta upp något av betydelse vid ett sådant här tillfälle, något som de stora bloggelefanterna diskuterar. Fast är det något jag lärt mig medan jag skrivit mina 2000 inlägg, så är det nog att det finns gott om tomma tunnor i bloggosfären (om nu någon fortfarande begriper ett så mossigt uttryck); de där som alltid vet bäst och som aldrig skulle få för sig att lyssna på någon annan. Människor som aldrig kan visa den minsta tvekan i all sin övertygelse gör mig misstänksam. Ja, ja det finns alla sorter, men de trevliga bekantskaperna jag gjort via bloggandet är trots allt i majoritet. I en klar majoritet, och jag tror ni känner på er vilka ni är. Så jag nöjer mig med att konstatera att nu är jubileet avklarat och jag drar iväg mot nästa hållpunkt. Jag tar sikte på 2500. Ha det alla ni som tittar in då och då!
Alex Schulman är i farten igen och sågar, ett ett debattinlägg i DN, hela bloggvärlden jäms med fotknölarna. Jag kan säga direkt att jag aldrig tålt den mannen (eller för den delen hans lika osympatiske bror) och sedan han dök upp har jag inte hittat något sympatiskt drag hos honom som skulle kunna få mig att ändra uppfattning. Från att ha varit bloggande fyllerist gick han på ett par år till att skriva en snyftbok över sin gamle far och fick vara med och bli intervjuad i kyrkans tidning Amos (där han såg ut som en sibirisk lägerfånge på omslagsbilden). Det är svårt att ta den killen på allvar och det gäller även nu när han söker uppmärksamhet (och får det, till exempel hos mig) genom att hacka på alla bloggare. Uppenbarligen lider han av något mycket sjukligt behov av uppmärksamhet.
Jag kan inte påstå att jag är speciellt produktiv vad det gäller att skriva blogginlägg nuförtiden. Det blir väl ett om dagen på sin höjd. Men i kväll har det blivit flera. Och vad händer då? Jo bloggportalen.se grips av den gamla sjukan att inte skicka ut inläggen när man har pingat dom. På knuff och intressant kommer de ut utan problem, medan bloggportalen verkar ha gått i stå. Tröttsamt, sa Bull.
Det är inte så värst många år sedan vi kunde följa de baltiska staternas kamp för att göra sig fria från Sovjetunionen/Ryssland. De baltiska folken och deras ledare var på den tiden ett föredöme för många i världen. Men människor glömmer fort, och nu hör vi till vår häpnad en estnisk röst i ledande ställning som föreslår att vi alla ska få inskränkningar i vår frihet. Den estniska Europaparlamentarikern Marianne Mikko har lanserat ännu ett förslag i bästa Storebrorsanda och nu gäller det att dra åt nätet kring alla oss som bloggar. Frånsett att Marianne Mikko inte verkar speciellt insatt i hur bloggandet fungerar, utan mest ser det som ett diffust hot, är det lite skrämmande att just hon har anslutit sig till de här nya tongångarna. Jag trodde att man i Estland en gång kämpade för friheten, för allas rätt att uttrycka sin åsikt om vad som helst. Men, som sagt, människor glömmer fort.
Webbsajten ekonominyheterna.se har i dag, lördag, en nyhet om att (vad man kallar) "Sveriges största bloggsajt hotas av stängning." Det som mest intresserade mig var väl att få veta vilken som är landets största bloggsajt, som man då kallar det utan att exakt definiera vad det är. Mycket klokare blir man ärligt talat inte av att läsa denna artikel. I texten står det att blogg.se är Sveriges nionde mest välbesökta (välbesökta vadå? undrar man, även om det tydligen syftar på sajt i största allmänhet), men att den skulle vara "Sveriges största bloggsajt" sägs ingen annanstans än i rubriken. Däremot står det att denna bloggsajt har över 1,1 miljoner besökare varje vecka. Vilket kontrasterar rätt ordentlig mot den faktaupplysning som ligger i en separat ruta i texten och som säger att sajten har 1,5 miljoner besökare per vecka. (Aha, där står det också att blogg.se är Sverigens största blogg-t-j-ä-n-s-t). Förvirrande? Något!
