Ringholm hade kanske rätt om polisen

"De är så djävla slöa!"
Ja, i bland undrar man om han inte hade rätt i sitt klassiska omdöme om de svenska poliserna, gamle finansministern Bosse Ringholm.
I alla fall kan man ju lugnt konstatera att de inte alltid är något föredöme för omgivningen. Som i kväll till exempel när jag kom till Malmö efter en bilresa i mestadels hällregn och på en vattenfylld vägbana.
Nästan ända hemma fick jag stanna vid rött ljus precis bakom en polisbil. När det slog om till grönt svängde polisbilen åt höger, utan att blinka. Sedan gjorde den en rask sväng åt vänster (det var visst McDonalds som lockade) också utan att blinka.
Berodde det på ren slöhet eller vad?
Det är ju ett djävla ofog att inte visa andra trafikanter vart man ska. Men om inte ens Malmöpolisen orkar göra det, varför ska då andra trafikanter bry sig om att göra det?
När det som är satta att se till att lagen följs inte själva följer den, varför ska man då bry sig om att följa den?
Svagt. Eller kanske bara slött.

Jah Hollis

Andra bloggar om: polis, polisen, lag och ordning, trafik, blinkers, blinka, regler, trafikregler, Malmö

Man får väl hoppas att mannen är ironisk

Debatten om skolan och dess eventuella förfall kan hetta till då och då, det har jag högst påtaglig personlig erfarenhet av. Men ibland undrar man kanske var bilden av, och informationen om, hur det är i skolan nu hämtas ifrån.
Min personliga teori är, att det inte finns någon enhetlig bild av hur det egentligen är i den svenska skolan, eftersom det med stor säkerhet varierar från ort till ort och skola till skola.
Jag tror att det egentligen inte finns någon anledning att måla skolan helt vit eller helt svart. Men läser man bara larmrapporterna från oroshärdarna i skolvärlden kanske man tror att det är ett rent kaos överallt.
Och då är det oftast de gamla begreppen, som en gång betygsattes, som plockas fram: Ordning och Uppförande.
Det ska vara ordning och reda (vad det nu är) och eleverna ska uppföra sig (ordentligt, vad det nu är).
Nu skriver Richard Swartz i SvD ett inlägg om att den gamla tidens skola gjorde folk av sina elever och att även om det kunde krävas milt våld, så var den skolan på det hela bra.
Jag kan inte avgöra om det är ironiskt skrivet, eller om mannen menar allvar.
När jag började skolan en gång i forntiden hade man just avskaffat skolagan i det här landet, och jag talar då om slutet av 1950-talet.
Men ändå var jag med om att lärare kunde klippa till en elev (av gammal vana?) för vad som jag vill påstå var bagateller. Det måste ju ha varit oerhört förnedrande för ett barn att vara med om detta.
Kort sagt fanns det väldigt mycket skit i den gamla skolan som kanske kan framstå i ett nostalgiskt sken nu när det finns skolor där man uppenbarligen inte fixar att hålla någon form av ordning.
Men att man skulle skapa någon ordning med våld mot och förnedring av elever, och göra några goda medborgare av dom på det viset, det har jag mycket svårt att tänka mig.

Jah Hollis

Ett jobb som aldrig blir färdigt

Det är söndag kväll och här i Skåne verkar alla huka inomhus i väntan på att stormen ska gå loss på riktigt. Faktiskt verkar det ännu så länge rätt lugnt ute och jag funderar på om man ska kunna våga sig ut och handla något ätbart utan att riskera att få en trädgren eller en takpanna i planeten.
Så skulle jag försöka hitta en bild från för länge sedan, när en storm faktiskt knäckte rätt stadiga träd här ute på gården (för att då illustrera detta).
Men i stället fastnade jag i en massa andra bilder jag hittade. Hundratals jag inte sett på länge (papperskopior från tiden före den digitala kameran).
Dock inte just stormbilderna.
Det visar bara, än en gång, att det här rensandet och sorterandet av alla prylar man har samlat på sig aldrig kommer att bli färdigt, och jag har väl i viss mån accepterat detta. Annars får jag avsätta tid från semestern eller ta tjänstledigt, den saken är klar.
En god vän, en gång i tiden arbetskamrat, berättade att hon faktiskt lyckats med det där: att få total ordning på allt hemma. Hon hade sorterat och städat undan koncentrerat under en tid och nått det där man tror är ouppnåeligt.
Städandets och ordninghållandets nirvana.
Och hon sade att det kändes inte bra alls. Upplevelsen var en stor besvikelse.
Jag får trösta mig med det när jag nu dammsugit halva lägenheten och plockat undan i alla fall det värsta.
Och nu blåser det så förbannat ute, att jag nog får komponera något ny rätt av det jag har tillhands hemma. Kan bli spännande.

Jah Hollis