måndag 15 september 2008
Så var friheten slut för den här gången
Allting har en ände, även om korven har två.
Det är väl en oxymoron om något det.
Men i dag är min lagstadgade semesterdos för 2008 förbrukad och det är dags att återgå till jobbandet.
Som jag sagt tidigare, känner jag väl inte någon direkt entusiasm inför detta, Jag hade gärna varit ledig den här veckan med.
Men när jag väl är på jobbet gör jag givetvis mitt bästa. Jag antar att det är det som kallas "att gilla läget", i ett nötskal.
Hur skulle ni själva göra om ni fick välja mellan att fortsätta jobba eller gå hemma och göra vad ni vill med en fortsatt hygglig inkomst?
Är det en del av livets mening att jobba?
Man kanske ska vara glad att man har ett i alla fall ganska hanterligt jobb. Att man inte är börsmäklare eller jobbar inom bankbranschen.
Jah Hollis
Andra bloggar om: arbete, ledighet, lön, jobb, semester, bil, resa, pendla, Ystad, Malmö
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag gjorde det, gick hemma med en riktigt bra inkomst i ett år. Faktiskt bra bättre än den jag har idag. Utlöste en fallskärm helt enkelt:-)
Det var väldigt skönt men jag tror inte att det skulle vara lika härligt som ett permanent tillstånd. Det finns liksom inget motstånd i det och det behöver jag.
Och jädrar vilken bra låt det är - fortfarande!
har länge filat på att börja lobba seriöst för 3-dagars arbetsvecka (tisdag, onsdag & torsdag hade varit lagom för min egen del) med den lön man har idag. De andra dagarna kunde man få jobba ifall man nu tvunget ville det och tjäna de där extra pengarna som många, dock icke jag, värdesätter mer än ledighet. Min omgivning har givetvis en hel del förnuftiga men framför allt stats- och företagsekonomiska argument emot ett sån't upplägg...
Jah, välkommen in. Eller kanske ut.
Jag gillar att jobba och skulle flippa ut om jag inte gjorde någonting, och då menar jag något som förankras hos andra människor. Jag har valt att jobba 40 timmar i veckan men det är på tok för mycket.
Att göra sitt bästa - beror lite på dagsformen hur bra det är men ingen kan begära mer. Vi är ändå "bara" människor och inte maskiner.
Helst skulle jag arbeta, låt oss säga 10%, mest för att hålla de sociala kontakterna. Gick inte det, skulle jag gå på studs. Lätt. Å då trivs jag ändå som fisk i vatten på mitt jobb.
Skicka en kommentar