Jag är ingen beundrare av Liza Marklund och jag slutade läsa hennes böcker efter den som heter Studio sex. Jag tyckte väl verklighetsbeskrivningen och personerna i den var lite bleka och påminde mest om någon vanlig dussindeckare. Det kanhända att det var ett tillfälligt bottennapp, men jag slutade i all fall där. Dessutom var det något i den här tidslinjen där den andra boken ska utspela sig åtta år före den första (Sprängaren, som var rätt OK) som faktiskt inte stämde (jag minns inte i detalj just nu vad det var) och som också rubbade förtroendet lite. Men då och då ramlar jag över någon av hennes krönikor i Expressen och den här gången handlar det om modebloggar. Liza Marklund vet givetvis allt om dessa bloggar (hon b-r-y-r sig om tjejerna som modebloggar) och har naturligtvis insett deras styrka långt innan någon av oss andra vanliga dödliga gjort det. Det tror jag på så mycket jag vill och jag ska inte ge mig in i en diskussion om detta fenomen, modebloggarna alltså. Jag störs inte av dom utan tycker bara att det finns gott om tjejer som bloggar om bra mycket intressantare och roligare saker än om vilka kläder de för tillfället har på sig och om produkter de fått för att skriva positivt om dom. Dock störs jag lite av ett uttryck i krönikan. Någon, som Liza Marklund citerar, säger att vid en träff för tjejer som modebloggar var alla "extremt unga". Hur gammal är man när man är "extremt ung"? Ofödd? Ja, det vara bara det jag ville få sagt, egentligen.
Det börjar bli lite tjatigt med de här skriverierna om unga tjejer som skaffat sig en stadig inkomst via sitt bloggande. Jag fattar inte riktigt vad grejen är. Vi lever väl i en kapitalistisk demokrati och var och en har väl rätt att göra pengar på vad f-n man vill, bara man håller sig innanför lagens råmärken och betalar sin skatt (att det finns en massa som gör vare sig det ena eller det andra men tjänar gott om pengar är ju en annan sak). Och vi får väl hoppas att de här flickorna har ekonomiska rådgivare som ser till att de betalar sin skatt så att de inte får skattmasen efter sig. Jag misstänker att det som gnager inne i skallarna på en hel del av de som kritiserar de här bloggartjejerna är en känsla av orättvisa: Varför är det så många som läser de här värdelösa modebloggarna när så få vill läsa mina kvalitetsinlägg och visa sanningar? Men för den som inte fattat det än kan jag tala om en sak jag har lärt mig: Livet är inte rättvist. ;-) På alla områden finns det folk som tjänar pengar på det som betraktas som skräp medan de som står för kvaliteten får hålla till i skuggan. Det finns förvisso dom som funnit formeln för att förena kvalitet med kommersiell framgång, men det är inte så enkelt att finna den. Men hallå. Vem klagade på att den tonårige Björn Borg blev rik på att spela tennis eller att Anja Pärson nog drar in en hacka på sin utförsåkning? Eller att Robyn och Amy Diamond kan skaffa sig en pensionsförsäkring via musiken? Alltså, vill ni konkurrera med dom här bloggtjejerna, ja då får ni göra det på deras spelplan, eller hitta på något folk tycker är intressantare. För övrigt kommer dom inte att vara unga för evigt och det står nog redan många redo som kommer att ta första bästa chans att peta undan dom från toppen.
