Den störste rockmusikern - all time?

Ovillig som jag är att gå och lägga mig utan att förmedla ett positivt blogginlägg till omvärlden gräver jag mig djupt ner i musikens värld. Och vad hittar man där om inte den kanske störste rockikonen vi någonsin haft.
Otaliga är de musiker och sångare, ta bara Prince och The Beatles, som lärt sig en hel del tricks av Little Richard. Jimi Hendrix spelade en tid gitarr i hans kompband och det gav onekligen Hendrix en hel del inspiration.
Den här låten är hämtad från en konsert i England, och det känns som om det är precis innan Beatles skulle vända upp och ner på världen. Bandet som kompar, Sounds Incorporated, går inte av för hackor och de hade faktiskt en anknytning till Beatles.
Deras manager hette nämligen Brian Epstein, mannen som upptäckte The Beatles.
Min gode vän PF (alias CK) såg en gång Little Richard stiga ur en lyxig kärra på Lilla Torg i Malmö och kolla in omvärlden en stund.
Det, om något, avundas jag PF.

Jah Hollis

Charlie Parr, Bob Dylan och Spam

I mitt förra inlägg berättade jag om den amerikanske musikern Charlie Parr som en arbetskamrat hjälpte mig att upptäcka. Och, som jag skrev, är Charlie Parr inte endast en utomordentlig musiker, det finns en hel del kuriosa kring honom.
Han är född i Minnesota, en amerikansk stat som även givit musikvärlden Bob Dylan, Prince, The Replacements och Hüsker Dü för att nämna några.
Minnesota är också platsen där filmen Fargo utspelar sig, den där folk säger ”Ja!” i stället för ”Yes!”, eftersom det bor många med skandinaviskt påbrå där.
Charlie Parr kommer från en stad i Minnesota som heter Austin, men han har omlokaliserat sin bas till Duluth, Bob Dylans födelsestad.
Han medverkar för övrigt på en av de Duluth does Dylan-plattor som kommit ut.
Charlie Parrs födelsestad, Austin, är också lite speciell. Den kallas Spamtown USA eftersom den välkända köttkonserven Spam tillverkas där. Man har till och med ett eget Spam-museum.

Jah Hollis

PS. När man ser Spams egen hemsida undrar man egentligen vad dom stoppar i burkarna. På min dator låter det som om de medverkande tagit någon form av droger. Och i Monty Python-klippet: Är inte Eric Idle förvånansvärt lik Pete Doherty? DS.