Ibland blir man lite inspirerad när man går in och läser någon annans blogg. Ja, man kan till och med bli mycket inspirerad och man kan få för sig att man ska göra något liknande. Så här kommer en liten parafras eller pastisch, eller kanske en pendang. Det handlar om rubriken och bilden här ovan, och originalet den anspelar på hittar ni här. Jag vet inte vad man kan tolka in i de två bilderna: något i stil med Sådan herre, sådan cykel, kanske. Den ena putsad och smord och fin. Den andra, min evighetslånade Fram King damcykel, sliten och härjad och med rostig kedja. Men ni ska veta att jag tagit väl hand om den och ett antal vitala delar har genom åren bytts ut. Och jag har aldrig, ta i trä, fått den stulen under de cirka femton år jag haft den här i Malmö. Detta trots att det hänt att jag glömt den olåst utanför bion någon gång och att jag glömt att ta ur nyckeln när jag låst den utanför krogen. Och ja, jag ska fixa till den rostiga kedjan.
Vi kände att vi passade i mixen, står det som rubrik över en artikel där de hjärndöda bröderna Schulman intervjuar varandra eller vad det nu handlar om. Jag antar att det måste vara ett korrekturfel där. Det ska nog stå: Vi passar i mixern. För kör man ner dessa båda i en stor mixer bör man få ett bra lass gödsel att, kanske, sprida ut över en åker i Värmland.
Jag kan inte riktigt släppa det där med modebloggarna och deras tävlingar. I mitt förra inlägg skrev jag att det inte är mycket att hetsa upp sig över, detta att modebloggarna tar så stor plats i bloggosfären och att deras tävlingar bara är till för att de ska hamna högt på listor över mest länkade bloggar och liknanade. Och på den punkten har jag inte ändrat mig. Det står var och en fritt att läsa eller inte läsa modebloggar, och tävlingar har alltid funnits i alla media för att locka läsare, lyssnare och tittare. Men när jag nu skummat igenom några bloggar under ämnet "mode" inser jag att det finns en hel del andra problem med detta fenomen. Kort sagt handlar det bland annat om följande, som bilden från bloggportalen.se så tydligt illustrerar: • Språket i modebloggarna (detta, liksom övriga problem finns även i andra bloggar) är en sorglig blandning av svenska och någon slags hemkörd mellanstadieengelska. Här står, felstavat "A grily girl´s guide to cityfashion". City fashion är ihopskrivet, till skillnad från "Dagens Mode Miss" som kommer senare och som är helt obegripligt. Det är väl inte så farligt, kan man tycka, och jag är en petig, gammal gubbig språkpolis och så vidare. Men jag tror att det är sådan här hafsigt, slarvigt och osäkert (man tror att det blir lite tuffare när man slänger in engelska uttryck man inte ens kan stava rätt) skrivna bloggar som ger modebloggandet "A bad name" för att använda deras eget språk. • Sedan är det ju hela detta med "Girly things" som ska vara "mode, shopping, väskor och skönhet." I korthet: Tjejer gillar yta, det ytliga i livet. Det är förvisso lätt att hitta bevis på motsatsen (givetvis!) i bloggvärlden, men det är ändå en sorgligt konserverande syn på livet och på vad som är manligt och kvinnligt. • Och även om jag bara tagit en blogg ur högen, så finns det mängder av sådana här exempel. Om det nu finns bloggar som på ett seriöst sätt behandlar mode, och det finns det säkert, tycker jag det är synd att dessa ska buntas ihop med de usla bloggarna. Jag är inte ute efter perfektionism, och det går säkert att hitta språk- och skrivfel även i den här texten. Nej, problemet är att vissa visst inte ens orkar anstränga sig för att det i alla fall ska bli något så när rätt och begripligt. Det kan störa mig lite.
Efter mitt blogginlägg om att det inte funkade att posta på intressant.se, gick det snabbt. Raskt hoppade de två senaste inläggen in på listan, det näst senaste förvisso med några timmars försening, men ändå. Till min stora förvåning har det senaste däremot inte hoppat in på bloggportalen.se ännu, den som fungerat felfritt så länge nu. Det verkar vara rena lotteriet att pinga sina inlägg just nu. På tal om lotteri är det dags för mig att bege mig till någon spelbutik för att förnya min stående lottorad nu. Jag känner på mig att miljonerna kommer att trilla in den här veckan.
När jag skrivit ett inlägg på min blogg pingar jag alltid på bloggportalen.se och intressant.se (efter att först) ha pingat på nyligen.se. För ett antal månader var det, vid enstaka tillfällen problem med att få in mina inlägg på intressant.se. Även om jag pingade enligt konstens alla regler, som jag alltid har gjort, dök inte inläggen upp. Och nu verkar det vara samma problem igen. Märkligt nog började det när jag i natt skulle posta mitt 1000:e inlägg. Först sedan jag skrivit ytterligare ett inlägg och pingat det två gånger dök jubileumsinlägget upp. Och nu verkar det vara samma elände igen. Det inlägg jag skrev i eftermiddags har inte visat sig än, trots att det passerat nyligen.se. Någon som råkat ut för samma sak och som har en lösning på problemet?
Intresset för att blogga verkar inte avta, i alla fall inte om man ska tro de geografiskt fördelade blogglistorna på bloggportalen.se. När jag började blogga för ett drygt år sedan fanns det under 200 bloggare registrerade i Malmöområdet. I Göteborg var det färre och Malmö hade ett klart försprång när det gällde bloggandet. Sedan hände det, som väl naturligt borde hända eftersom Göteborg är bra mycket större än Malmö befolkningsmässigt: när bloggandet började ta fart ordentligt kom Göteborg i fatt och gick förbi Malmö. Men nu, när det i båda städerna finns över 400 bloggare registrerade (och detta gäller fortfarande då enbart bloggportalen.se) på vardera orten, har det hänt något. Malmö har inte bara gått ifatt Göteborg igen, utan de senaste dagarna även gått förbi. Vi får ta det som ett gott omen inför den kommande allsvenska fotbollssäsongen. Forza Malmö!
Den 13 november kommer det att vara ett år sedan jag skrev mitt första blogginlägg och jag känner mig fortfarande som lite nybörjare. Och jag ska inte ljuga och säga att jag inte bryr mig om ifall jag får några läsare eller inte. Det ligger på någon sätt i sakens natur, i alla fall för mig, att jag vill att folk ska läsa det jag skriver. Dom behöver inte nödvändigtvis gilla det, och det är väl rätt få gånger jag hoppat in i en debatt enbart för att jag hoppas många ska läsa mitt inlägg. Något försöker jag väl i alla fall förmedla varje gång jag skriver. Men nu ska jag inte gå som katten kring het gröt (lite underligt uttryck; gillar katter gröt?) utan komma till saken. Nu är jag bara ute och flirtar med er, ja just alla ni som sett rubriken ovan. Jag har inget annat budskap med den än att jag är nära 50 000 nerladdningar av bloggen nu, och jag vill dit så snabbt som jag bara kan. Och det vore roligt att få en kommentar till denna fåfänga. Men läser du detta, ja då har du ju redan öppnat sidan. Så tack hur som helst.
Jah hollis
PS. Kom gärna tillbaka, det kan dyka upp riktigt vettiga saker här ibland har jag fått för mig. DS.
Jag antar att det är lika bra att acceptera det: Alex Schulman har blivit ett etablerat medienamn nu oavsett om han bloggar eller inte. Tydligen är han "kolumnist" i Aftonbladet, vilket ju bara är ytterligare ett skäl för mig att inte slösa pengar på den tidningen. Dock länkades det till en av hans AB -kolumner på bloggportalen, och det kostar ju inget att ta en titt på webben. Och det han skrev, bredde ut sig ganska ordrikt om, var en rätt långdragen gäspning. Och speciellt originell var inte heller hans tankegång (som om man hade väntat sig det) utan temat känns igen från många bloggar. Själv läser jag hellre dessa lakoniska, med ojämna mellanrum uppdykande, betraktelser över vardagslivets små irritationsmoment.
Så har det dragits igång en debatt om att det är fel/rätt att göra reklam på sin blogg. Jag trodde i min enfald att man får göra vad tusan man vill på sin blogg utan att det ska klassas som fel eller rätt. Ja så länge man håller sig inom lagens råmärken vill säga. Gamla textreklambestämmelser från den traditionella tidningsvärlden kan ju knappast gälla bloggar. Det måste väl i högsta grad vara betraktarens/läsarens sak att avgöra hur trovärdig en blogg och människan eller människorna bakom en blogg är. Eller är det så att kvalitet inte vinner i längden?
Jag lyckades nyss med mycken vånda att för första gången länka och lägga ut en video från Youtube på min blogg. Efter en del svordomar och rättelser och ändrande fungerade det i alla fall något så när som jag tänkt mig. Undantaget var, att den stil, det typsnitt jag brukar använda inte funkade som det skulle när jag lagt in videon. Det ser ihoptryckt ut och inte alls som på mina övriga inlägg. Någon som kan förklara för en tekniskt handikappad varför det blev så, eller som vet var man kan få en förklaring till att det blev så? Vilket är det bästa sättet att gå tillväga när man länkar videor till bloggen? Jag är tacksam för alla svar.
Jag har skrivit om detta förr, hur somliga bloggar kan ligga stadigt förankrade i toppen av blogg- portalen.se:s olika topplistor utan att det kommer in särskilt många inlägg på dem. Inte för att jag tror att det bara är på mängden inlägg man skriver som listplaceringarna hänger, men visst är det underligt att så många ska vara inne och kolla bloggar där det inte händer något. Denna veckan har jag stött på ett liknande fenomen, som jag inte kan tänka mig är något annnat än rent bluff och båg, om det inte blivit något tekniskt fel av något slag. Min blogg har den senaste tiden seglat upp bland de tio mest lästa i Malmöområdet. Fåfäng som jag är, går jag ju då och då in och kollar hur högt den klättrat. Till min stora förvåning hoppade det häromdagen in en blogg från ingenstans och den hade haft mer än dubbelt så många besökare som min. Det märkliga var, att på den bloggen hade det skrivits två, säger två, inägg i år. Båda den 6 mars. Kan någon ge en trovärdig förklaring till hur denna blogg då plötsligt kan ligga bland de tio mest lästa i Malmöområdet?
Metro- bloggen är redan ute i blåsväder sedan man stoppat en blogg som skulle samla in pengar till Röda Korset. Fullt blås är det även vad det gäller tillströmningen av bloggar till Metrobloggen. Nu måste man redan bygga ut bloggsajten för att alla som gått på snacket om att man ska bli rik och berömd genom att blogga på Metros blogg ska få plats. Man undrar om det är de riktigt blåsta som samlas på Metros blogg, det finns väl risk att det handlar om något i den vägen. Metros bloggsida ser för övrigt riktig amatörmässig ut och man har inte ens lyckats få till en egen layout på vissa delar av den. Man har helt enkelt kopierat Blogger. Doh!
Jaha, och vad är det som diskuteras på de svenska bloggarna i dag då? Ja, ska man tro bloggportalen.se så är det den vanliga sörjan av kändisbrudar som bara är kända för att de är kända. Det får mig osökt att tänka på en monolog Beppe Wolgers en gång skrev för Lars Ekborg, "Bunta ihop dom". Den blev en stor succé på singelplatta, men fråga är hur många som fattade satiren och ironin i den. Nu tycker jag man ska dom här kändisbrudarna, och deras manliga motsvarigheter (ni vet säkert vilka dom är) och bunta ihop dom (men inte slå ihjäl dom som den vresige Beppefiguren tycker) och en gång för alla slänga dom på sophögen där dom hör hemma. Men det klarar väl inte aftonblaskorna som verkar leva i symbios med den här hjärndöda kulturen. De lyckas ju ständigt koka ihop nya tunna soppor på den.
Måndag kväll i slutet av juli 2010 och jag sitter och drar mig lite för att skriva det här blogginlägget.
